Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näringsämnen - Närke - Naturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Närke
312
Husdjurens dagliga behov av kalcium och fosfor.
Kalcium (g) Fosfor (g)
Mjölkkor
Sinkor ..................... 40 32
Mjölkande kor
5 kg mjölk dagl................ 54 42
10 „ ,, 64 50
................................ 69 55
20 „ „ „ .... 82 65
25 » „ .........- • 94 75
Ungdjur och kvigor upp till
4 män.................... 12—18 8—u
Kvigor över 4 mån.......... 24—28 14—16
Ungtjurar ................. 24—30 14—20
Getter, mjölkande ......... 5—7 5‘—6
Får
Dräktiga tackor ........... 2—3 2—2,5
Digivande tackor .......... 4,s—5,5 3>*—4>o
Lamm ...................... 1,1 M
Höstar
Arbetshästar, 500 kg ...... 30—40 21—29
Unghästar ................. 3°—4° 17—28
Dräktiga ston ............. 5°—7° 31—44
Digivande ston ............ 60—75 40—50
Svin
Dräktiga suggor ........... 13—18 9—11
Digivande suggor ............... 45 28
Gödsvin c:a 50 kg .............. 15_________n
I «/o av torrsubstansen
kalk fosfor
Höns
Kycklingar, unghöns ....... 0,9—1,4 0,5—0,8
Värpande hönor ............ 2—3 0,6—o,s
tillföres oftast i form av koksalt, kalk och
fosfor i form av dikalciumfosfat el.
dinatriumfos-fat. Stor betydelse ha även de s. k.
spårelementen järn, koppar, mangan, zink, jod och kobolt
visat sig ha för normala livsfunktioner och hög
produktion.
Växternas n. äro dels de grundämnen,
som växterna fordra för sin utveckling, dels de
kemiska föreningar de förarbeta för att erhålla
de förra. I förstn. hänseende är växtriket täml.
enhetligt, i det senare råder stor formrikedom.
Autotrofa växter leva helt på oorganiska n.,
he-terotrofa fordra något slag av organiska n.
Gröna växter (kärlväxter, mossor, alger) äro
autotrofa och fordra följ, ämnen: Kol, som
er-hålles från kolsyra vid assimilationen, syre
och väte, som huvudsaki. tages ur vatten, och
kväve, som erhålles i form av nitrat el.
ammoniak. Dessa ämnen bygga upp huvudmassan
av växtens organiska substans. Därtill fordras
mineralnäringsämnen, vilka upptagas
som oorganiska salter ur mark el. vatten. Dessa
Lämplig koksaltmängd per djur och dag.
g pr kg foder
Fjäderfä 0,5—0,8
Slaktsvin 5—10
Avelssuggor 10—15
Får och getter 5—6
Kvigor och unghästar 15—40
Mjölkkor 30—80
Arbetshästar 20 40
äro följ.: Svavel, som erhålles ur sulfat och
som ingår i äggviteämnen och vissa andra
organiska substanser, samt fosfor, som tages
upp av växten som fosfatjoner (H2PO4 ) och
behövs för vid ämnesomsättningen viktiga
fos-fatestrar. Kalium, kalcium och magnesium tagas
upp av växten som katjoner. Kalium
förekommer uteslutande i oorganisk form och anses
reglera cellplasmans kolloidala tillstånd samt även
medverka vid kolhydratomsättningen. Plasmans
struktur regleras även av kalcium;
magnesium ingår bl. a. i klorofyll. Som
spårelement el. mikroelement betecknas ett
antal ämnen, som växterna behöva i ytterst små
mängder men som icke desto mindre äro
oumbärliga för normal utveckling. Brist på dem
framkallar stundom karakteristiska
sjukdomssymtom. Hit höra med säkerhet järn,
koppar och mangan, vilka medverka vid
andning och liknande processer i växten, bor, zink
och m o 1 y b d e n, vilkas verkningar endast
delvis äro kända men som verka som regulatorer
av speciella reaktioner. Även kobolt torde få
föras dit. Möjligt är, att också andra ämnen än
de nämnda äro oersättliga n.; de allmänt
förekommande natrium, klor och k i s e 1 torde
dock ej höra till de nödvändiga n.
Svampar och bakterier äro heterotrofa och
fordra kol och i många fall även kväve i
organisk form. Kväveheterotrofa växter taga
kväve ur organiska föreningar i marken. Enstaka
former kunna som n. använda luftens kväve.
Kol-heterotrofa former fordra organiska
kolföreningar. Man kan säga, att det icke finns någon
organisk förening i naturen, som icke någon
specialiserad växt, vanl. bakterie, kan tillgodogöra
sig som n. Flertalet leva på kolhydrat el.
äggviteämnen, andra på fetter el. organiska syror,
enstaka på alkoholer el. tillgodogöra sig t. o. m.
kolväten (sumpgas, toluen, paraffin) m. m. Dessa
växter fordra för sin utveckling i många fall
s. k. tillväxtämnen, delvis identiska med djurens
vitaminer (aneurin, nikotinsyraamid, biotin,
ino-sitol), vilka de icke kunna bilda själv utan taga
från sönderfallande organismer i marken.
Svampar och bakterier behöva ej kalcium men ha i
övrigt sannolikt samma krav på mineralämnen
som gröna växter.
Närke, landskap i Svealand. N:s nordligaste
punkt, i Kil sn, ligger på 590 28’ n. br., den
sydligaste, Skärvesten i Vättern, där N.,
Östergötland och Västergötland mötas, på 58° 39’ n.
br., västligaste punkten, landskapsmötet N.,
Västergötland och Värmland i sjön Skagern, på 30
46’ och den östligaste på 2° 12’ v. Igd (från
Stockholm räknat). N. är Mellansveriges minsta
landskap med en areal av 4,435,1 km2, 153,881
inv. (1953). N. tillhör Örebro län.
Naturförhållanden. N:s höjd ö. h. växlar
mellan c:a 280 m vid Hjälmaren och c:a 25 m på
Kilsbergen. Genom tydligt framträdande
förkast-ningsbranter avgränsas den bördiga och tätt
befolkade Närkesslätten, som upptar omkr.
4/io av hela landskapet, från Kilsbergens
skogklädda höj dparti på gränsen mot Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
