Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Storbritannien
134
Storbritanniens kreatursbestånd (i i,ooo-tal).
1939 1943 1952
Nötboskap 8,872 9,259 10,253
Får 26,887 20,383 21,653
Svin ............. 4,394 1,829 4,923
Höns 74,357 50,729 94,665
bedrives som en verklig industri på engelska
lantgårdar (jfr Fullblodshäst). Även det brittiska
åkerbruket står högt. Avkastningen per ytenhet
överträffas endast av ett fåtal länder. I fråga
om jordbrukets mekanisering, mätt i antal har
odlad jord per traktor, innehade S. 1951 jämte
Schweiz den ledande ställningen i världen med
23 har.
En egendomlighet för S:s jordbruk är dess
organisation. Endast Vs av jordbrukarna äro
självägande bönder, medan resten, representerande s/4
av den odlade jorden, äro arrendatorer (t enan t s),
som sköta jorden åt godsägare (landlords).
Ar-rendatorema åtnjuta genom en särskild
lagstiftning stor trygghet i sin brukningsrätt och ha så
stora arrendegårdar, att de i fråga om ekonomisk
och social ställning kunna jämföras med
självägande bönder. Småbruk ha tillkommit först
sedan 1900-talets början genom styckning av
större egendomar.
Fisket har sedan gammalt haft stor
betydelse för S:s befolkning. Ända till första
hälften av 1800-talet utgjordes det av kustfiske.
Numera bedrives även ett högst betydande
havsfiske såväl i de närmaste som i mera avlägsna
vatten. För detsamma användas över 13,000
båtar med över 47,000 man. 1950 uppgick fångsten
till 877,6 mill. kg. De viktigaste fiskehamnarna
äro i ö. Aberdeen, North Shields, Hull,
Grims-by, Yarmouth och Lowestoft, i v. Fleetwood och
i s. v. Wales Milford.
Skogsbruket är av underordnad betydelse.
Skogsmarken omfattar c:a 6°/o av landarealen.
82 °/o tillhöra enskilda ägare, resten staten under
förvaltning av the Forestry C ommission. Nära
2/s av skogsmarken bestå av buskskog (scrnb)
el. kalhyggen, de senare härstammande från de
båda världskrigen. Skogsplanteringar ha sedan
1922 på statligt initiativ företagits främst i
Nordirland. Timmervolymen beräknas till 72,73 mill.
m3, den årliga tillväxten till 2,72 mill. m3.
Bergsbruk. Alltsedan antiken har S. varit
känt för sin rikedom på värdefulla mineral. De
bilda underlaget för dess industriella herravälde
sedan mitten av 1700-talet, och detta gäller
särskilt de rika stenkolstillgångarna. De
kända stenkolslagren täcka i England och Wales
12% och i Skottland 5% av hela arealen, något
vartill intet annat land äger motstycke.
Sten-kolsbäckenen ligga i allm. vid foten av de gamla
bergmassiven, vilka skyddat dem mot
denudatio-nen. De ha ett inbördes avstånd av högst 80 km
och äro fördelade på 6 stenkol sområden, näml.
1) Skottlands (med 12% av S:s stenkol
sproduktion), 2) Northumberlands och Durhams (18 °/o),
3) Yorkshires, Derbys och Nottinghams (36 ”/o),
4) Lancashires (6 °/o), 5) Midlands (io°/o) och 6)
Stenkolsfält och järnmalmsgruvor
i Storbritannien.
Wales (11%).
Därtill komma
de mindre
betydande fälten
i Cumberland,
Bristol, Kent
och Nordirland.
Nästan enbart
från North
um-berland-Dur-hams och
Wales’ kolfält, som
båda ligga vid
havet, härrör
S :s väldiga
kolexport. S :s
sten-kolsförråd beräknas till c:a
140 milliarder
ton, d. v. s.
tillräckligt för 600
år med nuv. årsproduktion. Emellertid har
brytningen så länge varit koncentrerad på de lättast
tillgängliga delarna av förekomsterna, att de
börjat bli utbrutna. Sålunda går brytningen
alltmer på djupet, i Durham och Lancashire mer än
1,000 m. Brytningskapaciteten per arbetare är
därför numera sjunkande och betydligt lägre än
i t. ex. U.S.A. (1,213 kg per dag och arbetare i
S. 1951, 6,255 kg i U.S.A.). S:s andel i
världsproduktionen av stenkol uppgick 1950 till 12%.
Näst stenkolen är järnmalmen av den
största betydelse för S:s ekonomiska liv. Den
uppträder i stenkols- och juraformationerna. De
viktigaste gruvorna ligga numera i Yorkshire,
Northamptonshire, Rutland och Oxfordshire, där
malmerna (järnglans och ler järnsten med låg
järnhalt) äro bundna till jurakalksten. Numera
äro dock de bästa fyndigheterna utbrutna, och
S. är hänvisat till att täcka sitt behov av
hög-procentig järnmalm genom import från Sverige,
Spanien, U.S.A. och Frankrike. På grund härav
har den tunga stål- och maskinindustrien flyttat
till kusttrakterna och de stora hamnarnas närhet
el. till de lågprocentiga malmerna, som nu täcka
Vs av malmbehovet; de inre industricentra ha i
stället övergått till fabrikation av finare och
mera specialiserade varor. S:s
järnmalmstillgång-ar äro näst Frankrikes och Sveriges de största i
Europa och uppgå, räknade i järninnehåll, till
938 mill. ton el. ung. hälften av Sveriges. —
Långt innan S:s kol- och järnfyndigheter fingo
någon betydelse, voro Cornwalls tenngruvor
berömda; tenn hämtades därifrån redan av
fe-nicierna. Ända till 1800-talet var utvinningen i
Cornwall av såväl tenn som koppar av
dominerande betydelse för världsproduktionen av dessa
metaller. Dess andel i världsproduktionen av tenn
utgjorde 1950 endast 0,6 °/o. Utvinningen av
kao-lin i Cornwall och Devon är ännu betydande.
Det är råmaterial för the Potteries (bild 16 å
pl.) och användes i textil- och pappersindustrien.
Det utgör också den näst stenkolen viktigaste
exportvaran av bergsbrukets produkter.
Bergsalt-lagren i Weavers (i Cheshire) och Tees’
dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
