Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreatur, nötboskap - III. Höglandsraser i Schweiz, s. Tyskland och Österrike - IV. Nötkreatursraser i Finland och Norge - V. Nötkreatursraser i Frankrike och Belgien - VI. Nötkreatursraser i ö. Europa - VII. Svenska nötkreatursraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Nötkreatur
348
varianten av brun alpboskap. Den är enfärgat
mörkt gråbrun el. grå; levande vikt 550—700
kg; mjölkavkastning 3,500—4,000 kg med 4%
fett. Bland höglandsraser av lokal betydelse
kunna nämnas Harzrasen och
vogtländer-rasen från s. v. Sachsen, enfärgat rödbruna;
levande vikt 400—500 kg, den sistn. i mindre
antal importerad till Sverige på 1840-talet. P in
z-g a u e r, från s. ö. Bayern och Österrike, är
rödbrun på sidorna, vit på ryggen och buken; levande
vikt 550—750 kg.
IV. N ötkreatursraser i Finland och Norge.
Förutom ayrshireras i s. Finland finnas 3 förädlade
lantraser, alla av mjölktyp, västfinska, ostfinska
och nordfinska rasen. Västfinska rasen är
oftast enfärgat gul el. röd, kullig el. behornad;
levande vikt 350 kg; mjölkavkastning 3,000 kg
med 4°/o fett. Ostfinska rasen är röd på
sidorna, vit på rygg och buk, kullig; storlek och
avkastning som föreg. Nordfinska rasen
är nästan helvit, kullig, småvuxen, härdig,
anpassad för de karga förhållandena i n. Finland. De
norska nötkreatursraserna äro samtliga av
inhemskt ursprung och huvudsaki. avsedda för
mjölkproduktion. Telemarksrasen, från s.
Norge, är röd på sidorna, f. ö. vit, ofta med
svarta strimmor i det röda, och har långa,
upp-åtriktade horn; levande vikt 350—400 kg;
mjölkavkastning 2,500 kg med 3,8% fett. Röd
kullig ostlandsras, från s. ö. Norge, nära
besläktad med den röda varianten av svensk
kullig ras, är helröd, stundom med vita, mindre
fläckar på buk och juver; levande vikt 425 kg;
mjölkavkastning 2,500—3,000 kg med 3,7% fett.
Dölerasen, i Gudbrandsdalen och österdalen,
är svart el. svartbrun med ljus rygglinje (ål);
levande vikt 375 kg; mjölkavkastning 2,000 kg
med 3,8 °/o fett.
V. Nötkreatur sraser i Frankrike och Belgien.
De franska raserna äro inriktade antingen på
enbart mjölk- el. köttproduktion el. också på
kombinationer av mjölk-, kött- och arbetsproduktion.
Bretagnerasen är av mjölktyp,
svartbrokig; levande vikt 200—500 kg; mjölkavkastning
2,000—2,500 kg med 5 °/o fett. Normandiska
rasen är av kombinerad mjölk- och gödtyp;
levande vikt 500—800 kg. Garonnerasen,
från s. Frankrike, är av arbets- och gödtyp,
ljusgul; levande vikt 350—600 kg. L i m o u s i n, från
s. Frankrike, är en kombinerad göd- och
arbets-typ, ljus—mörkgul; levande vikt 450—700 kg.
Charolais, från dep. Saöne-et-Loire, är av
kombinerad göd- och arbetstyp, krämfärgad;
levande vikt 500—800 kg. Vogeserrasen, från
ö. Frankrike och Luxemburg, är en kombinerad
arbets-, göd- och mjölktyp; levande vikt 400—
500 kg. Ardennerrasen, i Luxemburgs
bergstrakter, frambringar utmärkta dragoxar. De
belgiska raserna äro samtliga av kombinerad
mjölk- och gödtyp. Blå belgisk ras är den
allmännast förekommande; levande vikt 600—800
kg. Flandriska rasen, från v. Flandern,
är enfärgat körsbärsröd; levande vikt 650—750
kg. Campinerasen, i ö. Belgien, vars mjölk
i stor utsträckning användes för tillverkning av
Ungersk stäppboskap.
mjukost (limburgost), är röd med vita
extremiteter; levande vikt 500 kg.
VI. Nötkreatur sraser i ö. Europa. I Ryssland
märkas, utom från Västeuropa importerade, ett
flertal inhemska raser. Cholmogorirasen
(chomolgorirasen) el. holmgårdsrasen, i
mell. Ryssland, är huvudsaki. en mjölkras,
svartbrokig; levande vikt 500 kg; mjölkavkastning
3,500 kg med 3,8 8/o fett. Tagilska rasen,
med centrum för aveln i Sverdlovsk, är av
mjölktyp, med växlande färg, vanl. svart el. svartbrun;
levande vikt 400 kg; mjölkavkastning 3,000 kg
med 4,2 °/o fett. Stäppboskap, i Ukraina och
Sydryssland, är en kombinerad arbets-, göd- och
mjölktyp, tidigare använd huvudsaki. som
dra-gare, ljusgrå; levande vikt 500—600 kg. —
Polsk röd boskap är en inhemsk ras med
2 varieteter, en
större
låglands-typ och en
mindre
hög-landstyp, båda
av kombinerad
mjölk- och
gödtyp, helröda,
kulliga el.
be-hornade. —
Ungersk
s t ä p p b
o-s k a p el.
po-d o 1 i s k a
rasen, den mest
kända av de
ungerska
nötkreatursraserna, är en typisk
arbetsras med
ringa
mjölkavkastning och
kött av låg
kvalitet. Den är
enfärgat
silver
vit—askgrå, robust och högrest med långa,
vitt ställda horn; levande vikt 350—750 kg.
Ungersk rödbrokig ras, utbredd i hela
Ungern, är en kombinerad mjölk- och gödtyp,
rödbrokig; levande vikt 450—650 kg.
VII. Svenska nötkrea tursraser. F. n. finnas i
Sverige 3 raser med större utbredning, näml,
svensk kullig boskap, svensk röd och vit boskap
och svensk låglandsboskap. Svensk kullig
boskap (S. K. B.) är praktiskt taget helt av
svenskt ursprung. Genom urval inom 1 a n t r
a-sen uppstodo två förädlade raser, fjällrasen i
Norrland och rödkullorna i Dalarne och
angränsande västsvenska landskap. Fjällrasen var vit
med svarta, mindre fläckar, framför allt på
sidorna. Rödkul lorna voro något större,
helröda och liksom fjällrasen obehornade (kulliga).
Dessa båda raser äro sedan 1938 sammanslagna
till en, S. K. B. Korna äro av utpräglad
mjölktyp, äro goda betesdjur och ha stor förmåga att
producera mjölk på ett vinterfoder, bestående
huvudsaki. av hö. Medelavkastningen i
avelsbesätt-ningarna uppgår till c:a 3,300 kg med 4,3% fett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
