Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolonos - Koloradoskalbagge, potatisbagge - Koloratur - Koloratursångerska - Kolorera - Kolorimeter - Kolorimetri - Kolorit - Kolosförgiftning, koloxidförgiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Kolonos—Kolosförgiftning
516
Koloradoskalbagge.
Kolonos [kålä’-] (grek. Kolono’s, lat.
Colö-nus), en fordom lummig kulle n. v. om Aten,
skalden Sofokles’ hemort och av honom
förhärligad i sorgespelet ”Oidipus vid Kolonos”.
Koloradoskalbagge, potatisbagge,
Lep-tinotdrsa decemlineäta, art av fam. bladbaggar,
som i Nordamerika åstadkommit svår
skadegörelse på potatisväxten. Kroppen är hos den
full-bildade insekten kort äggrund och starkt kullrig
på översidan, till färgen rödgul med svarta
fläckar och punkter; dess längd är 9—u mm, bredd
c:a 6 mm. Äggen, som äro avlånga och
orangegula, läggas på bladens undre sida i högar om
12—30 i var. Efter 5—8 dagar kläckes larven,
vilken som ung är nästan blodröd, som fullvuxen
gulaktig med svart huvud och två rader svarta,
glänsande vårtor längs bakkroppens båda sidor.
Liksom den fullbildade skalbaggen förtär den
uteslutande potatisväxtens blad. Larvstadiet varar
ung. 3 veckor. För förpuppningen gräver sig
larven ned i
jorden, där den vilar
10—12 dagar.
Under
sommarens lopp kunna
ända till 3
generationer följa på
varandra. Den
övervintrar som
puppa och
framkommer som
full-bildad insekt i
maj följande år.
K. kom urspr.
från Mexico och
spred sig efter mitten av 1800-talet med
stor hastighet över stora delar av Nordamerika.
Under 1920- och 1930-talen nådde den flera
länder i Europa. 1949 fann man k. vid dansk-tyska
gränsen. I Sverige, där förbud mot införande
av potatis från Nordamerika utfärdades 1876,
har k. blott en gång upptäckts, näml. 3 ex. på
tullen i Stockholm 1876, men då skalbaggen i
Canada förekommer rätt långt norrut, är faran
för spridning allvarlig, om k. skulle inkomma i
landet. — De bästa åtgärderna mot k. ha visat
sig vara besprutning med arsenikhaltiga vätskor
(kejsargrönt, schweinfurtergrönt).
Koloratur (av lat. coloräre, färga),
utsmyckning av melodi, närmast sångmelodi. Ordet
brukades under 1500-talet även om en instrumental
melodi, som överförts från ett vokalstycke till
ett knäppinstrument, varvid en ton stundom måste
utsmyckas. Sådan utsmyckning var den utövande
musikerns fria konst till in på senare hälften av
1700-talet och kvarlever i konserten ännu i den
s. k. kadensen.
Koloratursångerska, en sångerska med
särskild färdighet att utföra koloraturpartier.
Kolorera, färglägga, förse med koloratur.
Koloriméter (av lat. co’lor, färg, och grek.
me’tron, mått), i) (Astron.) En anordning på
den s. k. Zöllnerska fotometern, varigenom den
konstgjorda stjärnans färg kan varieras så, att
den så nära som möjligt överensstämmer med
färgen hos den verkliga stjärna, vars ljusstyrka
skall bestämmas, vilket är av största vikt för
noggrannheten i bestämningen.
2) (Fys., kem.) Se Kolorimetri.
Kolorimetri, en kvantitativ analysmetod, som
grundar sig på att, om till en lösning av vissa
ämnen sättes något speciellt reagens, antar
lösningen en bestämd färg. Den så erhållna färgen
är inom vissa gränser proportionell mot det lösta
ämnets koncentration. Genom att jämföra den
färg, som en obekant mängd av det lösta ämnet
erhåller, med färgen hos en lösning av en
bekant mängd av samma ämne kan man alltså
bestämma det obekanta ämnets mängd. Jämförelsen
sker med tillhjälp av en s. k. kolorim eter.
Principen för denna är, att två ljusstrålar få
passera genom lösningarna på ett sådant sätt, att
den väg strålarna passera kan varieras. Detta kan
ske med tillhjälp av förskjutbara, kilformiga
glaskyvetter el. också så, att i två tätt bredvid
varandra placerade glascylindrar neddoppas två
lika långa, planslipade glasstavar, scm kunna
höjas och sänkas. I den ena cylindern hälles
provlösningen och i den andra lösningen rred känd
halt, den s. k. standardlösningen. Genom
lupp-och prismaanordning erhålles ett tudelat synfält,
vilket möjliggör en synnerligen noggrann
jämförelse mellan de båda färgernas styrka. K. har
på senare tiden fått en alltmer ökad användning
inom skilda områden av den analytiska kemin,
särsk. inom mikrokemin.
Kolorit (av lat co’lor, färg), färg som
totalbegrepp; en målnings färgsättning, färggivning
eller färghållning i allm. En porträtt- el.
landskapsmålnings k. kan sägas vara ljus el. mörk,
d. v. s. de ljusa, resp, de mörka, färgerna i
målningen kunna dominera och ge ett helhetsintryck
av övervägande ljus, resp, mörk, färgskala. —
Med k o 1 o r i’s t menar man dels den, som är
säker i valet och sammanställningen av färger
samt lyckas särskilt väl i färggivningen, dels den,
som i sin framställning först och främst aktger
på målningens färgsättning och fäster sig mindre
vid formen, dels även i allm. den målare, som
älskar en rikedom av färger. — K o 1 o r i’s t i s k,
hörande till kolorit.
Kolosförgiftning, koloxidförgiftning,
beror på närvaron av koloxid i andningsluften.
Koloxiden inkommer genom lungblåsornas
väggar i blodet, där den uttränger syret ur dess
förening med blodfärgämnet och bildar
koloxidhemo-globin. Detta medför en försämrad
syreförsörjning av organismen, och en inre kvävning blir
följden. De f. n. vanligaste k. äro garage- och
motor förgiftningar genom avgaserna från
motorn, både vid bensin- och gengasdrift, och den
kroniska s. k. gengasförgiftningen var under 2:a
världskriget i Sverige ett allvarligt
yrkesmedi-cinskt problem. Symtomen på k. äro i början
huvudvärk, svindel, öronsusning, flimmer för
ögonen och kräkningar. Småningom inträda
medvetslöshet, försvagad andning och puls; ansiktsfärgen
blir högröd—biåsvart; huden är ofta fläckigt
rodnad. Muskulaturen kan ibland vara slapp,
ibland kontraherad. Temp. är vanl. lägre än
nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
