Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krusenstjerna, 1. Edvard von - Krusenstjerna, 2. Folke von - Krusenstjerna, 3. Agnes von Krusenstjerna-Sprengel - Krusflor - Kruska - Kruskål - Krusmynta - Krussjuka - Krusta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
Krusflor—Krusta
910
ehuru moderatliberal och frihandlare, även i
Bildts protektionistiska ministär till okt. 1889,
då han utsågs till generalpostdir. Han var okt.
1896—juli 1902 ånyo civilminister (i Boströms
i:a ministär och ministären v. Otter) och
återtog sedan chefskapet över postverket. 1885—93
tillhörde K. Första och från 1894 till sin död
Andra Kammaren. Han var en av sin tids mest
framstående ämbetsmän, praktisk, energisk och
initiativrik. Som civilminister verkade han
särskilt för kommunikationsväsendets utveckling
samt för riksförsäkringsanstalt och arbetsskydd.
K:s dagboksanteckningar (otryckta) åberopas
som en viktig historisk källskrift.
2) Johan Gustaf Folke von K., ämbetsman
(f. 1872 11 /s), anställdes efter jur. kand.-examen
1898 i Civildep. Han var 1906—11 ledare för
Stockholms fondbörs. Efter anställning som
kassadirektör i Stockholms enskilda bank var K. 1913
—37 bankinspektör och chef för Bank- och
fondinspektionen. 1937—44 var han jourhavande dir.
i Försäkrings ab. Skandia och 1941—49 ordf, i
styrelsen för Inteckningsbanken ab. K., som 1941
—51 var chef för konung Gustaf V:s
hovförvaltning, har tillhört ett stort antal statliga
kommittéer för bank-, finans- och försäkringsfrågor.
3) Agnes Julie Fredrika von K.-S pr
enge 1, brordotter till K. 1), författarinna (1894—
1940). K. föddes i Växjö, hennes far var
officer och blev med
tiden överste, hennes
mor tillhörde släkten
Hamilton och var
dotterdotter till E. G.
Gei jer. 1909 flyttade
familjen till
Stockholm. K. började tidigt
författa, hon skrev
sagor, skisser, dikter
och kåserier och gjorde
upp planer till
romaner. Hon debuterade
1917 med ”Ninas
dagbok”, en lätt och
elegant skildring från
livet på en småländsk herrgård; erotiken är
huvudtemat. Av samma art var hennes följande
bok, ”Helenas första kärlek” (1918), som hade
underrubriken ”en stockholmsroman”; som
skildrare av huvudstaden har K. en plats vid sidan
av Strindberg, Söderberg och Siwertz. Det låg
sinnessjukdom i K:s mödernesläkt, och från
slutet av tonåren gjorde sig arvet påmint hos K.
1921 gifte hon sig med David Sprengel, kritiker
och översättare, som snart kom att spela en
viktig roll för hennes författarskap. Icke sällan
måste K. under psykiska depressionstider vårdas
på sinnessjukhus. Ur K:s försök att skönlitterärt
utnyttja sina sjukdomsupplevelser växte fram
hennes första stora arbete, trilogien om Tony
(”Tony växer upp”, 1922, ”Tonys läroår”, 1924,
”Tonys sista läroår”, 1926), hennes förnämsta
skapelse, ett av de stora verken i svensk
berättarkonst under mellankrigstiden. I ”En
dagdriver-skas anteckningar” (1923) samlade K. en del
”silhuetter, skisser och fantasistycken”. ”Fru
Esters pensionat” (1927) är en roman, och i
”Händelser på vägen” (1929) gav hon prov på
sin förmåga att odla novellen. 1930 började hon
utge sitt mest omfattande verk, romancykeln
”Fröknarna von Pahlen”, som fick 7 dir: ”Den
blå rullgardinen” (1930), ”Kvinnogatan” (s. å.),
”Höstens skuggor” (1931), ”Porten vid
Johannes” (1933), ”Älskande par” (s. å.), ”Bröllop på
Ekeröd” (1935) och ”Av samma blod” (s. å.).
I detta stort upplagda, eg. aldrig avslutade, i
många partier mästerliga men i andra
ofullgångna verk varierade K. med sjukligt uppdrivet
intresse sitt huvudtema, erotiken, och fördjupade
sig i djärva skildringar av skilda normala och
abnorma sexualrelationer. Denna serie
framkallade en omfattande och häftig litterär fejd. Med
erkännande mottogos K:s novellsamlingar ”En
ung dam far till Djurgårdsbrunn” (1933) och
”Delat rum på Kammakaregatan” (s. å.). 1935
började K. publicera sin 3:e stora romancykel,
”Fattigadel”, som förelåg ofullbordad med 4 dir
vid hennes död: ”Fattigadel” (1935), ”Dunklet
mellan träden” (1936), ”Dessa lyckliga år” (1937)
och ”1 livets vår” (1938). I dessa romaner
byggde K. mer direkt än tidigare på sina egna
upplevelser; framställningen är icke endast ett
märkligt diktverk utan har också värde som intim
sociologisk skildring. ”Vivi, flicka med melodi”
(1936) innehöll noveller, ”Nunnornas hus” (1937)
dikter. Det finns ojämnheter i K:s ovanligt
omfattande produktion, men det erkännes allmänt,
att hon är en av 1900-talets främsta svenska
diktare, den mest betydande kvinnliga
författaren, en djup människokännare och en
målmedveten konstnär. — ”Romaner och berättelser”
utkommo i 4 bd 1934—35, ”Släktromaner” i 6
bd 1938—40, ”Bästa noveller”, utg. av D.
Sprengel, 1940, ”Samlade skrifter” med kommentarer
av J. Edfelt i 19 bd 1944—46. — Litt.: S.
Ahl-gren, ”K.-studier” (1940), ”Obehagliga stycken”
(1944), ”Det kritiska uppdraget (1946); U.
Witt-rock, ”A. v. K., Brev till Ellen Key” (i Bonniers
litterära magasin, 1948); O. Lagercrantz, ”A. v.
K.” (1951)-
Krusflor, se Crèpe.
Kruska (av it. crusca, kli), ett slags gröt,
bestående av 1 d. russin, 2 d. vetekli och 5 d. vatten.
Allt kokas 3 min. och får dra c:a V2 tim. Mjölk
och äpplemos serveras till gröten. Utmärkt
medel mot trög mage. K. användes särsk. av
vegetarianer och hälsokostivrare.
Kruskål, bot., se Kål.
Krusmynta, bot., se Mentha.
Krussjuka kallas flera växtsj ukdomar, som
gemensamt kännetecknas av abnorm krusning el.
veckning av bladskivorna. K. hos persika
förorsakas av en biåssvamp, Taphrina deformans,
och vållar, att bladen på enskilda skott bli starkt
vågiga och på översidan röda. Den bekämpas
genom avlägsnande av angripna skott samt
besprut-ning. K. hos morot framkallas av
morotbladlop-pan, Trioza viridula, och bekämpas genom
be-sprutning med insektdödande preparat.
Krusta, med., utslag, skorpa på sår; bark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
