Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laddbrygga - Laddflaska - Laddning - Laddningsförhållande - Laddningshylsa - Laddningsrum, laddningsläge, krutkammare - Laddram - Laddstock el. laddstake - Laddtyg - Lade (norsk gård) - Lade (ö i Mindre Asien) - Ladested - Ladikîje, Latakia, Ladiqiyah - Ladinska språket - Ladislaus - Lado - Ladoga - Ladronerna - Ladugård, kostall, fähus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laddbrygga—Ladugård
247
Laddbrygga, anordning vid tunga art.-pjäser
av grövre kaliber, där 1. tjänar som glidbana för
projektilen vid dennas införande i loppet.
Laddflaska, fys., se Leidenflaska.
Laddning, i) Fys., elektrotekn., den
elektrici-tetsmängd, som uppsamlats på en isolerad ledare
el. den elektriska energi, som uppsamlas i en
elektrisk ackumulator. — L. användes också som
beteckning för själva uppsamlandet av elektricitet
(uppladdning).
2) Krigsv. a) Laddandet, förfarandet att
ladda ett eldvapen, d. v. s. införa projektil (och
laddning) i magasin (patronläge), utföres vid
automatvapen automatiskt, vid en del grövre
art.-pjäser medelst fjäderkraft el. pneumatiskt, eljest
i regel för hand. — b) Drivladdning,
krutmängd, avsedd för ett skott, innesluten i
kardu-ser, laddnings- el. patronhylsor, vid krutraketer
i själva raketen. Förhållandet mellan l:s och
proj ektilens vikt,
laddningsförhållan-d e t, är vid de vanligen förekommande
kanonerna 0,1 å 0,2, vid gevär 0,2 å 0,3 men kan närma
sig 1,0 vid specialvapen med stor
utgångshastig-het. — c) Sprängladdning,
sprängmedels-mängd, avsedd för en projektil, mina e. d.,
ut-göres av brisant sprängämne i spräng- och
mingranater, minor, torpeder o. s. v., av svartkrut
i granatkartescher och övningsprojektiler.
Laddningsförhållande, krigsv., se Laddning.
Laddningshylsa, vapentekn., vid art.-pjäser
använd hylsa av mässing el. järn för
drivladd-ningens inneslutande. L. förvaras skild från
projektilen. Vid pjäsens laddande införes först
projektilen och därefter 1. Antändningsmedlet för
driv laddningen är anbragt i l:s botten.
Kastpjäser med flera delladdningar samt manuellt
laddade kanoner med kaliber över 10 cm ha
vanl. 1.
Laddningsrum, laddningsläge,
krutkammare, den del av ett eldrörs lop p, som
ligger bakom projektilläget och där
drivladdning-en (krutet) placeras.
Laddram, se Patron.
Laddstock el. 1 a d d s t a k e, en smal stång av
järn el. fjäder stål, varmed krutladdning och kula
nedföras i pipan på ett handeldvapen för
fram-laddning. Till bakladdningsvapen nyttjas en
läskstång för pipans rengöring.
Laddtyg, redskap för laddande och rengöring
av artilleripjäser.
Lade (fnord. Hlaöir), gammal norsk gård i
Strinda, 2 km ö. om Trondheim, nära fjorden
och Nidälvens utlopp, 870—1028 säte för fem
generationer av jarlar i Tröndelagen,
Ladejar-iarna. Från 1922 är gården säte för norska
statens lærerhögskole.
Lade, ö i Mindre Asien, mitt emot Miletos,
numera genom uppslamning förbunden med
fastlandet. Vid L. stod 494 f. Kr. ett sjöslag, då
perserna slogo de joniska grekernas flotta.
Ladested (”lastageplats”), i Norge benämning
på sådana vid kusten liggande stadsliknande
samhällen, som ej äro köpstäder. L. tillhöra vid val,
judiciellt och administrativt, de landskommuner,
248
inom vilka de ligga, men kunna organisera egen
kommunalstyrelse. Norge har ett 20-tal 1.
Ladiki’je, Latakia, Ladiqiyah, stad i
Syrien, på en halvö vid Medelhavet; c:a 40,000
inv. L., antikens Laodikeia ad mare, har ruiner
från romartiden och har flera ggr skadats av
jordbävningar. Tobaksindustri och svampfiske. L.
var huvudort i Alauiternas stat.
Ladinska språket, se Rätoromanska språket.
La’dislaus, konungar i Polen och Ungern, se
Vladislav.
Lado, ort i prov. Mongalla i
Engelsk-egyp-tiska Sudan, vid Vita Nilen på 50 n. br. 1878
förläde guvernören Emin Pascha sitt högkvarter
hit. Ladoenklaven (c:a 39,000 km2, 250,000
inv.) var 1894—1910 utarrenderad till Leoplod II
av Belgien.
Lädoga (urspr. ett fnord. ord, eg. den
svallande, se Aldeigjuborg), fi. Laatokka, sjö i n. v.
Sovjetunionen nära gränsen mot Finland,
Europas största sjö, längd 207 km, bredd 130 km,
18,004 km2, nederbördsområde 276,164 km2, 5 m
ö. h., största djup 260 m. I L. utfalla
Saima-vattnen genom Vuoksen, Ilmen genom Volchov,
Onega genom Svir och talrika andra tillflöden.
L. har genom Neva avlopp till Finska viken.
Sjön är i n. mycket djup, flerstädes 150—200 m.
Stränderna äro höga och klippiga, sönderskurna
av fjordartade vikar och mycket natursköna. Vid
n. v. kusten finns en rätt vidsträckt skärgård och
på något avstånd från kusten den vackra
Valamo-ögruppen. Stränderna äro i s. flacka och sumpiga.
Vattnet i L. är klart och kyligt. Sjön är
fiskrik; dessutom fångas där en sälart. För
underlättandet av sjöfarten har längs s. kusten byggts
en serie kanaler ända till Svirflodens mynning.
Ladronerna [-å’n-], se Marianerna.
Ladugård, kostall, fähus, byggnad för
inhysande av nötkreatur och stundom även andra
husdjur. Om 1. är försedd med skulle till
förvaring av hö och halm m. m., måste innertaket
vara så lufttätt, att det lagrade fodret ej blir
fördärvat av fukt. Golvet bör vara vattentätt,
så att det lätt kan rengöras och desinficeras.
Dörrarna skola vara så stora, att djuren bekvämt
kunna gå ut och in. Helst bör fönstrens
sammanlagda yta uppgå till V20 av golvets. I större
1. har man särsk. anordningar för ventilation,
t. ex. vägg- och taktrummor. Temp. får ej gå
under io° och bör helst vara 17—200. L. med
lanternin äro ljusa och luftiga men ofta kalla,
dragiga och fuktiga. Kreaturen kunna vara
lösgående i kättar el. boxar (kalvar och ungdjur)
el. uppbundna i längs- el. tvärgående rader vid
foderbord. Bindslen skola lämna djuren
tillräcklig rörelsefrihet, vilket är av särskild vikt, om
vattningen sker i s. k. automatiska vattenhoar.
I en del moderna 1. ha gödselrännorna försetts
med transportband, som automatiskt bortföra
gödseln. Gödselstaden placeras antingen utanför 1.
el. under golvet i en källarvåning. Golvet, den
s. k. pallen, skall luta något, så att urinen lätt
rinner ned i gödselrännan, varifrån den
fortsätter till urinbrunnen. Foderbordet göres 1,5—2,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
