Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjärnhus - Stjärnkammaren - Stjärnkarta - Stjärnkataloger - Stjärnkoppling, Y-koppling - Stjärnlöksläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
49
Stjärnhus—Stjärnlöksläktet
50
Stjärnhus i Gröndal, Stockholm. Flygfoto.
Stjärnhus, byggnadstyp med tre skänklar
utgående från ett centralt trapphus, använd
huvudsakl. inom bostadsarkitekturen. S., som tidigare
förekommit sporadiskt, bl. a. i Sovjetunionen och
U.S.A., lanserades 1944 i Sverige och har här fått
en omfattande och rikt varierad användning. Det
svenska s. består i varje våning av tre
lägenheter, en i varje skänkel, alla tre genomluftbara
och flersidigt väderstrecksorienterade. Dess
främsta nackdel är viss insyn mellan lägenheterna,
och försök ha gjorts att minska denna, bl. a. i
varianttyper av s., även kallade Y-h u s, där
vinklarna mellan de tre skänklarna, i mots. till vad
som är fallet vid det vanliga s., gjorts olika stora.
Oftast uppföres s. till tre våningars höjd, men
intet principiellt hinder föreligger för dess
användning även som höghus. S. förekommer
såväl fristående som sammanbyggt till kedjor.
St järnkammaren (eng. The Star Chamber),
fordom engelsk domstol, lydande direkt under
konungen. Under huset Tudor brukades s. i stort
sett i ordningens tjänst mot stormännens
självsvåld men blev under de första Stuartarna ett
redskap för despotismen. S. upphävdes 1641 av
”långa parlamentet”.
Stjärnkarta, grafisk framställning av
stjärnors läge på himlen samt återgivande av deras
ljusstyrka. Sedan äldsta tider har man på
avbildningar av stjärnhimlen sammanfört
stjärnorna till grupper el. konstellationer. Den mest
bekanta av äldre samlingar s. utfördes av J. Bayer
(se d. o.). Bland senare s. märkas Argelanders
”Uranometria nova” (1843) samt Goulds
”Ura-nometria Argentina” (1877). Bland nyare s. över
för blotta ögat synliga stjärnor, omfattande hela
himlen, märkas R. Schurigs ”Tabulae coelestes”
(4æ uppl. 1923) samt den av Internationella
astronomiska unionen utg. ”Délimitation
scienti-fique des constellations” (1930). Bland s., som
även omfatta ljussvagare stjärnor, märkas
framför allt de på de omfattande ”Durchmusterung”
-arbetena B.D., S.D. och Co.D. grundade
kartorna, vidare P. Stukers ”Sternatlas” (1925),
omfattande stjärnor, som äro ljusare än mellan
—300 och + 300 deklination, samt M. Beyer och
K. Graffs ”Sternatlas” (1925), omfattande alla
stjärnor ljusare än 9m, n. om —230 deklination.
Till ännu ljussvagare stjärnor gå de fotografiska
himmelskartorna. F. n. är ett nytt stort
fotografiskt kartläggningsarbete under utförande med
hjälp av det stora Schmidt-teleskopet på Mount
Palomar-observatoriet. På 2,000 plåtar
fotograferas 3/4 av himlen, varvid man väntas erhålla
bilder av 500 mill. stjärnor. Till fotografiska s.
kan även räknas ”Atlas of the Milky Way”,
färdigställd på Yerkes-observatoriet av F. E. Ross
och M. R. Calvert 1934—36.
Stjärnkataloger, systematiska förteckningar
över stjärnornas orter på himlen för en given
tidpunkt. Den äldsta s. härstammar från
Hip-parchos, delvis bevarad i Ptolemaios’ ”Almagest”
och omfattande 1,028 stjärnor. Den noggrannaste
s. före kikarens införande i den observerande
astronomien är Tyge Brahes, innehållande c:a
1,000 stjärnor. Den första s., framställd med
hjälp av kikare, finnes i Flamsteeds ”Historia
coelestis britannica” (1725). — De moderna s.
kunna indelas i 2 olika klasser: 1) S., där
huvudvikten lagts på att erhålla en fullständig
förteckning över alla stjärnor, ljusare än en viss
magnitud, under det att mindre vikt lagts på
koordinaternas noggrannhet. 2) S., där
huvudvikten lagts på noggrannheten i
koordinatbestäm-ningarna och där kravet på fullständighet
kommer först i andra rummet. De viktigaste s. av
förra slaget äro den av F. Argelander och hans
medarbetare utförda ”Bonner Durchmusterung”
(B.D.), dess forts. (S.D.) genom E. Schönfeld
samt J. Thomes och hans medarbetares
motsvarande arbete för sydligare breddgrader,
”Cördo-baer Durchmusterung” (Co.D.). En av de första
och viktigaste s. av det senare slaget är Bessels
”Fundamenta astronomiae” (1818), omfattande
3,222 av Bradley observerade stjärnor. Av
synnerlig vikt äro Astronomische Gesellschafts
zonkataloger (A.G.) och senare nyobservationer av
dessa zoner på fotografisk väg. Stor precision
har också den av B. Boss 1937 utgivna ”General
catalogue of 33,342 stars for the epoch 1950”.
För 1,666 s. k. fundamentalstjärnor ha
spec. noggranna positioner bestämts, vilka äro
givna i ”Fundamentalkatalog des Berliner
astro-nomischen Jahrbuchs”. En annan under arbete
varande, synnerligen omfattande s. är
Fotografiska himmelskartan.
Stjärnkoppling, Y-k o p p 1 i n g, kopplingssätt
för trefaslindningar hos elektriska maskiner och
transformatorer.
Stjärnlöksläktet, Ornitho’galum, hör till fam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
