Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsonanter - Konsonerande - Konsorter - Konsortium - Konspiration - Konst - Konstakademier - Konstans - Konstans (kejsare) - Konstant - Konstant (matematik) - Konstantan - Konstantia - Konstantin (påvar) - Konstantin (konung av Grekland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609
Konsonerande—Konstantin
610
ma läge bildad frikativa, t. ex. dj. Om a s p i r
a-t o r, ett annat slags förbindelse, vari en explosiva
ingår, se Aspirata. Med hänsyn till
bildningsstäl-let åter indelas k. alltefter det ställe, där
spärrningen el. förträngningen sker, i följ, grupper:
i) bilabialer: underläppen mot överläppen, t. ex.
p, b, m, spanskt b;
2) dentilabialer: underläppen mot övre
fram-tänderna, t. ex. f, v;
3) interdentaler: tungspetsen framskjuten
mellan övre och undre framtändernas kanter,
t. ex. nygrek, och eng. th, isl. g (så som
de vanl. uttalas i vära skolor);
4) postdentaler’. tungspetsen bakom övre
framtänderna, t. ex. sv. t, d, l, s, n;
5) supradentaler (el. alveolarer): tungspetsen
mot tandlådorna eller över huvud mot
gomvalvets främre vägg, t. ex. uppsv. r-ljud;
sv. rt, rs, rn (i mellersta och n. Sverige);
6) kakuminaler: tungspetsen riktad uppåt mot
gomtaket, t. ex. ”tjockt” l i mellersta och
n. Sverige;
7) dentipalataler: främsta delen av tungans
övre yta (jämte spetsen) mot baksidan av
framtänderna och tandlådorna, t. ex. sv.
t/e-ljud, sv. nj och Ij i t. ex. tänjde, sväljde;
8) dorso-alveolarer’. främsta delen av tungans
övre yta mot tandlådorna och gommens
främsta del, t. ex. uppsv. rtj i förtjäna,
eng. ch och j;
9) prepalataler-. tungryggens främre del (utom
spetsen) mot hårda gommen, t. ex. vanligt
sv. j; ty. ch i Licht;
10) mediopalataler: mellersta delen av
tungryggen ung. mot gränsen mellan hårda och
mjuka gommen, t. ex. vanligt k, g, ng;
11) postpalataler (el. velarer): bakre delen av
tungryggen mot mjuka gommen, t. ex. sv.
och fr. skorrande r;
12) laryngaler: båda röstbanden mot varandra,
t. ex. h.
I st. f. de elva första bildningslägena skilde
den äldre grammatiken blott mellan tre: 1 a b i
a-ler (= 1, 2), dental er (= 3—5) och
gutturaler (= 10—12). Senare har man tillagt
palataler (= 7—9).
II. Ljud, som ej för tillfället bildar
(kärnan i en) stavelse (motsats: sonanter). I
ordet paus (uttalat enstavigt) är u i denna
bemärkelse konsonant; i det vanliga uttalet av
vatten hörs ej något e-ljud (vattn), men n-et är
sonant, alltså stavelsebildande. Vanl. tjänstgöra
dock vokalerna som sonanter. I en diftong är
ena vokalen ej stavelsebildande.
Konsonerande, mus., se Intervall.
Konsorter [-å’r-], stallbröder, delägare.
Konsortium [-å’rtsium], (av lat. cönsors,
deltagare), sammanslutning, särskilt i ekonomiskt
syfte, för genomförande av en affärstransaktion
på gemensam räkning och risk.
Konspiration, sammansvärjning. —
Konspiratör, deltagare i k. — Konspirèra,
stämpla (mot), uppvigla.
Konst, eg. = kunskap, verbalsubstantiv till
kunna, ännu med denna betydelse i t. ex.
skrivkonst, kokkonst, ridkonst.
Då estetiska (”konstnärliga”) intryck och
förnimmelser kunna vara av flera olika slag, t. ex.
sublima, tragiska el. komiska, och
uppfattningarna om de estetiska yttringarnas uppkomst och
natur äro mycket olika, kan ingen allmängiltig
definition av begreppet konst ges (jfr Estetik).
I allm. menar man med k. varje företeelse el.
NF XII — 20
verksamhet, som åstadkommer estetiska intryck,
ss. musicerande, författarskap, scenisk
framställning och dans, målning o. s. v. K. kallas även
resultatet av dylik verksamhet (”konstverk”). Som
motsats till det natursköna brukar man tala
om det konstsköna el. den sköna el.
fria konsten, vars föremål bildas el.
skapas fritt av människan. I den meningen
nyttjas begreppet k. oftast som ett gemensamt namn
för de bildande el. sköna konsterna,
d. v. s. byggnadskonst, bildhuggarkonst och
målarkonst. — Litt.: Y. Hirn, ”K:s ursprung”
(1902); B. Croce, ”Estetiskt breviarium” (sv.
övers. 1930); R. Ekman, ”Fiktionerna i det
estetiska livet” (1949).
Konstakademier, dels sådana
sammanslutningar av bildande konstnärer (arkitekter,
skulptörer, målare, grafiker), som ha till syfte att verka
för de sköna konsterna, dels sådana
undervisningsanstalter, som mottaga elever för utbildning i
arkitektur, skulptur o. s. v. K. härstamma från
de målar- o. a. konstskolor, som funnos i Italien
under 1200—1400-talen. En konstakad. stiftades
i Milano 1494 och en, Accademia di San Luca,
i Rom 1577. Académie des beaux-arts i Paris
går tillbaka till 1600-talet. Preussische
Akade-mie der Künste grundades 1696, konstakad. i
Wien 1692, i London, Royal Academy of Arts,
1768, i München 1770, i Düsseldorf 1777.
Konstakad. i Köpenhamn har anor sedan 1701, då
några målare och skulptörer bildade en
”socie-tet”. För Sveriges del se Akademien för de fria
konsterna.
Konsta’ns, oföränderlighet.
Konstans, kejsare, se Constans.
Konsta’nt, oföränderlig; varaktig.
Konsta’nt, mat., antingen en storhet, som icke
under några förhållanden förändras, absolut
k., t. ex. talet n, el. också en sådan storhet, som
i en viss kalkyl hålles oförändrad, medan andra
storheter variera, relativ k. Så är i
ekvationen för en cirkel (x—a)- + (y—ö)2 = r- radien
r relativ k., medan koordinaterna x och y variera.
Konstantän, metallegering av 60 dir koppar
och 40 dir nickel, vars elektriska
ledningsmot-stånd är så gott som oberoende av temp.
Konsta’ntia, drottning av Polen (1588—1631),
dotter till kejsar Ferdinand I:s son ärkehertig
Karl av Steiermark, förmäld 1605 med den i
Sverige avsatte Sigismund III av Polen, som
var änkling efter hennes syster Anna. K. hade
med Sigismund sju barn, bl. a. konung Johan
Kasimir av Polen.
Ko’nstantin (lat. C onstantinus), påvar.
1) Konstantin I, påve 708—715.
2) Konstantin II, påve 767—768.
Ko’nstantin, furstar.
Grekland. Konstantin (grek. Konstantinos)
I, konung (1868—1923), äldste son till Georg I.
Han förmäldes 1889 med Sofia av Hohenzollern,
syster till Vilhelm II. K. var befälhavare över
tessaliska armén i kriget 1897 och fick bära
skulden för dess olyckliga utgång. Han tvangs
genom en militärrevolt 1909 i landsflykt, återkom
1910 och vann som överbefälhavare i Balkan-
T u n g 1 j u d
d o r s a l e r a p i k a l e r Läppljud
[-Strup-Ijud-]
{+Strup-
Ijud+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
