Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsistensfett - Konsistoriell - Konsistorienotarie - Konsistorium - Konskribera - Konskription - Konsol - Konsolidera - Konsonans - Konsonanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
K onsistoriell—Kons onan te r
608
över c:a 70°, bestående av mineraloljor,
emulge-rade med vattenhaltig hartstvål, kalktvål o. dyl.
jämte ev. tillsats av animaliskt fett, grafit o. a.
K. användes gärna för svåråtkomliga maskindelar
(kugghjul, vevtappar, transmissioner) men har
mindre smörjningsförmåga än rena mineraloljor.
Konsistorie’ll, som har avseende på ett
konsistorium.
Konsistorienotarie, före 1928 års
omorganisation titel på den tjänsteman vid domkapitlen
och Stockholms stads konsistorium, som därefter
benämnes stiftssekreterare, resp, sekreterare;
numera titel blott för sekr. vid Hovkonsistorium.
Konsistorium (lat. consistorium, eg.
församlingsställe), namn på vissa slags
ämbetsmyndig-heter, särskilt i kyrko- och undervisningsfrågor.
Om akademiskt k. se Universitetet. — Om
påvligt el. kardinalkonsistorium se
Kardinal. — Katolskt biskopligt k. är en
kollegial domstol vid biskopens sida, vilken
dömer i första instans i kyrkliga mål och kan
ha bestämmande el. blott rådgivande votum. —
I Calvins kyrkoorganisation är k. församlingens
styrelseorgan; det består av församlingens
pastorer samt äldste (lekmän) och regerar
självständigt och med stor makt. — Inom den tyska
luterska kyrkan, där kyrkoregementet helt kom
i furstarnas hand och utövades genom
visitations-kommissioner, gjorde sig snart behovet gällande
av andliga domstolar, särskilt i äktenskapsmål
och kyrkotukt. 1539 inrättades en dylik domstol
i Sachsen (Wittenberg) och fick då namnet k.
De flesta luterska stater i n. och mellersta
Tyskland inrättade därefter dylika, av fursten
tillsatta och av teologer och jurister sammansatta
k. huvudsakligen som kyrkodomstolar. I
det luterska Württemberg infördes däremot 1559
kyrkorådet som furstens centrala
kyrko-förvaltningsorgan för hela landet utan
domsrätt. Denna form för kyrkostyrelse segrade
småningom i hela Tyskland och övertog samtidigt
kyrkodomstolens uppgifter. Dessa k. utövade den
andliga domsrätten i äktenskapsmål och kyrkotukt,
varjämte tillkom dem att tillsätta och ha uppsikt
över andliga ämbetsmän och skollärare samt att
förvalta kyrkogodsen; fursten reserverade de
frågor han ville till sitt eget avgörande. Längre
fram fråntogos k. ej blott de direkt statliga
utan även uppenbart kyrkliga funktioner.
I Sverige började domkapitlen mot 1500-talets
slut stundom kallas k., och under 1600-talets förra
hälft var denna beteckning den härskande. Då
upprättades även av svenska regeringen k. efter
delvis svenskt, delvis tyskt mönster i de
erövrade provinserna på andra sidan Östersjön. Det
till riksdag samlade prästerskapet brukade också
kallas Consistorium regni (rikskonsistorium);
under senare hälften av 1600-talet bildade särskilda
möten i Stockholm mellan biskopar och andra
framstående prästmän tills, m. Stockholmskapitlet
Consistorium extraordinarium. När domkapitlen
genomgått den stora förvandlingsprocessen under
1600-talet och därunder bevarat sin säregna
svenska karaktär, återvände namnet kapitel som det
ordinära. Några kapitelbildningar fingo dock
de
finitivt behålla beteckningen k.: r) Stockholms
stads konsistorium, 2) Hovkonsistorium, 3)
Fältkonsistorium, 4) Amiralitetskonsistoriet i
Karlskrona. — Litt.: E. Friedberg, ”Lehrbuch des
katholischen und evangelischen Kirchenrechts”
(6:e uppl. 1909); Hj. Holmquist, ”De svenska
domkapitlens förvandling till lärarekapitel 1571—
1686” (1908).
Konskribéra, utskriva till krigstjänst.
Konskriptiön kallades förr den åtgärd, genom
vilken manskap på grund av allmän
krigstjänstskyldighet (med inslag av yrkessystem) uttogs till
krigstjänst. Uttrycket härledes från den i
Frankrike 1798 antagna konskriptionslagen.
Konsol [kånså’l] (fr. console), kragsten,
från en vägg
utskjutande
(ut-kragat) stöd för
balkong,
takut-språng, list etc.
K. kan vara av
sten, trä el.
metall (järn).
[-Konsolidera,-]
{+Konsolide-
ra,+} stärka,
stadga, befästa.
Konsona’ns
(av lat.
conso-näre, samljuda), [-sammansmältning-]
{+sammansmält-
ning+} och
sammanfattning av
flera toner till
en svängningsfri klangenhet. Konsonanta
ackord äro således klangbildningar, vilkas
beståndsdelar (konsonanta toner) uppvisa
detta kännemärke, d. v. s. endast dur- och
moll-klangema. Liksom två el. flera i och för sig
konsonerande toner tillsammans kunna bilda ett
dissonant ackord, kan en skenbart konsonant
klang bli dissonant i sitt sammanhang.
Konsona’nter, medljud. Ordet nyttjas i två
olika betydelser.
I. Ljud, som bildas på blott ett ställe
(motsats : vokaler). K. uppstå, då den för talet
använda luftströmmen passerar genom en
förträngning el. spärrning av talapparaten. Med
hänsyn till bildningssättet indelas de i följ, grupper:
1) explosiva ljud, bildade genom att en
fullständig spärrning av talapparaten plötsligt
sprängs, t. ex. p, b, d, k-,
2) frikativa ljud, bildade genom att
luftströmmen hörbart pressas fram genom en
förträngning, t. ex. f, s, j, l;
3) tremulanter (”dallerljud”), bildade
genom att någon kropp (t ex. tungspetsen,
tungspenen) vibrerar i luftströmmens väg och alltså
ömsom vidgar el. tränger ihop den, t. ex.
uppsvenskt r;
4) n a s a 1 e r, bildade genom att luftströmmen,
medan vägen genom munnen är spärrad,
passerar genom näshålorna.
övergången från en explosiva till en frikativa
förmedlas ofta genom en a f f r i k a t a, d. v. s.
en förbindelse mellan en explosiva och en i
sam
Konsoler på Concordiatemplet
i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
