Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsbetningen - Korsbett - Korsblomma - Korsblommiga växter, kruciferer - Korselett - Korset - Korsett - Korsfarare - Korsfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
717
Korsbett—Korsfester
718
Kristikorsblomma, Passiflöra
coerulea.
utseende och utveckling under
1300-talet. Jämsides med
undersökningarna av
massgravarna ha även lämningarna
av det närbelägna Solberga
kloster utgrävts. Det
framgick därvid, att massgravarna
anlagts på klostrets
kyrkogård. — Litt.: B.
Thorde-man, ”Armour from the
batt-le of Wisby 1361” (2 bd,
1939—40), ”Invasion på
Gotland 1361” (1944).
Korsbett kallas en hos
häst förekommande abnorm
slitning av framtänderna på
så sätt, att underkäkständerna
på den sjuka sidan och
överkäkständerna på den friska
slitas ned och bli korta, under
det att de övriga fr am
tänderna slitas för litet och bli
för långa.
Korsblomma. 1) K.,
Kristikorsblomma,
passionsblomma, Passiflöra, huvudsaki.
sydamerikanskt släkte av fam. Passifloraceae.
Dess arter äro i regel klätterväxter med
spiralställda, oftast handflikiga blad och vanl.
stora, praktfulla blommor. Innanför de fem
kronbladen finns en bikrona av vanl. brokiga
trådar, vilka stråla ut som en ”gloria”. Frukten
är ett bär. — I varmare länder odlas många
arter, dels för de välsmakande frukterna
(grena-dilla), t. ex. P.
edu-lis och P.
quadran-gularis, dels för
de vackra
blommorna, t. ex. P.
racemosa och P.
coerulea
(förekomma även i Sverige).
2) (Byggnki) Se
Gotik, sp. 136.
Korsblommiga
växter,
kruci-f é r er, Cruciferae,
Siliquösae, fam.
bland koripetalerna.
K. ha blommor i
klase (el. kvast)
med fyrtaligt
dubbelt hylle, sex
ståndare, därav fyra
längre. Frukten kallas skida och är vanl. en
kapsel, mera sällan en nöt el. ett slags klyvfrukt. Hit
höra bortåt 2,000 arter, nästan uteslutande örter
med spiralställda blad. De äro talrikast i
Medelhavsländerna; i Sverige finnas omkr. 80 arter, av
vilka flera äro sällsynta, ss. k a 1 k k r a s s e n
Braya supina. — K. innehålla vanl. skarpa,
flyktiga, fröna även feta oljor. Till kryddor
användas senap och pepparrot, i medicinen senap. Som
födoämnes- och foderväxter odlas kål, kålrötter
och rovor, som oljeväxter raps och dådra. Vejde,
Korsett 1904.
Kranium med ringbrynjehuva (t. v.) samt överdragsrustning från Korsbetningen.
Isatis tinctoria växer vild vid Sveriges
östersjökust. Prydnadsväxter äro Ib eris
(”rosenkrasse”, ettåriga örter med violetta el. vita blommor
i flocklik kvast) samt Hesperis, lackviol och
lövkoja, Lunaria, Judas’ silverpenningar, m. fl.
Korsele’tt, se Korsett.
Korset. 1) (Anat.) Se Kors 3). — 2) (Astron.)
Se Södra korset.
Korse’tt (fr. c or set), kvinnligt klädesplagg, ett
slags underliv el. gördel, som kan sammandragas
el. utvidgas medelst snör inrättning (snörliv) el.
resår och som har till huvuduppgift att
modellera figuren, så att klänningen sitter väl. Omkr.
1810 fick ordet sin nuv. betydelse. K. täckte
förr nedre delen av bröstkorgen och höfterna,
nu blott midjan och höfterna. Materialet är tyg
och fjädrar (av stål, aluminium, valfiskben),
insydda på längden.
Ett mindre plagg
med samma
ändamål är k o r
sele 11 e n, en
kombinerad bröst- och
höfthållare.
Korsfarare,
deltagare i korståg
(se d. o.).
Korsfester. 1)
Det heliga
korsets
återfinnande (in-ve’ntio sänctae
cru’-cis), kyrklig fest
till minne av
återfinnandet av Kristi
kors, vilket
legenden tillskriver
kejsar Konstantin den
stores moder, Hele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
