Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreatur, nötboskap - I. Nötkreatursraser i Storbritannien och Irland - II. Låglandsraser i Nederländerna, Danmark och n. Tyskland - III. Höglandsraser i Schweiz, s. Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Nötkreatur
346
land hänföras till denna grupp. 2) B. t. frontosus
har framåtvälvd, kraftigt utvecklad panna och
uppåtböjd mellanhornslinje. Hit hörde den
numera utdöda gotlandsrasen. 3) B. t. brachyceros
(el. longifrons) karakteriseras av gracil
benbyggnad samt en skalle, vars panndel är lägre än
an-siktsdelen. Jersey- och guernseyraserna äro
typiska representanter för denna form. 4) B. t.
brachycephalus har kort panna och stor bredd
över ögonen. Den tyska voigtländer- och den
schweiziska eringerrasen hänföras till denna
rasgrupp. 5) B. t. akeratos saknar horn. Den svenska
kulliga boskapen är av denna typ. 6) B. t.
ortho-ceros har upprättstående horn. Förutom vissa
typer av stäppboskap kan möjl. även sebuboskapen
räknas hit.
Ur lantbruksteknisk synpunkt indelas
nötkrea-tursraserna efter dels deras geografiska
utbredning, dels deras produktionsinriktning, d. v. s. i
göd- (kött-), mjölk- och arbetsraser
samt kombinerade raser. Man skiljer
också mellan kulturraser, som äro resultat
av ett avsiktligt förädlingsarbete (se
Nötkrea-tursavel), och lantraser, som erhållit sin
prägel huvudsaki. genom naturligt urval under
en lång tidsrymd.
I. Nötkreatur sraser i Storbritannien och Irland.
England var det första land, som bedrev
avels-arbete med n. efter rationella metoder. Den mest
berömda är korthornsrasen, för vilken
bl. a. den gamla lantrasen D u r h a m bildat
underlag. Hereford, från v. England, är en
gödras med stor utbredning i U.S.A., Sydamerika
och Australien. Den är mörkröd, med vitt huvud
och svans samt delvis vita ben; levande vikt
500—650 kg. A b e r d e e n-A n g u s, från ö.
Skottland, anses som världens finaste gödras och
är mycket spridd i Amerika och Australien samt
i mindre omfattning importerad till Sverige på
1940-talet. Den är helsvart, kullig; levande vikt
500 kg. Skotsk höglandsboskap, från
n. v. Skottland, är en primitiv och härdig
bergras för köttproduktion. Den är mörkbrun till gul,
med stora, utåtriktade horn och mycket
långhårig. Devonraserna härstamma från s. v.
England. North Devon, ofta kallad endast Devon,
är en utmärkt gödras, som särsk. under senare
tid vunnit utbredning i Amerika, Syd- och
Väst-afrika samt Australien. Den är helröd och störst
av alla engelska raser; levande vikt 700 kg. South
Devon är en kombinerad göd- och mjölkras,
helröd ; levande vikt 650 kg. Wales är en
urgammal kombinerad mjölk- och gödras, svart med
vita fläckar på juvret. D e x t e r, från Irland,
som har uppstått genom korsning mellan den
irländska Kerry och North Devon, är en
kombinerad mjölk- och gödras, svart el. röd, med korta
ben och stort huvud; levande vikt 350 kg. A y
r-shi re rasen (se bild vid d. o.), från s. ö.
Skottland, är en i de brittiska dominierna,
Amerika och Japan mycket använd mjölkras. I den
svenska S. R. B.-rasen ingår ayrshireblod.
Jersey, från ön med samma namn, en utpräglad
mjölktyp, är numera spridd till praktiskt taget
alla jordens lantbruksområden och förekommer
även i Sverige, ehuru i ringa omfattning. Den är
enfärgat brun, gul el. grå med ljus mulring;
levande vikt 350—450 kg; mjölkavkastning 3,000
kg med 5—6 °/o fett, högre än hos någon annan
europeisk nötkreatursras. Mjölken är svagt
gul-färgad.
II. Låglandsraser i Nederländerna, Danmark
och n. Tyskland. De f r i s i s k a raserna äro av
övervägande mjölktyp, härstamma från de
fruktbara marskområdena vid Nordsjöns kust och
indelas i h o 11 ä n d s k-f r i s i s k a och o s t f r
i-siska rasen, den senare i Tyskland. De äro
utbredda i alla jordbruksländer i den tempererade
zonen. Svensk låglandsboskap härstammar
väsentligen från de frisiska raserna. De äro
svartbrokiga; levande vikt 450—750 kg;
mjölkavkastning 4,000—5,000 kg med 3,5 u/o fett. Mjölk- och
smörfettsavkastningen är den högsta bland alla
nötkreatursraser. Groningerrasen, från
Holland, är en kombinerad mjölk- och gödras,
svart med vitt huvud, juver och svans delvis vita;
levande vikt 600—650 kg. (M a a s-R h e n-)
Ijsselrasen, från Holland, besläktad med
den tyska boskapen vid nedre Rhen, är en
kombinerad mjölk- och gödras, rödbrokig; levande
vikt 400—600 kg. A n g e 1, från Ängeln i
Schleswig, har tidigare använts i Danmark och i mindre
utsträckning även i Sverige. Den är helröd;
medelvikt 450 kg; mjölkavkastning 3,500 kg med
3,6°/o fett. Westfaliska och holsteinska
raserna samt boskapen vid nedre
Rhen äro tyska låglandsraser, rödbrokiga, av
kombinerad göd- och mjölktyp; levande vikt för
de två förstn. 500- —700 kg och för den sistn.
600—800 kg. Röd dansk mjölkboskap
är Danmarks viktigaste mjölkras. Den högt
förädlade kulturrasen är av inhemskt ursprung, ehuru
med inslag av anglerras. Den är helt röd el. brun;
levande vikt 550 kg; mjölkavkastning 3,500 kg
med 4,1 °/o fett. Rasen utgör grundvalen för
Danmarks betydande smör expor t. Jutsk boskap,
en urgammal dansk ras, som tidigare var av
kombinerad produktionstyp men omkr. sekelskiftet
överfördes till huvudsaki. mjölktyp, hade förr
större utbredning än nu, då den av röd dansk
mjölkboskap undanträngts till n. och mell.
Jylland; levande vikt 525 kg; mjölkavkastning 3,300
kg med 3,9 u/o fett.
III. Höglandsraser i Schweiz, s. Tyskland och
Österrike. Hithörande raser äro samtliga av
kombinerad mjölk-, göd- och arbetstyp. S i m m e
n-t a 1 r a s e n, från Schweiz, är känd för sin
storlek, frambringar utmärkta dragoxar och lämnar
även en tillfredsställande mjölkavkastning. Den
är den viktigaste nötkreatursrasen i Schweiz och
s. Tyskland och har bl. a. i Österrike och
Tjeckoslovakien använts till att förbättra inhemska
bergsraser. Den är gulbrokig med vitt huvud och
vita ben, kraftigt byggd med en mankhöjd av
140—150 cm; levande vikt 650—800 kg;
mjölkavkastning 3,500 kg med 4°/o fett. Brun
alpboskap el. brun bergsboskap, den näst
simmentalrasen mest utbredda i Schweiz, är mera
inriktad på mjölkproduktion än denna. Tyska
gråbruna rasen är den ensartade tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
