Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knudsen, Jakob - Knudsen, Kolbjörn - Knudsen, Martin - Knudsen, William - Knut (snören) - Knut (timmer) - Knut Eriksson (konung av Sverige) - Knut Långe (konung av Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
Knudsen—Knut
450
som Grundtvig, och hans författarskap är rikt
på ’starka, saftiga figurer, livfullt och mäktigt.
— Monogr. av H. Begtrup (1918), C. Roos (s. å.)
och S. Norrild (1935).
Knudsen, Kolbjörn, skådespelare (f.
1897 13/io), blev 1920 elev vid
Lorensbergstea-tern i Göteborg och tillhörde teatern 1923—26
som skådespelare. Efter att 1926—27 ha
framträtt hos Ernst Eklund på Konserthusteatern var
K. 1927—32 knuten till Dramatiska teatern. 1932
återvände han till Lorensbergteatern och blev två
år senare anställd vid Göteborgs stadsteater, som
han alltjämt tillhör. Med en ypperlig
karakteri-seringsförmåga och en förnämlig diktion förenar
K. en säker uppfattning av varierande stilarter.
Vid Göteborgs-scenen har han framgångsrikt
utfört så olikartade roller som Mäster Olof,
Othello, Per Gynt, Antonio i ”Köpmannen i Venedig”,
Essex i ”Elisabeth av England”, Galg-Lasse
i ”Bödeln”, Hardy Gilchrist i ”Markens Gud”,
Garcin i ”Slutna dörrar” och Harras i
”Djävulens general”.
Knudsen [knö’san], Martin Hans
Christian, dansk fysiker (1871—1949), doc. vid univ.
i Köpenhamn 1901, prof. 1912—41; fil. hedersdr
i Lund 1918. Som fysiker är han mest känd för
sina undersökningar över gasernas egenskaper vid
låga tryck, spec. de egenartade förhållanden, som
uppkomma därigenom, att molekylernas fria
medelväglängd uppnår avsevärd storlek. Härpå
grundade K. konstruktionen av en absolut
manometer för mätning av mycket låga tryck. K. har
även undersökt radiometerkraften. Bland hans
skrifter märkes ”Lærebog i fysik” (1923).
Knudsen [knö’san], William Signus
Wilhelm Poul, dansk-amerikansk industriman (1879
—1948), utvandrade 1899 till U.S.A Han fick
1902 en underordnad anställning vid J. R. Keims
mekaniska verkstad i Buffalo, där han
avancerade till chef 1906. Fabriken köptes 1911 av
Ford-bolaget, varigenom K. kom i Fords tjänst:
1918 blev han produktionschef hos Ford. 1921
övergick han i General Motors’ tjänst; här blev
han 1933 verkst. v. president och 1937 president.
Denna chefställning lämnade han 1941 på
Roose-velts hemställan för att i stället antaga
befattningen som chef för U.S.A:s
krigsproduktions-råd; han blev sålunda organisatör för hela den
amerikanska industrien, i den mån denna var
inriktad på framställning av krigsförnödenheter. —
K. donerade avsevärda belopp till välgörande
ändamål.
Knut, anordning att fästa el. förena tåg, rep,
snören m. m. med varandra el. med andra
föremål (jfr sjömansspråkets knop och stek). I
land vanliga k. äro halvknut el.
fingerknut (se Knop, fig. 1) för att fästa en tråd
(t. ex. i tyg, när man syr) el. snöre men även
att förena två trådar, då den kallas
vattenknut (fig. 1); åtta el. flandrisk k. (fig.
2) för liknande ändamål; rännknut (fig. 3)
för att binda en häst el. dyl.; mest använd är
hårdknut el. tvärknut, till sjöss kallad
råbandsknop (se Knop, fig. 2); den är
symmetrisk (till skillnad från den liknande men
NFXII — 15
osymmetriska och därför odugliga käringknuten;
se Knop) och otvivelaktigt identisk med den
herkulesknut, som förekommer på
mantelgördeln på vestalernas uppgrävda statyer i Rom;
tvinnknut (fig. 4); fiskarknut (fig. 5),
kärleksknut (fig. 6), vä vknut el.
varpknut (till sjöss = skotstek),
överallt vanlig k. i
nät (fig. 7) J
säckknut (fig.
8) v a 1 k n u t,
t. ex. 3-flätad
(fig. 9). — Litt.:
H. öhrvall, ”Om
knutar” (2: a uppl.
1916).
Knut, liggande
timmerstockars
hopfogning i
hörnen, antingen i
korsknut (a),
då stockändarna skjuta utanför hophuggningen,
el. i laxknut (b), då de i ändarna
laxstjärtfor-migt bildade stockarna hopfogats så, att k:s
yttersidor bli släta.
Knut, furstar.
Sverige. 1) Knut Eriksson, konung (d.
1195 el. 1196). K var son till Erik den
helige, efter vars död han för en tid lämnade
landet. Emellertid återvände han samt överföll och
dödade omkr. 1167 Karl Sverkersson på Visingsö.
En långvarig strid mot andra tronpretendenter,
bland vilka Kol och Burislev äro kända, följde.
K. blev segerherre; hans fortsatta regering
stördes enl. vad man vet endast genom ett eljest
obekant slag vid Grönberga. Jämte sin jarl
Birger Brosa understödde K. kung Sverre i
Norge och upproriska företag i Danmark. Under
hans tid begynte åter myntningen i Sverige. K.
genomdev, att en hans son utsågs till
tronföljare, men efterträddes dock av Sverker d. y.
Karlsson.
2) Knut Långe, konung, var trol. samme
man som den Knut Holmgersson, vilken
omtalas i mitten av 1220-talet, och således
besläktad med E rikska ätten. Genom slaget vid Olustra,
T immerknutar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
