Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kniv - Knivskellodden, Knivskjerodden - Knivsta - Knjaz - Knobelsdorff, Georg - Knocke, aan Zee - Knocked down, Knock out - Knoll, Fritz - Knop - Knopp - Knoppfjäll - Knoppläge, estivation - Knoppning - Knorrhanesläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
Knivskjellodden—Knorrhanesläktet
444
i kulturländerna. Fällknivarna gå i Sverige
tillbaka åtm. till 1600-talet, då även bondsmeder
där tillverkade sådana. Senare blevo även olika
sorters pennknivar föremål för
masstillverkning.
Knivskjellodden [-J-], Knivskjerodden,
Norge. Europas nordligaste punkt, på Mageröy
71 ° u’ n. br. (40" nordligare än Nordkap på
samma ö).
Knivsta, sn i Stockholms län, Ärlinghundra
hd, s. ö. om Uppsala; 41,88 km2, 1,641 inv. (1953).
Når i v. ned på Mälarslätten; vid statsbanan
Stockholm—Uppsala ligger här K.
stationssamhälle (993 inv., 1951) med apotek och
provinsialläkare. Vid statsbanan ligger även
tätorten Alsike (342 inv.). 1,256 har åker.
Egendom: Nor. I K. ligga Lundquist & Huddéns
tegel-och trävaru-a.-b:s fabriker samt
Margaretahem-met, vårdanstalt för epileptiska, sinnesslöa barn.
Liten gråstenskyrka, trol. från omkr. 1300. Ingår
i Alsike och K. pastorat i Ärkestiftet,
Seming-hundra och Ärlinghundra kontrakt; utgör tills, m.
Lagga, Alsike, Vassunda och östuna
storkommunen Knivsta; 203,49 km2 land, 3,687 inv.
(1952); Stockholms läns västra domsaga.
Knjaz [knjasj], ry., furste, urspr. titel på ryska
delfurstar, senare bibehållen inom de ätter, som
ledde sin härstamning till Rurik el. till litauiske
storfursten Gedimin. En grupp ryska furstar
härstammar från underkuvade folks regenter, t. ex.
tatariska, georgiska och armeniska. 1705
utdelades den första furstetiteln (till Mensjikov).
Knobelsdorff [knå’balsdårf ], Hans Georg
Wenceslaus von, tysk arkitekt (1699—1753).
Efter hemkomsten från en resa till Paris 1740 fick
K. flera stora byggnadsuppdrag av Fredrik II.
Ett av K:s förnämsta arbeten var operahuset i
Berlin, som visade hans dragning åt Palladios
och J. A. Mansards klassicism. Slotten i
Pots-dam och Sanssouci (båda 1740-talet) äro i det
väsentliga efter hans ritningar. Om K:s
betydelse för den tyska rokokostilens utformning ger
Gyllene galleriet i Charlottenburg en ypperlig
föreställning.
Knocke, K. a a n Z e e , stad i Västf landern
i Belgien, vid kusten helt nära holl. gränsen;
9,600 inv. Havsbad.
Knocked down [nå’kt dåu’n], Knock out
[nå’k au’t], se Boxning, sp. 668, resp. 667.
Knoll [-å-], Friedrich (Fritz) Josef,
österrikisk botanist (f. 1883), fil. dr i Graz 1906, prof,
vid tyska univ. i Prag 1926, i Wien 1933. K. är en
av de förnämsta representanterna för den
moderna blombiologien, som han utbildat i
experimentell riktning. Sina banbrytande
undersökningar, vilka behandla blommornas såväl
morfologiska som anatomiskt-fysiologiska anpassningar
för insektpollinationen, har han särsk. framlagt
i det stora arbetet ”Insekten und Blumen” (1921
—26).
Knop (holl. knoop, knopp, knut). 1) Namn
på ombord för olika ändamål använda knutar, av
vilka de vanligaste äro: överhandsknop
(fig. 1), som slås på en lina för att hindra den
att rappa ur sig, råbandsknop (fig. 2), som
sammanknyter två linor, h a 1 v s 1 a g, ett el.
två kring egen part el. om annat tåg,
rund-hult el. dyl. (fig. 3), rundtörn med två
halvslag, nyttjat för att fastgöra en lina kring
pol-lare, rundhult m. m. (fig. 4), t a 1 j e r e p
s-knop, schåareknop, enkel och dubbel,
nyttjas vid ändan av tåg, som äro utsatta för
hård påfrestning; fallrepsknop nyttjas på
fallrep. Se även Knut. — 2) Mått på fartygs
hastighet; 1 knop = 1 nautisk mil (1,852 m)
i tim.
Knopp (lat. ge’mmd), bot., ett ännu ej
utvecklat skott, bestående av en kort stamdel och
därpå sittande bladämnen. Efter deras ställning
skiljer man på toppknoppar, som sitta i
spetsen av stam el. grenar,
bladvecks-knoppar, som sitta i bladvecken (se Blad,
sp. 186), och biknoppar, som anläggas
på stammen utanför bladvecken el. på
rötter och blad. Vintertid äro de oftast
skyddade av knoppfjäll. Vanl. sakna dessa
klorofyll, och äro ofta försedda med korkvävnad,
beklädda med luftförande hår el. överdragna
med gummi el. harts. — I hortikulturen kallas
knoppar, som utvecklats till skott, ofta ”ögon”.
Bulbill el. groddknopp är en k., försedd med
upplagsnäring, som lossnar från moderplantan och
därefter kan utveckla sig till självständigt
individ.
Knoppfjäll, bot., se Knopp.
Knoppläge, estivatiön (lat. aestivätio),
det läge, som blad i samma krans intaga i
förhållande till varandra i knoppen. Beröra de
endast varandra med kanterna, säges k. vara
k a n 11 a g t, täcker kanten av ett blad
bredvid-liggandes, t e g e 11 a g t. Se vidare Blomma, sp.
272.
Knoppning, se Fortplantning, sp. 853.
Knorrhanesläktet, Tri’gla, tillhör de
kindpans-rade benfiskarna. Till k. hörande former
utmärkas av stort, med skrovligt pansar klätt
huvud, två ryggfenor och stora bröstfenor, vilkas
tre första strålar äro fria, rörliga och tjänstgöra
som ett slags extremiteter, då fiskarna förflytta
sig på bottnen. Då de dragas upp ur vattnet,
låta de höra ett knorrande läte, trol.
åstadkommet med simblåsan. Knorrhanen, knoten
el. g n o d i n g e n, T. gurnardus, allmän vid
västkusten, anträffas i Östersjön till Blekinge.
Den är till färgen brun. Rödknoten, T.
pini, har sydligare utbredning men har några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
