Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knox, John - Knoxville - Knubbsäl - Knudsen, David - Knudsen, Gunnar - Knudsen, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Knoxville—Knudsen
448
bortförd till Frankrike, där han i 19 mån. fick
slava vid galärerna. Frigiven genom engelsk
be-medling, fick han därefter som hovkaplan en
framskjuten ställning i Edvard VI :s England
men måste 1554, efter den katolska Marias
tron-bestigning, fly först till Frankfurt a. M. och
sedan till Genève. Där tillbragte han flera år
som pastor vid en församling av engelska
flyktingar. Under tiden tillägnade han sig Calvins
stränga predestinations- och kyrkotuktslära.
Hösten 1555 besökte han Skottland och mottogs
särskilt inom vissa
adels-krétsar med en
entusiasm, som 1557 drev
fram den första
cove-nantbildningen. Redan
efter några månader
måste han emellertid
återvända till Genève.
Besviken på
kvinnoregementet även i
Skottland, där
änke-drottningen-regentin-nan Maria (av Guise)
avfärdat honom med
hån, skrev han en
stridsskrift om ”the
monstrous regiment of women”. Sedan K. vid
inbördeskrigets utbrott 1559 ånyo beträtt skotsk
mark, lyckades han som covenantlordernas
underhandlare åstadkomma ett närmande till England,
som gjorde slut på Skottlands hävdvunna
anknytning till det katolska Frankrike. De franska
hjälptrupperna fördrevos, och parlamentet i Edinburgh
1560 hade blott att bekräfta calvinismens seger.
Den där antagna trosbekännelsen (”Confessio
scoticana”) såväl som den senare utarbetade
kyrkoordningen (”First book of discipline”) voro
i huvudsak K:s verk. Som predikant i S:t Giles,
katedralen i Edinburgh, invecklades han under
de följ, åren i ständiga konflikter med den 1561
från Frankrike återkomna Maria Stuart. Sedan
Maria 1567 abdikerat och protestantismens seger
tryggats, minskades K:s inflytande.
K:s skrifter utgåvos 1846—64 av D. Laing.
— Litt.: Biogr. av A. Lang (1905), E. Muir
(1930) och G. R. Pearce (1936).
Knoxville [nå’ksvil], stad i Tennessee, U.S.A.,
vid floden Tennessee, som är segelbar hit; 125,000
inv. Har statsuniversitet, grundat 1794 (9,162
stud. 1951), kvarnar, marmorsliperier,
textilfabriker m. m.
Knubbsäl, se Säldjur.
Knudsen [knü’t-], David, norsk
skådespelare (1875—-1952), debuterade på Den nationale
scene i Bergen som Tabarin i ”Tabarins hustru”,
var senare knuten till Fahlströms teater i
Kristiania och 1911—40 till Nationalteatret. K. var
en ypperlig människokännare, och hans
rolluppfattning visade ett rikt mått av scenisk fantasi
och originalitet.
Knudsen [knü’t-], Aanon Gunerius
(Gunnar), norsk statsman, industriidkare (1848—
1928). K. var från ungdomsåren verksam som
skeppsredare, industriman och jordbrukare. Han
var stortingsman 1891—97, 1900—02, 1906—13
och 1920—21. Han tillhörde 1901—03 Steens
(senare Blehrs) ministär. Mars—okt. 1905 var
han finansminister i ministären Michelsen men
avgick, då han som republikan ej ville vara med
om att förbereda ett kungaval. 1908—1910 var
K. stats- och finansminister samt bildade 1913 sin
andra ministär. 1913—16 var han tillika
jordbruksminister och 1919—-20 finansminister.
Ministären avgick 1920 efter ett nederlag i
stortinget. Under K:s andra statsministertid
genomdrevos i hans regi en
rad radikala
reformer :
förmögenhetsskatten höjdes,
kvinnorna fingo allmän
rösträtt, det kungl.
vetot i
grundlagsfrågor slopades,
obligatorisk skiljedom,
åtta-timmarsdag och
spritförbud infördes; de
statskapitalistiska
tendenserna skärptes,
pro-tektionismen gynnades,
och under krigsåren
vidtogos en rad
reg
leringsåtgärder. — K. var en energisk och
stridbar politiker, högt uppburen bland sina egna
men ofta utsatt för stark kritik från både
konservativt och socialistiskt håll.
Knudsen [knö’san], Jakob Christian
Lindberg, dansk författare (1858—1917). Han blev
1881 teol. kand., var lärare vid Askovs
folkhögskola till 1890 och sedan präst för en
valgmenig-hed men lämnade tjänsten, då han ej ville låta
sitt privatliv bestämmas av församlingen. K.
utvecklade en frodig och självständig alstring:
romanerna ”Den gamle
præst” (1899; sv.
övers. 1915),
”Gæ-ring og afklaring”
(1902), ”Sind” (1903),
”Inger” (1906),
”Fremskridt” (1907),
”Lærer Urup” (1909;
sv. övers. 1910), ”To
slægter” (1910),
”Rod-fæstet” (1911),
Luther-skildringarna ”Angst”
(1912; sv. övers.
1915) och ”Mod”
(1914; sv. övers.
1916), ”En [-ung-] {+ung-+}
dom” (1913) och skisserna ”Jyder” (2 bd, 1915
—16), ”Livsfilosofi” (1907) m. m. — K:s
utgångspunkt var grundtvigianismen. Människans
uppgift och rättighet är att bli en helgjuten
individualitet, som gör sin begränsade egenart
fruktbärande i det nationella samhälle den
tillhör. Det ansvar, som den enskildes moraliska
suveränitet medför, är stort och tungt, men det
är just detta tvång, som framkallar de stora
kraftyttringarna och gör människan delaktig av
livssammanhanget. — K. var en kraftnatur lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
