Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kock, 1. Axel - Kock, 2. Ernst - Kock, Jörgen - Kock, Paul de - Kockelkärnor - Kocker - Kockum, släkt - Kockum, 1. Frans - Kockum, 2. Frans Henrik - Kockum, 3. Frans Henrik - Kockum, 4. Erik - Kockums jernverks ab.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Kock—Kockums jernverks ab.
472
språkvetenskap. Jämte C. af Petersens utgav
han det stora och gedigna arbetet ”östnordiska
och latinska medeltidsordspråk” (1889—94). Bland
hans skrifter av populär art märkes ”Om
språkets förändring” (1896; 3:e uppl. 1925).
2) Ernst Albin K., den föreg:s kusin,
språkforskare (1864—1943), fil. dr och doc. i engelska
språket i Lund 1897, prof, i tyska språket 1906
-—-29; medl. av red. av Svenska akad:s ordbok
1896—1900. I sina skrifter behandlar K. med
frisk blick och logisk skärpa språkhistoriska
och
textkritiskt-sti-listiska problem
inom samtliga
fornger-manska dial.
Förstlingsverket ”The
Eng-lish relative pronouns”
(1897) fullföljes
genom undersökningar av
de tyska relativa
pro-nomina (1901, 1904);
på editionen av den
medelengelska
bene-diktinregeln, ”Three
Middle-English
versions of the Rule of
Saint Benet” (1902),
följa de medellågtyska versionerna (1903). Av K:s
engelska, gotiska och tyska textuppl. må nämnas
”Merlin, a Middle-English metrical version . . .
by Herry Lovelich” (3 bd, 1904—32) och ”Die
Skeireins” (1913). Tyngdpunkten inom K:s
forskning ligger dock på den germanska
texttolkningens område, där K. genom sin skarpa kritik och
grundliga kännedom om germansk språk- och
stilhistoria samt realia kastat nytt ljus över centrala
problem. Här märkas bl. a. ”Interpretations and
emendations of Old English texts” (1—12, i
”Anglia” 1902—23) samt framför allt
”Notatio-nes norrænæ. Anteckningar till Edda och
skaldediktning”, d. 1—27 (4 bd, 1923—41), med av förf,
utarbetade fullständiga ord- och sakregister
(1944). K. färdigställde också en (postumt
utgiven) utgåva av den norsk-isländska
skaldediktningen (2 bd, 1946—49).
Kock, Jörgen, borgmästare i Malmö (d.
1556). K., som trol. var född i Westfalen, blev
1518 myntmästare i Malmö och vid Kristian II :s
flykt 1523 borgmästare där. Han försvarade
staden till jan. 1524, vann inflytande även hos
Fredrik I, adlades 1526 och främjade ivrigt
reformationen. Han blev sedan en av grevefejdens mest
betydande män och begav sig efter Malmös
kapitulation 1536 till Köpenhamn. Han fick nåd av
Kristian III och blev 1540 åter borgmästare.
Kock, Charles Paul de, fransk författare
(i793—1871). K., som i ett otal romaner
behandlat det lättare Parislivet i småborgerlig
miljö, åtnjöt under sin livstid en otrolig popularitet
på grund av sin obesvärade ungkarlston och sin
fotografiska realism, som icke väjde för de mest
lasciva skildringar. Något högre litterärt värde
utmärker icke dessa romaner, vilka snabbt
översattes till de flesta kulturspråk, även till svenska,
och överallt spridde en skev uppfattning av
franskt väsen och fransk litteratur.
Kockelkärnor, se Anamirta.
Kocker, se Bakterier, sp. 254.
Kockum [kå’-], skånsk släkt, härstammar från
garvaren i Kristianstad Ditmar Hemmingsen (d.
1658). Om släkten se A. Plåten i ”Malmö
fornminnesförening. Minnesskrift” (1920).
1) Frans Henrik K., industriman (1802—
75). Han övertog 1825 en tobaksfabrik i Malmö,
som han uppdrev till en betydande rörelse. Han
anlade 1840 i Malmö
södra förstad en mek.
verkstad, som
likaledes vann stort
anseende (se Kockums
mekaniska verkstads ab.).
Han förvärvade
Kallinge järnverk i
Blekinge och byggde i
Ronneby en fabrik
för tillverkning av
förtenta och
galvanise-rade hushållskärl (se
Kockums j ernverks
ab.). Därjämte deltog
K. i grundandet av en
mängd industrier, järnverksbolag o. a.
affärsföretag i s. Sverige samt kom därigenom med
åren att intaga en synnerligen framskjuten
ställning inom det ekonomiska livet.
2) Frans Henrik K., den föreg:s son,
industriidkare (1840—1910). Han inträdde efter
tekniska studier, bl. a. i Tyskland, 1861 i faderns
affär och övertog vid dennes frånfälle, 1875,
ledningen av samtliga Kockumverken såsom dir.
såväl för verkstaden och tobaksfabriken i Malmö
som för järnverksbolaget i Blekinge. Han
gjorde sig känd som konstsamlare och donator.
3) Frans Henrik K., den föreg:s brorson,
industriman (1878—1941), examinerades från
Tekniska högsk. i Darmstadt 1902 och
praktiserade därefter under några år i U.S.A. K. blev
1908 kamrer och 1912 ekonomichef vid Kockums
mekaniska verkstad i Malmö; från 1919 var han
företagets 2:e verkst. dir. och från 1936 dess
chef. Under K:s tid, och till stor del tack vare
hans insatser, genomgick verkstadsföretaget en
mycket betydande utveckling.
4) Erik Frans Henriksson K., son till K.2),
ingenjör, industriman (f. 1889 7/s), blev efter
bergsingenjörsexamen 1914 och en omfattande
praktikantverksamhet i Tyskland och U.S.A.
ingenjör och direktörsassistent vid Kockums
jern-verks-ab., som äger järnverk i Kallinge och
emalj erverk i Ronneby; sedan 1925 är han
företagets chef. 1920—25 var han verkst. dir. för
Kockums förvaltnings-ab., är numera styrelsens
ordf, och dessutom v. ordf, i styrelsen för
Kockums mekaniska verkstads ab. samt
styrelse-ordf. i Rederi-ab. Sjölien, de båda sistn. i
Malmö.
Kockums jernverks ab., Kallinge, Blekinge
län, har järnverk med martin- och
elektrostål-ugnar, valsverk, galvaniserings- och emalj verk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
