Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolonn - Kolonnad - Kolonnapparat - Kolonnbro - Kolonnett - Kolonnordningar - Kolonnväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
K olonnad—K olonnväg
514
och under medeltiden ersattes k. oftast av pelare,
kantiga el runda. Renässansen återinförde de
klassiska kolonnsystemen, vilka bibehålla sig ännu i
våra dagar, ehuru ofta fritt ombildade. —
Fristående k. brukades som minnespelare både hos
romarna och i österlandet, ävensom i Europa
under de senaste årh.
2) (Kr ig sv.) Vanl. ett förband, uppställt med
jämnstora undera vd. på lika avstånd bakom
varandra (soldaterna inom underavd. anslutna till
varandra). K.-form användes under
napoleon-krigen ofta under strid, särsk. där man avsåg
att ansätta den avgörande stöten. Med de
moderna eldvapnens utveckling ha de anslutna
k.-formerna upphört att vara stridsformer och
användas numera endast för uppställning och
freds-mässiga förflyttningar.
3) (Sjöv.) Sjöstyrkans formering (se d. o.),
då fartygen gå i bestämd ordning bakom
varandra. K. är r ä 11 v ä n d, då chefsfartyget går
som tätfartyg, och omvänd, då det är
köfartyg.
Kolonnad, en serie av kolonner.
Kolonnapparat, se Destillationsapparat.
Kolonnbro, äldre benämning på en av
tillfäll-ligt material utförd militär bro, som tillåter
överförande av fältart. och tross.
Kolonne’tt, se Kolonn.
Kolonnordningar kallas i antik och därav
beroende byggnadskonst de efter matematiska,
praktiska och estetiska krav sammanställda regler
el. system, efter vilka en kolonn (se d. o.) och
det burna, främst bjälklagret, utformas och
uppbyggas. Äldst äro de grekiska k., den doriska,
den joniska och den korintiska, vilka väsentligen
utbildats i tempelarkitekturen; denna är i stort
sett en överföring i sten av äldre
träkonstruktioner.
Den doriska stilens
kolonnordning, som visserligen röjer ett sammanhang
med den mykenska byggnadskonsten, är en
ursprunglig, organiskt klar uppbyggnad. Direkt på
bottenplanet (stylobaten se bild 1 a å pl.),
således utan bas, står kolonnskaftet el.
kolonnstammen (b), som är smalare upptill
än nedtill och svagt sväller ut, så att buktningen
blir mest märkbar strax nedanför mitten
(enta-sis). Stammen är i regel försedd med 16—20
raka räfflor (karmelurer), som börja vid
bottenplattan och fortsätta upp till k a p i t ä 1 e t. En
el. flera inskärningar (annulli) markera en hals
(hypotrachelion; c), som övergår till kapitälet,
vilket består av korg (echinus; d) och platta
(abakus; e; se Kapitäl). På kapitälet vilar
takstommen, bjälklagret (entablementet). Detta
består av arkitrav, fris och kransgesims. Vid a
r-kitravens (epistylions; f) överkant äro
”droppar” (guttae; g) uthuggna. Frisen
(trig-lyfon; h) uppdelas av räfflade plattor, urspr.
konstruktiva stöd, triglyfer, som ställdes
framför bjälkhuvudena och jämte dessa uppburo
gesimsen. Mellan triglyferna finnas vanl.
reliefprydda fält, metoper. Kranslisten el.
-gesimsen (geison, kornisch; i), som springer
NF XII — 17
starkt framom frisen, har på det utskjutande
partiets undersida plattor (mutuli) med droppliknande
tappar, överst på kransgesimsen löper
rännlisten (sima; k; jfr Cimaise), för regnvattens
uppsamlande och bortledande.
Den joniska stilens
kolonnordning (bild 2) utbildades urspr. i Mindre Asiens
västkustlandskap. Jonisk kolonnordning är
dekorativt rikare och har en livligare karaktär än den
doriska, som dock med tiden fick smäckrare
proportioner. Kolonnstammen står på en
särskild bas, som urspr. var sammansatt av ett led
med hålkälar, däröver en kraftig vulst och på
denna en tunn, rund platta. Den fick på attisk
mark ett annat utseende: två vulster, skilda åt
av en hålkäl. Denna bastyp (se Attisk bas)
upptogs i medeltidens, renässansens och senare
tiders-arkitektur (jfr bild 3). Det joniska kolonnskaftet,
som vanl. har 20—24 räfflor, är smalare,
smärtare än det doriska; räfflorna stöta ej ihop som
på den doriska kolonnen, utan mellan varje räffla
finns en smal remsa av stammens ursprungliga
glatta yta. Det volutprydda kapitälet kan ha hals
el. skiljas från stammen endast av en list
(astra-gal; se Kapitäl). Bjälklagets arkitrav är huggen,
som om den best ode av tre över varandra
framskjutande fält el. skift. Förekommer fris, är
denna antingen slät el. också smyckad med
reliefframställningar. På undersidan av kransgesimsen
finns en s. k. tandsnittslist (bild 2).
De doriska och joniska stilarnas
blomstrings-tid var 400—300-talet f. Kr. Ur dessa stilars
kolonnarkitektur uppkom den korintiska
kolonnordningen (bild 4), som skiljer sig
från de doriska och joniska k. huvudsakligen
beträffande kapitälets utsmyckning, som är
yppigare än hos moderstilarna. Den korintiska
kolonnordningen blev särskilt omtyckt i Rom och
den hellenistisk-romerska Orienten, och med den
korintiska stilen spredos isynnerhet akantusbladet
och akantusrankan som dekorationsmotiv.
Den romerske förf. Vitruvius, vars
framställning följdes under renässans och barock (Serlio,
Palladio m. fl.), lägger till de tre grekiska
ordningarna två andra, den toskanska (etruskiska)
och den romerska. Den toskanska k. liknar
den doriska men har enklare och kantigare
former samt en bas, ofta bestående av en vulst
mellan två plattor. Den romerska k.
utmär-kes genom det s. k. kompositakapitälet, som
utgör en förening av det joniska och det korintiska.
Hos romarna bortföll vanl. kanneleringen; så
t. ex. i den toskanska ordningen och ofta även i
de övriga; stundom sträcker den sig blott till en
tredjedel av skaftet. Kolonnen ställes gärna på en
hög plint. Avståndet mellan kolonnerna är ofta
större än hos grekerna, och proportionerna
förryckas ej sällan.
Om flera k. användes i samma byggnad,
placerades den kraftigaste, alltså den doriska, i
första våningen, den joniska i andra och den
korintiska i tredje, t. ex. i Colosseum i Rom.
K olonnväg, krig sv., äldre benämning på en
2—3 m bred väg för tillfällig trafik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
