Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sammelsurium - Sammet - Samniter - Samoaöarna - Samogitien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sammelsurium—Samogitien
677
Sammelsurium (av Ity. sammelsür, sur mat-
rätt av allehanda rester), meningslöst prat, osam-
manhängande skrift.
Sammet, tyg, bestående av grundvävnad och
flossaartat uppstående små tofsar el. öglor, kal-
lade pol el. flor. Grundväven i olika kvalite-
ter lärft, kypert el. atlas binder den täta pol-
varpen (av fr. poil, hår), som i bättre s. består
av silke, även guld- och silvertråd, över inslagna
metallnålar bildar polvarpen öglor, vilka sedan
skäras upp el. lämnas oskurna, resp, skuren
och oskuren s. Flerfärgad mönstrad s. ford-
rar i regel flera polvarpsystem. Enfärgad s.
kan även vävas dubbel med gemensam polvarp,
som efter hand skäres isär under vävningen.
Schagg, plysch, fälb, mokett, brysselmattor och
frottéväv äro varianter av varpsammet. I bom-
ullssammet (el. Manchestersammet) är poltråden
inslag. Besläktad är flossavävnaden.
Konsthistoriskt blev s. på 1400-talet av större
betydelse i samband med granatäpplemönstrens
framträdande i Italien. I stora ytor av skuren
och oskuren s. avtecknade sig dessa mot en atlas-
botten i samma el. avvikande färg. Praktfull och
färgrik var den s., som Lyon på 1600- och 1700-
talen frambragte, och tekniken varierades på
mångfaldiga sätt.
Samniter (lat. samnltes), fordom folkstam i de
inre delarna av s. Italien. Härifrån började s.
under 400-talet f. Kr. utbreda sig till kusttrak-
terna, och kampaner, bruttier och lukaner här-
stamma från dem. I Kampanien fingo de efter
de underkuvade invånarna namnet osker. Lång-
variga krig mellan s. och romarna på 300-talet
slutade med fred 290 f. Kr., då s. blevo Roms
bundsförvanter men bl. a. Kampanien kom i ro-
marnas händer. S. uppträdde dock som romar-
nas fiender under kriget med Pyrrhos, under
Hannibalskriget och bundsförvantskriget 91—88
samt kämpade slutligen på Marius’ sida mot Sulla.
Deras land blev alltmer öde; s. assimilerades väl
delvis med romarna men blevo i det stora hela
utrotade.
Sämoaöarna, eng. Samoan Islands, ögrupp i
centrala delen av Stilla havet, c:a 800 km n. ö.
om Fidjiöarna (se karta vid Oceanien); 3,136
km2, 99,038 inv. (1950). De äro helt och hållet
vulkaniska bildningar bestående av basaltlavor
och tuffer. Den västligaste ön, Savaii, är med
sina 1,820 km2 den största. Högsta toppen
når 1,857 m ö. h. ön har två verksamma vul-
kaner, Mauga Afi (utbrott 1902) och Matavanu
(1905—11). ö. om Savaii ligger den 1,113 km2
stora Opohi (Upolu), vars ryggrad består av en
av slocknade vulkaner uppbyggd bergrygg (1,100
m). ön är nästan helt omgiven av korallrev, och
den bästa hamnen, Apia, ligger på nordkusten.
S. ligga i sydöstpassadens bälte. En markerad
skillnad i nederbörd finnes därför mellan lovart-
och läsidorna. I Apia är årsnederbörden 2,500—
3,000 mm. Månadsmedeltemp. växlar mellan 24^9
i juli och 26^3 i mars. S. äro rikt skogklädda.
På högre nivåer dominerar mera gles skog med
ormbunkar och lianer. Urskogen är jämförelsevis
678
lätt tillgänglig, emedan undervegetationen icke är
starkt utbildad. Det högsta trädskiktet bildas av
banyanträdet (Ficus aoa). Ang. djurvärlden se
Oceanien. Den infödda befolkningen är av över-
vägande polynesisk typ. — BrittiskaSamoa,
det forna tyska Samoa, består av öarna Savaii,
Opohi, Apolima och Manono, 2,947 km2 och
80,436 inv. (1950), därav 73,997 rena samoaner
(1921 endast 33,336), 352 av europeisk härstam-
ning och återstoden blandras. Av arealen äro
blott 72 km2 odlade. Förnämsta exportartiklar
äro kopra och kakaobönor, vartill komma bana-
ner och torkade kokosnötter. Reguljära flyg- och
fartygsförbindelser finnas med Nya Zeeland och
Fidjiöarna. Under namnet Territory of Western
Samoa förvaltas öarna av Nya Zeeland som FN-
mandat. Huvudstad är Apia (c:a 10,000 inv.)
med en stark station för kommersiell radiotrafik.
— De små öarna ö. om 1710 v. Igd utgöra sedan
1899 Amerikanska Samoa, 189 km2 och
18,602 inv. (1950; 7,776 1920), alla polynesier
el. av blandras. De största öarna äro Tutuila
(104 km2, 653 m hög) och Tau (39 km2, 931
m hög). Omkr. 70% av arealen äro skogkläd-
da, 20% lämpa sig för jordbruk. Kopra och
Pandanw^-mattor dominera exporten. Enda goda
hamn är Pago Pago på Tutuila; den är tillika
flottbas och har stark radiostation. Den beröres
av ångbåtslinjen U.S.A.—Hawaii—Fidji—Nya
Zeeland—Australien.
S. synas ha upptäckts 1722 av en holländsk
exp. under Jacob Roggeveen, som efter den
egentlige upptäckaren kallade öarna B a a u man-
öar n a. De återupptäcktes 1768 av L. de Bou-
gainville, som gav dem namnet Hes des Naviga-
teurs (Skepparöarna). Från omkr. 1880 började
kommersiella förbindelser inledas med öarna från
Europa och U.S.A. 1879 förenades de olika öar-
na till ett rike av M a 1 i e t o a, men denne rå-
kade snart i stridigheter med de europeiska agen-
terna och bortfördes 1887 i tysk fångenskap till
Kamerun. En ny konung, M a t a a f a, tillsattes,
men stridigheternas fortsättande framtvang 1889
en överenskommelse mellan de intresserade mak-
terna (England, Tyskland, U.S.A.), varigenom
Malietoa återinsattes, öarnas självständighet i
övrigt garanterades och en av konungen av Sve-
rige-Norge tillsatt skiljedomare erhöll uppdraget
att ordna de ekonomiska mellanhavandena. Efter
Malietoas död 1899 inträffade ånyo stridigheter,
vilka ordnades genom fördraget i Berlin i nov.
1899. England avstod från sina anspråk på öarna,
dessas självständiga suveränitet upphävdes, och de
uppdelades mellan U.S.A. och Tyskland, som fick
de västligt belägna öarna. Dessa besattes under
1 :a världskriget av nyzeeländska trupper och
överlämnades efter freden till Nya Zeeland som
mandatområde under N. F. (dec. 1920); sedan
1946 äro v. S. förvaltarskap under F. N. ögrup-
pens befolkning har sedan 1920 en viss självsty-
relse. — Litt.: F. M. Keesing, ”Modern Samoa”
(1934)-
Samogitien, lit. Zemaitija, ty. Schemaiten, his-
toriskt landskap i n. v. Litauen, innanför öster-
sjökusten. Tillhörde i slutet av 1300-talet Tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
