Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreugerkoncernen - Kreugerkraschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
Kreugerkoncernen
790
in- och utländska industri- och finansföretag,
som grundades av Ivar Kreuger och som efter
1917 växte ut omkring ab. Kreuger & Toll
(K & T). Nämnda år övertogs den av bolaget
bedrivna entreprenörsverksamheten av ett
nybildat dotterbolag, Kreuger & Tolls byggnads-ab.,
varvid moderföretaget blev ett rent holdingbolag.
Dess intressen omfattade främst det 1917
grundade Svenska tändsticks-ab. (STAB), inkl, detta
bolags utländska förvärv samt
entreprenörföretagets avsevärda fastighetsinnehav. Vid tidpunkten
i fråga hade STAB ett aktiekapital av 45 mkr
och härutöver en reservfond av 62 mkr,
väsentligen härrörande från den överkurs, till vilken
aktierna hade utgivits. Att K & T med sina
trots allt begränsade resurser kunde bibehålla
kontrollen över sina intressen, sammanhängde
med att de underställda företagens aktier voro
uppdelade i två serier, varav endast den ena
medförde full rösträtt. Dessa aktier kunde på
gynnsamma villkor belånas, vilket förskaffade
K & T en betydande ekonomisk rörelsefrihet.
— I syfte att förhindra ökad konkurrens inom
den europeiska tändsticksindustrien efter 1 :a
världskriget blev det för STAB en angelägenhet
av första ordningen att absorbera största
möjliga del av denna industri, spec. i länder med
svag valuta och låga arbetslöner. Förvärven av
dessa industrier visade sig så mycket lättare
genomförbara, som de kunde sammankopplas med
avsevärda lån till de berörda staterna i utbyte
mot långfristiga överenskommelser om
tillverknings- och försäljningsmonopol; i en del fall
blevo staterna delaktiga även av
monopolvinsterna. Finansieringen underlättades av att
amerikanskt kapital, frånsett under depressionsperioden
1921—22, visade sig mycket riskvilligt. I syfte
att dirigera dylikt kapital till Europa grundade
Kreuger 1920 dels The American K & T som
dotterbolag till K & T, dels The International
Match Corp. (IMCO) som dotterbolag till STAB;
IMCO:s europeiska transaktioner ägde rum
genom ett bolag i Liechtenstein, dotterbolag till
IMCO, med ett aktiekapital av 60 mill.
schweiziska frcs. Omfattningen av de lån K.
successivt förmedlade, främst till de östeuropeiska
staterna (vilka härigenom kommo att i påtaglig
grad bli politiskt stabiliserade), framgår av följ,
tab.:
1925 Polen .... 6 mill. S
1926 Grekland i „ £
1927 Frankrike 75 „ S
1928 Danzig .. 1 ,, S
1928 Ecuador .. 3 „ §
1928 Lettland .. 6 „ $
1928 Estland .. 7 ,,sv. kr
1928 Jugoslavien 22 ,, §
1928 Ungern .. 36 ,, §
1929 Rumänien . 30 mill. 8
1929 Tyskland .. 125 „ j
1930 Polen .... 26,4 ,, 8
1930 Grekland .. 1 „ 8
1930 Bolivia .... 2 ,, S
1930 Turkiet .... 10 ,, $
1930 Guatemala 2,5 ,, S
1930 Litauen .. 4,5 ,, S
K. övertog även no mkr av det amerikanska
Young-lånet till Tyskland samt vissa poster av
andra internationella emissioner. De fallande
kurserna på dessa värdepapper synas ej i
nämnvärd mån ha rubbat tilltron till K. och Ivar
Kreuger. STAB uppköpte i god tid, vanl. genom
lejda ombud, tändsticksfabriker el. andelar härav
i de låntagande länderna samt i Belgien, Holland,
Danmark, Norge, Finland, Österrike, Italien,
Portugal, Algeriet, Egypten, Palestina och Syrien,
Indien, Japan, Kina, Manchuriet, Dominikanska
republiken, Filippinerna, Mexico, Chile,
Colombia och Argentina. Vissa betydande förvärv
gjordes jämväl i U.S.A., varjämte STAB
skaffade sig ett minoritetsintresse i det 1927 bildade
British Match Corp. Inalles torde K. 1930 ha
behärskat c:a 60% av världens
tändstickstillverkning. Det torde ha varit Kreugers mening att
småningom ytterligare öka sitt inflytande över
världens produktion av tändstickor för att genom
höjda priser el. en omfattande rationalisering
konsolidera den ställning han själv visste vara
byggd på lös sand. — Vid sidan av
tändsticksindustrien förvärvade K. andelar i el. köpte hela
produktionsföretag av helt annan art: genom att
övertaga aktierna i det genom K:s medverkan
1929 bildade Svenska cellulosa-ab.,
rösträttsmajo-riteten i Telefon-ab. L. M. Ericsson, ett
majori tetsintresse i Bolidens gruv-ab., en aktiepost i
Trafik-ab. Grängesberg—Oxelösund o. s. v.
Urvalet av produktionsföretag kan förstås, om man
betänker, att de samtliga voro stora
råvaruex-portörer el. innehavare av utländska
koncessioner. — Utöver dessa intressen ägde K. c:a 10%
av aktierna i Skandinaviska kredit-ab.,
koncernens viktigaste svenska bankförbindelse, samt ett
flertal in- och utländska banker och
kreditföretag. Antalet K underställda företag uppgick 1931
till över 200. Ehuru flertalet av lånen till
utlandet voro kortfristiga, krävdes för K:s
finansiering och för mötande av de konstant höga
utdelningarna ett oavbrutet tillflöde av nytt
kapital. Enbart STAB ökade 1922—31 sitt
nominella kapital från 45 mkr till 360 mkr, varvid
emissionskursen utgjorde lägst 120, högst 230%;
årsutdelningen var t. o. m. 1925 12 °/o, härefter
15 °/o. K & T:s aktiekapital höjdes 1917—29
från 3 till 76 mkr; emissionskursen var lägst
200, högst 405 °/o, utdelningarna t. o. m. 1928
25 %, 1929—30 30 °/o. Vidare emitterade K. på
alla större börser s. k. debentures (utan
parivärde) och tillgodogjorde sig dessutom omfattande
bankkrediter; de medel, som banker och enskilda
anförtrodde, resp, investerade i K., torde inalles
ha uppgått till mer än 2,700 mkr, om man ej
gör avdrag för de belopp, som lämnades i
utdelning. — Det är märkligt, att den stora
amerikanska börskraschen hösten 1929 lämnade K.
åtminstone till synes oberörd. Lånet till Tyskland
på 125 mill. $ lämnades i själva verket efter
börskatastrofen. Troligt är, att Kreuger ansåg,
att krisen skulle bli kortvarig och att han skulle
kunna utnyttja den för sina monopolsyften, även
till priset av stora hemliga stödköp.
Kreugerkraschen. Kurserna på
Kreuger-pappe-ren höllo sig 1930 och under förra delen av 1931
vid mera stabila kurser än internationella
värdepapper i allmänhet. Kreuger kunde dock ej
hindra, att många ägare tvungos att realisera
sina innehav för att skaffa likvida medel, vilket
hade sjunkande kurser som följd. Den
likvidi-tetsförbättring för sina företag Kreuger
genomförde 1930 genom att med Frankrike
överens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
