- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 13. Kufstein - Longör /
249-250

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ladugård, kostall, fähus - Ladugårdsfrihet - Ladugårdsgärde (Gärdet) - Ladugårdshemman - Ladugårdslandet - Ladugårdslands församling - Ladusvala - Lady - Ladysmith - Laeken - Laelius, familj - Laelius, 1. Gaius - Laelius, 2. Gaius - Laënnec, René - Laer, Pieter van - Lærdal - Laermans, Eugène - Laërtes - Læssöe, Frederik - Læstadianer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

249

Ladugårdsfrihet—Læstadianer

250

gödselrännan 0,7—0,9 och gången 1,8—2,5 m
breda.

Ladugårdsfrihet, förr frälsemans rätt att
jämte skattefrihet för sätesgård (säteri) njuta
skattefritt jämväl för en närbelägen gård,
avsedd för ladugårdsskötsel.

Ladugårdsgärde (vardagl. Gärdet),
stadsdel i inre Stockholm, omfattande s. delen av
Norra Djurgården samt Värtahamnen, med gräns
i Lidingövägen. Jfr Djurgården.

Ladugårdshemman, frälsehemman med
ladugårdsfrihet.

Ladugårdslandet, före 1885 namn på
Östermalm, Stockholm.

Ladugårdslands församling, sedan slutet av
1600-talet till omkr. 1900 vanlig benämning på
Hedvid Eleonora förs, i Stockholm.

Ladusvala, se Svalor.

Lady [léi’di], eng., adlig kvinnotitel i
England, se Lord.

Ladysmith [léi’dismih], stad i prov. Natal i
Sydafrikanska unionen, på östsluttningen av
Drakensbergen, c:a 1,000 m ö. h.; c:a 21,000 inv.,
därav 7,500 européer. L. ligger vid järnvägen
Durban—Johannesburg och är ändpunkt för
banan från Bloemfontein. Stora järnvägsverkstäder.
Luftkurort.

Laeken [lä’k-], stadsdel i n. Bryssel (se d. o.,
sp. 39);

Laelius [lè’-], namn på en fornromersk familj.

1) Gaius L., vän till Scipio Africanus d. ä.,
från 210 f. Kr. ofta med beröm nämnd i andra
puniska kriget. Nådde konsulatet 190.

2) Gaius L., den förres son, krigare och
statsman; konsul 140. Minnet av hans vänskap
med Scipio Africanus d. y. hugfästes genom
Ci-ceros skrift ”Laelius, Om vänskapen”.

Laènnec [laänä’k], René Théophile
Hya-cinthe, fransk läkare (1781—1826), prof, i
medicin i Paris. L:s viktigaste insats är
uppfinningen av stetoskopet och återinförandet av
auskultation. Hans bok härom, ”De 1’auscultation
médiate ou traité du diagnostic des maladies des
poumons et du cæur” etc., utkom 1819.

Laer [fan lä’r], Pieter van, holländsk
målare (1590-talet—1642). L:s måleri är brett
realistiskt, och hans skildringar av italienska
folklivsscener äro ofta rätt mustiga. Dylika
framställningar fingo efter hans vedernamn
”Bamboc-cio” beteckningen bambocciader (se d. o.).

Lærdal, kort dalgång i Sogn og Fjordane
fyl-ke, v. Norge, längs den fiskrika
Lærdals-e 1 v a, som mynnar vid kustorten L æ r d a 1
s-ö y r i (c :a 700 inv.) i Lærdalsf jorden,
en av Sognefj ordens inre armar, över Filefjell
för en högfjällsväg till Valdres, en annan
hög-fjällsväg för mot s. ö. över till Hemsedal.
Turisttrafik.

Laermans [larmä’(s)], Eugène, belgisk
målare (1864—1940), efter 1924 av blindhet
förhindrad att arbeta. L. målade i en summarisk
teknik på natur studier grundade
figurkompositio-ner med symboliskt el. socialt innehåll, ofta
starkt patetiska. Han var en djärv och
skick

lig kolorist men lade främst vikt vid teckningen
och var en god etsare.

Laèr’tes, grek, myt., far till Odysseus, i
Odys-séen framställd såsom en av ålder och sorger
bruten man, framsläpande ett ensligt och tungt
liv. Efter Odysseus’ återkomst till Ithaka
förlänade honom gudinnan Athena ånyo ungdom och
krafter.

Læssöe [lä’sö], Werner Hans Fre de rik
Abrahamson, dansk militär (1811—50). L. blev
1842 kapten i generalstaben, 1848 stabschef vid
armén och övade stort inflytande på dennas
ledning i slagen vid Slesvig och Dybböl. I aug.
1848 blev han överstelöjtnant. Avlägsnad från
stabschefsposten april 1849 efter konflikter med
krigsministern Chr. F. Hansen om krigföringen,
blev L. kort därefter chef för en bataljon i O.
Ryes armé och stupade i slaget vid Isted 25 juli
1850 under anfallet på Grydeskov. — Litt: O.
Vaupell, ”L:s levned og aktstykker til krigen
1848—50” (1895).

Læstadiäner, anhängare av en från den
norrländske prästmannen Lars Levi Læstadius (se
d. o.) utgången fromhetsrörelse, vilken började i
Karesuando vid 1840-talets mitt och blev den
förhärskande icke blott bland lapparna n. om
Lule älv och i Norrbottens alla finsktalande
församlingar utan även i hela n. Finland, där det
læstadianska inflytandet givit upphov åt den s. k.
hihhulisekten, ”hihuliter”. Den vann även insteg
i nordligaste Norge och i U.S.A.. För rörelsens
utbredning voro de av Læstadius utsända
lekmannapredikanterna av stor betydelse. Främst
står Johan Raattama (d. 1899), som efter
Læstadius’ död blev rörelsens ledare.
Karakteristiska äro framför allt de befogenheter, som
tilläggas den kristna ”församlingen”. Till denna,
som ej söker stöd i någon yttre organisation utan
sammanhålles blott av inre samhörighet, anses
endast ”de troende”, d. v. s. læstadianerna, höra.
Blott genom att inför församlingen offentligt
bikta sina synder och av henne mottaga
absolu-tion kan den enskilde träda i gemenskap med
Gud och vinna evig salighet. En annan
säregenhet ligger däri, att 1. tillmäta det ”levande”,
muntligt förmedlade gudsordet vida större betydelse
än bibelns ”döda” bokstav. Först genom den
muntliga utläggningen i församlingen kan
bibelordet bli ett medel till andlig pånyttfödelse. Till
kyrkan och prästerskapet intaga 1. en kritisk men
i allm. vänskaplig hållning. De draga sig icke
för att gå i kyrkan och taga nattvarden där.
Dopets pånyttfödande kraft förnekas, och all bön
av ”de otrogna”, utom församlingen stående,
anses gagnlös. En för rörelsen utmärkande
företeelse äro s. k. liikutuksia (rörelser), extatiska
känsloutbrott, särskilt bland kvinnorna, med
hoppande och handklappningar, snyftningar och rop,
omfamningar och vaggande rörelser. Hos
uppriktiga 1. möter man en fromhet, som med
redbarhet och nykterhet förenar kravet på enkelhet
och flärdlöshet i klädedräkt och levnadssätt. 1901
avsöndrade sig de strängare s. k. v ä s 11 æ
sta-d i a n e r n a till ett parti, som i motsats till
övriga 1. (östlæstadianerna) återupplivat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffm/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free