Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konservera - Konservering - Konservfabriken Findus - Konsideration - Konsignant, Konsignatär (el. konsignatarie), Konsignation, Konsignationsaffär - Konsignera - Konsilium - Konsistens - Konsistensfett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605 Konservering-
syra, hindrar växternas svartnande. Ringa
mängder kopparsalt i vätskorna konservera växternas
gröna färg.
3) Behandla födoämnen mot förskämning. Se
Konserver.
4) Konservera huset sades på
1700-talet en nyutnämnd präst göra, när han gifte
sig med sin företrädares änka el. dotter.
Konservering (jfr Konservera) av byggnader,
skulpturverk, målningar, textilier, papper
(manuskript, böcker) m. m. avser att så långt möjligt
skydda från (ytterligare) förfall. Enl. nutida
principer försöker man att bevara
konserverings-obj ektets utseende, samtidigt som man avlägsnar
de till dess förstöring bidragande orsakerna
(fukt, mask m. m.). Då så är lämpligt, borttagas
nyare, mindre värdefulla tillsatser, oftast gjorda
vid någon hårdhänt restaurering. Som allmän
regel gäller, att allt, som göres vid en k., skall
kunna konstateras vid undersökning av fackman
men ej vara så iögonfallande, att det stör
helhetsintrycket el. fördärvar patinan. Så t. ex.
utfyllas felande partier på en väggmålning medelst
streckning el. prickning; har förgyllning och
kre-dering på en medeltida träskulptur fallit bort,
täckes den blottade träytan vanl. med vatttenfärg
i neutral ton. Sprickor i fernissan på
oljemålningar avlägnas genom ytans uppmjukning el.
omsmältning i alkoholångor (regenerering). Ibland
överflyttas hela målningsskiktet på’ nytt
underlag (rentoalering). Illa medfarna textilier
uppfästas på i färg och kvalitet avpassad vävnad.
Fukt- el. b randskadade arkivalier
(pappershand-lingar, tidningar etc.) förstärkas med kemiska
preparat el. genom överdrag av tunt, segt,
genomskinligt papper el. gasväv. Murkna
träföremål impregneras med alunlösning, paraffin el.
dyl., rostiga järnföremål behandlas på liknande sätt
el. impregneras med zaponlack, vittrade stenytor
prepareras med feta mineraliska och vegetabiliska
oljor för att hindra inverkan av fukt och frost
o. s. v. I röntgen- och ultravioletta strålar har
modern k. fått en mycket värdefull hjälp för
förberedande undersökning. — Litt.: F. Rathgen,
”Konservierung von Altertumsfunden” (2:a uppl.,
3 bd, 1915—-24); F. G. H. Lucanus, ”Die Praxis
des Restaurators” (5:e uppl. 1929). — Om k.
av födoämnen, inläggning av frukt o. s. v. se
Konserver.
Konservfabriken Findus, Bjuv, grundad 1905,
tillverkar konserverade livsmedel, spec. av frukt
och grönsaker, vid fabrik i Bjuv (Malmöhus
län). Fabriken förvärvades 1942 av ab. Marabou,
Sundbyberg, och ingår i dess rörelse. Själva ab.
Findus (tidigare ab. Konservfabriken Findus),
likaledes tillhörigt ab. Marabou, är ett
jordbruks-förvaltande företag, som driver omfattande
grönsaks- och fruktodlingar vid Bjuv. Namnet
Findus är bildat av ordet fruktindustri.
Konsideratiön, hänsyn, undseende.
Konsigna’nt, Konsignatär (el. k o n s i g n
a-tärie), Konsignatiön, Konsignationsaffär, se
Konsignera.
Konsignéra (lat. consignäre, eg. förse med
underskrift och sigill), översända varor till en
-Konsistensfett 606
köpman på annan (ofta avlägsen) ort att av
honom säljas där för ägarens räkning till
bestämda minimipris el. till marknadspris. Vid dylika
affärer är det vanligt, att kommissionären (k o
n-s i g n a t a r [i] e n) lämnar sin kommittent (k o
n-s i g n a n t e n) ett förskott på det i k o n s
ig-n a t i o n sända varupartiet så, att han accepterar
en av den senare på honom dragen växel för en
viss överenskommen del av varornas värde. K o
n-signationsaffärer i vanlig mening
förekomma i regel blott i fråga om större
varupartier och bedrivas oftast i stora sjöstäder med
omfattande förbindelser men ha numera ej
samma betydelse som förr.
Konsilium (lat. conci’lium, församling, möte)
el. s y n ö d kallades i den äldre kyrkan och
medeltidskyrkan samt kallas ännu i den katolska
kyrkan varje kyrkomöte. Konsilier ha trol.
uppkommit som en utvidgning av församlingsmötena
i den äldsta kyrkan. I början deltogo såväl
kler-ker som lekmän. Men när på 200-talet k. blevo
en mera fast institution, trängdes lekmännens
inflytande tillbaka. I början spelade k. större roll
i östern än i Västerlandet. K. i Nicaea 325
föreskrev emellertid två provinsialsynoder
varje år. Dessa fingo en oerhörd betydelse, ty
deras canones bilda grundvalen för den romerska
kyrkorätten.
Efter rikskyrkans konsolidering omvandlades
de gammalkyrkliga k. till ekumeniska k.,
vilka omfattade hela kyrkan, sammankallades av
kejsaren och helt stodo under dennes inflytande.
Under den tidigare medeltiden minskades
provin-sialkonsiliets betydelse. I stället trädde inom de
germanska landskyrkorna rikssynoden i
förgrunden. I Frankiska riket förekommo dessutom
diocesansynoder, som sammanträdde varje
påsk. Med påvedömets stigande makt framväxte
p å v 1 i g a synoder, som inom Västern fingo
samma räckvidd som de gamla ekumeniska k. Mot
medeltidens slut sökte man genom
sammankallandet av allmänna kyrkomöten få bukt med
påveschismen och råda bot för förfallet inom
kyrkan. Dessa s. k. reformkonsilier
medförde dock ringa resultat. Vid Vatikankonsiliet
i Rom 1870 fixerades den påvliga
ofelbarhetsdog-men.
Den katolska kyrkorätten skiljer nu mellan
allmänna k. (concilia oecumenicd), som
sammankallas av påven och vilkas beslut äro
bindande för hela kyrkan, och partikulära k. Till
de senare höra dels plenarkonsilier (concilia
ple-naria), som utgöras av med påvens tillstånd
sammanträdande representanter för flera
kyrko-provinser, och provinsialkonsilier (concilia
pro-vincialia), som hava till uppgift att behandla en
kyrkoprovins’ angelägenheter.
K:s akter publiceras i det 1759 påbörjade
samlingsverket J. D. Mansi, ”Sacrorum conciliorum
nova et amplissima collectio”. — Litt.: C. J. v.
Hefele, ”Conciliengeschichte” (2:a uppl., 6 bd,
1889—92); R. Sohm, ”Kirchenrecht” (2 bd, 1892
—1923);
Konsiste’ns, beskaffenhet, fasthet.
Konsistensfett, smörjmedel med smältpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
