Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lupin - Lupinin - Lupino, Ida - Lupinos, Lupinus - Lupp - Lupus - Lur - Lur (socken) - Lurçat, 1. Jean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Lupinin—Lur g at
168
Blomsterlupin.
kaffesurrogat. I
Sverige odlas flera
arter, vanligast L.
mu-tabilis, som
prydnadsväxter i
trädgårdar. L. äga högt
fodervärde men
innehålla även ämnen,
som kunna
förorsaka sjukdom,
lupinos, hos kreaturen,
särskilt hos får.
Lupinin, se Lupin.
Lupino [lopi’nåu],
Ida,
engelsk-ameri-kansk filmskådespelerska (f. 1917),
studerade vid Royal
Academy of
Drama-tic Art i London.
Sitt genombrott i
engelsk film fick L.
i ”Her first affair”
(1932). Ett par år
senare engagerades
hon av Paramount
men övergick snart
till Warner Brothers,
till vilket bolag hon
alltjämt är knuten.
Bland hennes mest uppmärksammade filmer
märkas ”De färdas om natten”, ”Ljuset, som
försvann”, ”Varg-Larsen”, ”Sierra”, ”Stormdriven”,
”Ljuset bortom dimman”, ”Till nu och för evigt”,
”1 vår tid”, ”Hängivelse”, ”Den djupa dalen”,
”Jeftys bar” och ”Döden i hälarna”. På ”Man
kallar det kärlek” (1949), en film om den ogifta
moderns problem, har L. haft stort inflytande
som medproducent och medförf.
Lupinos [-å’s], Lupinus, se Lupin.
Lupp (fr. loupe), en bikonvex lins, begagnad
som förstoringsglas. Ibland använder man ett
system av två el. flera linser, sammansatt
1. Vid denna 1. avser man jämte stark förstoring
att eliminera den sfäriska och kromatiska
aber-rationen. Ofta nyttjas en cylinderlupp,
bestående av en liten glascylinder, vars båda
grundytor äro konvexa men med olika
krök-ningsradie.
Lu’pus, urspr. beteckning för frätande sår,
nu namn på två kroniska hudsjukdomar. 1)
Lu’-pus vulgäris är en kronisk tuberkulos i huden
och på angränsande slemhinnor, framkallad av
tuberkelbaciller. Smittan överföres sällan direkt
utifrån till huden på en förut frisk person;
vanligare är, att slemhinnorna, framför allt näsans,
angripas först, varefter sjukdomen övergår på
huden. Oftast uppträder 1. hos förut
tuberku-lösa, överförd till huden från någon inre
tuberkulos härd. Den kan ibland bestå i årtionden
som långsamt växande, ej såriga fläckar, ibland
orsakar den stark svullnad och sönderfall av den
sjuka vävnaden. Så är ofta fallet i ansiktet, som
med förkärlek angripes och där näsa och läppar
kunna frätas bort. L. kan botas men fordrar
lång
varig behandling. F i n s e n gav i de kemiskt
verksamma ljusstrålarna det ojämförligt
kraftigaste vapnet mot denna sjukdom. — 2) Lu’pus
erythematösus är ej smittsam och leder aldrig
till sår el. sönderfall, blott till ärrliknande
skrump-ning av huden. Även den uppträder med
förkärlek i ansiktet. Dess orsaker äro ej klarlagda.
Lur. 1) (Mus.) a) Arkeol., stort
biåsinstrument av gjuten brons, med röret starkt svängt
och ljudöppningen omgiven av en rund skiva med
punsade ornament. Omkr. 30 1. äro funna i
torvmossar i Danmark, Norge och Sverige;
närstående former äro kända från Nordtyskland. De
härstamma från bronsåldern och äro de största
gjutna arbeten, som man känner från denna tid.
De nå stundom en längd av över 2 m. De
uppfattas som kultinstrument, avsedda för religiösa
processioner. Vilken musikalisk betydelse 1. ägt
är ovisst. — Litt.: H. C. Broholm, W. P.
Lar-sen och G. Skjerne, ”The lures of the bronze
age” (1949).
b) Vallhorn, urgammalt, av furuspjälor
hopfogat och näverklätt biåsinstrument av
långsmal, vanl. konisk form och ända till 1—2 m
långt, vilket begagnas av vallhjonen i Sverige,
Norge, Finland och Schweiz, dels till signalering,
dels till frambringande av melodier och ”låtar”.
Även krumlurar (dubbelböjda o. s. v.)
förekomma.
2) (Med.) Hörlur, se Hörapparater.
Lur, sn i Bohuslän, Tanums bd, s. om
Strömstad; 110,15 km2, 1,284 inv. (1952). Omfattar
skogsplatåer och odlade sprickdalar samt i havet
öarna Resön och Galtön. 1,446 har åker.
Kyrkan är från 1862. Ingår i Tanums och L:s
pastorat i Göteborgs stift, Vikornas n. kontrakt.
Tillhör storkommunen Tanum.
Lurlåt [lyrsa’]. 1) Jean L., fransk målare
och textilkonstnär (f. 1892). L. har genom sin
verksamhet vid konsthantverkets nya centrum i
Aubusson bidragit till en värdefull förnyelse av
gobelängkonsten. Han har även varit verksam
Lurar från yngre bronsåldern. Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
