Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näringsfrihet - Sverige - Näringsfrihetsrådet - Näringsfysiologi el. näringskemi - Näringslivets granskningsnämnd för gåvor och understödsannonser - Näringslära - Näringslösning - Näringsmedel - Näringspreparat - Näringsrubbningar - Näringsrådet - Näringssubstrat - Näringsvärde - Näringsämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309 Näringsfrihetsrådet—Näringsämnen 310
och sin egendom samt anmälan hos vederbörlig
myndighet. Enl. 1864 års författning blev
handel på marknader och i den ort, där sökanden
är bosatt, fullkomligt fri. Andra slag (handel i
bod och grosshandel) gjordes beroende av
samma villkor, som fordras för rättighet att hålla
hantverksverkstad. Utövandet av s. k.
gårdfari-handel (se d. o.) och s. k. realisation har genom
senare införda bestämmelser bundits vid strängare
villkor och gjorts beroende av särskilt meddelat
tillstånd.
Beträffande tillv. och försäljning av vissa slag
av varor, ss. brännvin, maltdrycker, apoteksvaror,
explosiva varor och margarin, gälla i särskilda
författningar meddelande stadganden. Under
senaste årtionden ha krav framställts, särskilt från
hantverks- och minuthandlarorganisationer, om
n:s begränsning i vissa hänseenden, men dessa
framställningar ha ej lett till resultat. Däremot
ha näringsorganisationerna inom vissa brancher
kunnat kontrollera upprättandet av nya företag,
s. k. nyetableringskontroll. Jfr Monopol. — Litt.:
H. Lindström, ”N:s utveckling i Sverige 1809
—36” (1923), ”N.-frågan i Sverige 1837—64”
(1929); S. Matz, ”Bidrag till tolkningen av
n.-förordningen” (1950).
Näringsfrihetsrådet. Genom 1953 års lag om
motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inom näringslivet inrättades ett n. Detta
har till uppgift: 1) att behandla frågor om
dispens från de i lagen stadgade förbuden mot
bruttopriser och anbudskarteller, 2) att genom
förhandling söka undanröja skadlig verkan av
andra konkurrensbegränsningar. N. består av
ordf, och åtta ledamöter, utsedda av Kungl.
Maj :t. Ordf, och två ledamöter äro opartiska,
tre ledamöter företräda företagarintressen och
tre ledamöter allmänna konsument- och
löntagar-intressen. Vid n. tjänstgör även en ombudsman
för näringsfrihetsfrågor med uppgift att bringa
konkurrensbegränsningar under n:s bedömning.
Näringsfysiologi el. n ä r i n g s k e m i, läran
om födans sammansättning (se Näringsämnen)
och ämnesomsättningen (se d. o.).
Näringslivets granskningsnämnd för gåvor
och understödsannonser bildades 1944
av Sveriges mdustriförb. m. fl. organisationer
inom handel och industri i syfte att kontrollera
penninginsamlingar, understödsannonsering,
försäljning för välgörande ändamål o. a. N.
kontrollerar dels det syfte, vartill insamlingen etc.
företas, dels att beloppen användas till angivet
ändamål. En av N. auktoriserad insamling får
använda postgirokonto i serien 90 00 00—99 90 00
(s. k. kontrollgiro).
Näringslära, läran om födoämnenas (se d. o.
och Näringsämnen) adekvata sammansättning och
deras tillgodogörande av organismen.
Näringslösning, fysiol., se Ämnesomsättning.
Näringsmedel, fysiol., se Näringsämnen.
Näringspreparat, fabriksmässigt framställda
substanser, vanl. derivat av naturliga födoämnen,
ss. kött, ägg, mjölk, mjöl, varur en el. flera
beståndsdelar mer el. mindre renframställts, resp,
genom kemisk inverkan gjorts lättlösligare. För
en frisk människa på kvalitativt och kvantitativt
riktig sammansatt kost sakna de betydelse. Vid
sjukliga tillstånd med nedsatt aptit el. motvilja
mot föda el. sjukliga tillstånd i
matsmältningsorganen kunna de på gr. av sin koncentrerade
form och lättresorberbarhet få användning för
att möjliggöra tillräcklig näringstillförsel.
Näringsrubbningar. Hos späda och små barn
ha rubbningar i mag-tarmfunktionerna
benägenhet att återverka på organismen i dess helhet.
Med utgångspunkt från den kliniska bilden
bruka de indelas i akuta, med en lättare form
dyspepsi och en svårare barnkolera, samt
kroniska, med en lättare form dystrofi och en svårare
atrofi. En annan indelning är grundad på de
mest framträdande symtomen: kräknings-,
förstoppning-, diarré- och avmagringssj ukdomar.
Näringsrådet, en 1935 av K. m:t tillsatt
nämnd, huvudsaki. bestående av läkare och
fysiologer, med rådgivande befogenhet i frågan om
folknäringen. N. lyder under Inrikesdep.
Näringssubstrat, bot., se Bakterier, sp. 260.
Näringsvärde, se Fodermedel, sp. 713, och
Födoämnen, sp. 430.
Näringsämnen äro de olika kemiska
föreningar, vilka uppbygga ett födoämne och som den
levande organismen kan tillgodogöra sig. N.
utgöras av båda organiska och oorganiska
föreningar, de förra härrörande från såväl växt- som
dj urriket.
Djur, som hämta sina n. uteslutande från
växtriket, kallas växtätare (herbivorer), djur,
som hämta dem enbart från djurriket, köttätare
(karnivorer) och slutligen djur, som hämta sina
n. från såväl växt- som djurriket, allätare
(om-nivorer). — Betr, människans n. se
Födoämnen och Ämnesomsättning. — Husdjurens
n. indelas i följande grupper (se vidare
Fodermedel och Ämnesomsättning):
I. Organiska näringsämnen.
A. Kvävehaltiga n.
1. Äggvitor.
2. Amider (verkliga amider och aminosyror
m. m.).
B. Kvävefria n.
1. Fetter.
2. Kolhydrater.
a. Växttråd (cellulosa).
b. Kvävefria extraktivämnen (socker,
stärkelse, pentosaner m. fl.).
II. Oorganiska näringsämnen.
A. Askbeståndsdelar el. mineralämnen (kalium-,
natrium-, kalcium- och järnsalter, fosforsyra,
kolsyra, klor, jod och svavelsyra m. m.).
B. Vatten.
I händelse för små mängder mineralämnen ingå
i fodret, utvecklas bristsjukdomar av skilda slag.
Ett välbärgat foder från jord i hög kultur
innehåller i allm. tillräckliga kvantiteter
mineralbeståndsdelar, och extra tillskott äro obehövliga.
Mycket ofta händer det dock, att fodret är
bristfälligt i något avseende betr,
mineralbeståndsdelarna. En lång rad mineralsalter äro
nödvändiga för livsfunktionerna och produktionen, men
största betydelsen ha dock klor, kalk och fosfor,
som också oftast måste tillföras djuren i form
av extratillskott, ”mineralfoderblandningar”. Klor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
