Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senegal (flod) - Sénégal (koloni) - Senegambien - Senegarot - Senfl, Ludwig - Senglacial tid - Sengning - Sengångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Sénégal—Sengångare
22
gång än c:a 3 m. Under regntid, juni—okt.,
svämmar S. över och bildar inom
flodslättsom-rådet vidsträckta sumpmarker. Fartyg med ända
till 2,4 m djupgång kunna då gå till Kayes (omkr.
900 km) men under torrtid endast till Podor el.
Saldé. Vattnet är salt el. bräckt omkr. 150 km
från mynningen; tidvattnet märks inom hela
flodslättsdelen. Längden till Bafings källor är
omkr. 1,700 km; avvattningsområdet är ung. så
stort som Sverige. Endast franska fartyg ha
rätt att trafikera S.
Sénégal [senega’1], fransk koloni, en del av
Franska Västafrika. Omfattar landet s. om
nedre Senegal från Atlanten till Falémé i ö., till
Portugisiska Guinea och Franska Guinea i s.
förutom ett smalt område längs nedre
Gambia-floden, som tillhör Egland; 201,375 km2; c:a 2
mill. inv., därav 13,000 européer. Utom Senegal
äro Gambia och Casamance de viktigaste
floderna. I s. ö. finnas låga utgreningar av Fouta
Djalons högland, resten är jämn el. svagt kullig
låg platå, bestående av kalksten och lös
sandsten från eocen (mest)—pliocen, täckt av bördig
lerblandad sand. Strödda vulkaniska bildningar
(basalt, trakyt, porfyr) finnas. — Regntid juni
—okt., klimatet är då mycket osunt med fuktig
värme (300 medeltemp.). Torrtiden är rätt
behaglig i dec.—febr, men odrägligt het månaderna
före regnet. Nordöstpassaden blåser okt.—juni,
kraftigast i n. och vid kusten; svag v. monsun
blåser juni—okt. Den östliga ökenvinden
har-mattan (se d. o.) orsakar temperaturstegring
under torrtid, hastig temperatursänkning och
kortvariga, fruktansvärt häftiga byar (s. k.
tor-nados, omkr. 30 per år) under regntid. Hela
området är savann med acacior och strödda
baobab-och bomullsträd (fam. Bombacaceae) och
galleriskogar av Ficus- och palmarter, särskilt Borassus.
Skogarna äro frodigast i s., medan vissa områden
i n. ö. äro nästan ökenartade under torrtid. —
Viktigaste odlade växter äro ris, majs, hirs,
maniok, jordnöt, mango (Mangifera indica),
melonträd (Carica papaya), tobak, kolanöt, bomull,
indigo (även vild), oljepalm; vid kusten
kokospalm, apelsin, citron, johannesbrödträd, banan. —
Befolkningen består av en mängd stammar:
djoloffer, toucouleurs, mandingo, serakoli, fulbe.
De flesta äro muhammedaner, men bl. a.
serere-folket är hedningar. Den viktigaste produkten
är jordnöten, som odlas av de infödda och är hela
Franska Västaf rikas viktigaste exportvara.
Produktionen härav uppgick i S. 1949/50 till 430,000
ton. Zirkon och titanförande sand utvinnas.
Hantverket producerar bl. a. textilier, keramik
och smycken. Främsta exportprodukter äro
jordnötter och jordnötsolja, oljekakor och kautschuk.
De viktigaste städerna äro Dakar, Franska
Väst-afrikas huvudstad och utgångspunkt för S:s
järnvägslinjer, koloniens huvudstad Saint-Louis,
Kao-lack och Thiès. Till franska
nationalförsamlingen sänder S. 2 representanter samt 3 till vardera
republikens råd och unionsförsamlingen.
S. torde ha fått sitt namn efter ett negerrike
Sanaghäna, som nämnes i europeiska källor från
1351 och framgent. Redan under senare delen
av 1400-talet började européerna sätta sig fast
på S:s kust. 1626 grundade fransmännen
Saint-Louis, och Frankrikes rätt till S.-området
bekräftades av övriga makter i freden i Nijmegen
1679. Det stora namnet i S:s
kolonisationshistoria är L. L. C. F a i d h e r b e (generalguvernör
1854—65) ; det småningom starkt utvidgade S.
ingår sedan 1904 i Franska Västafrika. — Litt.: A.
Sabatié, ”Le Sénégal” (1925); A. Villard,
”His-toire du Sénégal” (1943).
Senega’mbien, fr. Sénégambie, ursprungligt
namn på de fr. kolonierna vid Senegal och
Gambia (därav namnet), motsvarar närmast nuv.
franska kolonien Sénégal.
Se’negarot, Rädix se’negae, drog, som fås av
Polygala sene ga (i ö. delarna av Nordamerika),
vilken har en kort, rundad, småknölig jordstam
och en grenig pålrot. Roten är grågul till
brungrå och har en svag tvållukt. Smaken är skarp
och rivande. Den viktigaste beståndsdelen är
saponinsubstansen s e n e g i n, som verkar
retande på slemhinnorna i svalg och mage. Det
framkallar därigenom på reflexväg ökad avsöndring
av löst sekret från luftrörens slemhinna. S.
brukas i form av dekokt el. som en sirap, Syrupus
senegae, vid lungkatarrer (se Expektorerande
medel). Hos indianerna har s. anseende som
medel mot ormbett, bl. a. mot bett av skallerormen
(rattle-snakeroot, ”skallerormsrot”).
Senfl [zänfl], Ludwig, schweizisk
tonsättare (omkr. 1492—1555), hovkapellmästare i
Wien. Efter Maximilian I:s död blev S.
hovkapellmästare i München. Han var högt ansedd
som tonsättare av sennederländsk skola. S. utgav
mässor, motetter, hymner, oden samt även
folkmusik i polyfon sättning.
Senglacial tid, se Geokronologi, sp. 840.
Sengning, svedning av vävnad el. garn för att
befria dem från utstående fibrer.
Sengångare, Bradypo’didae, fam. av
dägg-djursordn. Xenarthra (förr ordn. tandfattiga,
Edentatd). S. utmärkas av förhållandevis litet,
runt huvud, täml. långa, smala lemmar,
beväpnade med långa, starka, skärformiga klor, och sträv
päls, vanl. grågrön av alger, som leva i håren.
Svansen är
förkrympt, halskotornas antal
växlar mellan
6 och 9,
bröstkotorna kunna
vara ända till
24. Tänderna
äro enkla och
sakna rötter. S.
äro tröga djur,
som klättra i
träden i
hängande ställning
med huvudet
och ryggen
nedåt; de livnära
sig av blad. På
marken röra de
sig endast med
Tretåig sengångare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
