Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjärnfotografi, astrofotografi - Stjärnfotometri, astrofotometri - Stjärngossar - Stjärnhop - Stjärnhov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
47
Stjärnfotometri—Stjärnhov
48
ring av ljusintryck kommer man även i fråga om
stjärnornas spektra mycket längre med den
fotografiska plåten än med ögat. De studeras därför
numera så gott som uteslutande på fotografisk väg.
Stjärnfotometri, astrofotometri, den
gren av astronomien, som har till uppgift att
mäta stjärnornas ljusstyrka. Som mått på en
stjärnas ljusstyrka användes dess stor
leksklass el. magnitud. Den äldsta
förteckningen över med det obeväpnade ögat uppskattade
ljusstyrkor finnes hos Ptolemaios. Större
noggrannhet i magnitudbestämning uppnåddes först
genom mätning av förhållandet mellan olika
stjärnors ljusstyrkor med hjälp av särsk.
konstruerade mätapparater, visuella
fotometrar. Numera ersättes det mänskliga ögat
oftast av den fotografiska plåten. Man kan
antingen placera den fotografiska plåten i
teleskopets brännplan, då man erhåller cirkelrunda
stjärnbilder, vilkas diam, växer med
ljusstyrkan, el. placera plåten på ett visst avstånd
från brännplanen (extra- el. intraf okalt), då
ljuset utbredes över en viss yta på plåten;
denna ytas svärtning växer med ljusstyrkan.
Genom att mäta stjärndiam. el. svärtningen erhålles
ett mått på ljusstyrkan; för att förvandla detta
mått i magnitud förfares vanl. på så sätt, att på
samma plåt och med samma exponeringstid
in-fotograferas även ett område med stjärnor av
kända magnituder, vanl. ett område kring n.
himmelspolen (the North Polar sequence,
Polsekvensen), omfattande ytterst noggranna
fotografiska (och fotovisuella) magnituder från 2m till
20m, grundade på absoluta bestämningar. De
bästa resultaten uppnås genom att mäta
svärtningen på plåtar medelst särsk. konstruerade
fotometrar, av vilka den termoelektriska och
den fotoelektriska m i k r o f o t o m
e-t e r n fått vidsträckt användning.
Under senare år har med framgång användts en
fotoelektrisk fotometer, placerad i
direkt förbindelse med okularändan av ett teleskop.
De så erhållna fotoelektriska
magnitudernas noggrannhet överträffar betydligt de
enl. andra metoder erhållna.
Stjärngossar, se Trettondagen.
Stjärnhop, en anhopning av stjärnor på
himlavalvet inom ett mindre område, särskilt om de
äro så grupperade och sammanträngda, att redan
av denna anledning skäl finnes för antagande av
ett inbördes fysiskt samband dem emellan. Mest
bekant av de för blotta ögat synliga s. är
Ple-jaderna. Vissa s. te sig för blotta ögat som en
ljus, molnig fläck men upplösas redan av
måttligt förstorande kikare i stjärnor, t. ex. Krubban
el. Praesepe i Kräftans stjärnbild. De flesta s.
äro teleskopiska, d. v. s. osynliga för blotta ögat.
Än utgöra de en mer el. mindre gles, mer el.
mindre regelbunden anhopning av en ej alltför
stor mängd svaga stjärnor, stundom med en
ljus-starkare centralstjärna. Än tränga sig stjärnorna
åtm. skenbart tätare tillsammans, medan deras
antal växer och formen blir regelbundnare. Man
brukar indela s. i två klasser, dels sådana s., som
även i de centrala delarna kunna helt upplösas
Klotformiga stjärnhopen Messier 13 i Herkules.
i stjärnor (öppna s.), dels sådana, där antalet
stjärnor är så stort, att även de största
teleskopen kunna upplösa endast de yttre partierna i
stjärnor, under det att centralpartiet förblir en
enda lysande massa (klotformiga s.).
Dessa senare s. äro till sin form, som namnet anger,
i det närmaste klotformiga. Till de öppna s. höra
de rörliga s.; andra exempel på sådana s. äro
Praesepe i Kräftans stjärnbild samt dubbelhopen
h och x i Perseus; dessa s. ligga i allm. i
närheten av Vintergatan och kallas därför ofta g
a-1 a k t i s k a s. De mest avlägsna öppna s. ligga
på flera tusen ljusårs avstånd; man känner f. n.
c:a 375 sådana s. Exempel på klotformiga s. äro
Messier 3 i Jakthundarna, Messier 13 i Herkules
och to Centauri. De klotformiga s. visa i mots.
till de öppna s. en mera ensidig fördelning; de
äro huvudsakl. koncentrerade i Skytten och
omgivande stjärnbilder, deras avstånd äro mycket
stora, för somliga över 150,000 ljusår; man
känner f. n. c:a 100 klotformiga s., tillhörande vårt
stjärnsystem. Vidare äro stjärnorna i de
klotformiga s. av ett annat slag än i de öppna s. De
senare räknas till populationstyp I, de förra till
typ II. Studiet av de klotformiga s. har lett till
synnerligen viktiga resultat rörande vårt
stjärnsystems byggnad. Klotformiga s. ha även
iakttagits i de Magellanska molnen samt i
Andromeda-nebulosan o. a. extragalaktiska nebulosor. — S.
ha blivit katalogiserade jämte nebulosorna av
Messier, J. Herschel, J. L. E. Dreyer o. a. —
Litt.: A. Wallenquist, ”Tvillingsolar och s.”
(1942).
Stjärnhov, samhälle i Gryts sn i Södermanland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
