Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klorpikrin, triklornitrometan, nitrokloroform - Klorsyrat kali - Klosett - Klosländor - Kloster (Eskilstuna) - Kloster, S:t Peters kloster (Lund) - Klosterlasse - Klosterlund - Klosterneuburg - Klosters ab. - Klosterskolor - Klosters röstskola - Klosterverken - Klosterväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Klorpikrin—Klosterväsen
424
Kloslända,
hanne.
Klorpikrin, triklornitrometan, n
i-trokloroform, framställes genom att
behandla pikrinsyra (därav namnet) med klorkalk
el. natriumhypoklorit. Verkar starkt retande på
ögon och andningsorgan (se Stridsgaser).
Användes för bekämpande av skadeinsekter.
Klorsyrat kali, se Kaliumföreningar.
Klose’tt (eng. closet), avträde. I den
tekniska hygienen skiljer man mellan två huvudslag:
t o r r k 1 o s e 11 och vattenklosett. Endast
den senare anses numera fylla alla hygienens
fordringar. Vid vattenklosetter (eng. water closet,
förk. w. c.) innehåller k.-stolen ett bäcken,
merendels av porslin, i vilket före begagnandet
befinner sig vatten. Från bäckenet bortspolas
latrinen genom en vattenspolanordning.
Avlopps-röret från k. är medelst ett vattenlås avspärrat
från bäckenet.
Klosländor, Meco’ptcra, en nätvingarna
(Neu-ropterd) närstående ordning. Djuren utmärkas
av ett långt, näbblikt utdraget huvud; vingarna
äro täml. stora. Bakkroppen är
i spetsen hos hannen ombildad
till ett klotformigt
parningsor-gan. I Sverige finnas fem
arter; den vanligaste är Panorpa
communis.
Kloster (av lat. cläu’ strum,
avstängd plats) kallas en
byggnad el. rättare ett komplex av
byggnader, vari ett antal män
(munkar) el. kvinnor (n u
n-n o r) leva tillsammans efter
en bestämd regel. Alltsedan
den tidigaste medeltiden ha dessa
klosterbyggnader uppförts efter i huvudsak samma plan: ett
rektangulärt byggnadskomplex med en fyrkantig
plats (klostergården) i mitten. En flygel upptages
av klosterkyrkan, de andra av kapitel- el.
konventsalen (i vilken k:s angelägenheter dryftas),
av matsal (refectorium) och sovsal (dormitorium),
bibliotek, celler o. dyl. Klostergården omgives
av den s. k. korsgången (en överbyggd
gång med arkader ut mot klostergården).
Kloster, församling i Eskilstuna.
Kloster, S:t Peters kloster, församling
i Lund.
Klosterlasse, se Laurentius Nicolai.
Klosterlund [-lon], boplats från äldre
stenåldern vid Bölling Sö, Jylland. K. var den första
boplats från preboreal tid (björkskogstid), som
påträffades i Norden (1935), och den kommer
tydligen att hävda sin plats som typexemplet för den
mesolitiska kulturens äldsta stadium i Norden,
även om flera likartade boplatser sedermera
påträffats och undersökts både i Danmark och i
Skåne (t. ex. på Henninge boställes mark på n.
stranden av det förutv. sundet mellan v. Ringsjön
och Agerödsfornsjön i Skåne).
Klosterneuburg [klåstarnåi’bork], stad i
Österrike, 1938 inkorporerad med Wien, belägen
på Wiener Walds sluttning mot Donau, 10 km
n. n. v. om Wiens centrum. På en terrass över
floden höjer sig det berömda augustinklostret,
grundat 1106, med en urspr. romansk kyrka, som
ombyggts i barock; här förvaras det s. k.
Ver-dunaltaret, 5 m brett, utfört 1181 av mäster
Nicolaus från Verdun.
Klosters ab., Långshyttan, Kopparbergs län,
dotterbolag till Fagersta bruks ab. Vid
järnverket finnas masugn, martin- och elektrostålverk,
götvalsverk, band- och trådvalsverk, kallvalsverk,
gjuteri och mekanisk verkstad. Tillverkningen
utgöres huvudsaki. av kvalitetsstål, bl. a.
rostfritt stål. Aktiekapitalet är 1 mkr och
arbetarantalet c:a 750. Bolagets verk och anläggningar,
Klosterverken, arrenderas sedan 1927 av
Fagersta bruks ab., som även handhar
försäljningen av brukets produkter. K. grundades 1871.
Klosterskolor, läroanstalter i klostren,
närmast för blivande munkar men tillgängliga även
för barn, som uppfostrades till andra kall. K.
funnos redan på 300-talet. Undervisningen kom
småningom att omfatta ”de sju fria konsterna”
(tri’vium och quadri’vium), varpå den
teologiska lärokursen sedan kunde bygga. — Litt.: O.
Charling, ”Medeltidens k.” (1904).
Klosters röstskola, nära Alvesta i Småland,
grundades 1914 av tal- och sångpedagogen Karl
Nygren, som också var dess ledare till 1942.
Skolan, som nedbrann 1951, hade på sitt program
kurser i sång, talteknik, röstvård och välläsning.
Klosterverken, se Klosters ab.
Klosterväsen är en allmän religionshistorisk
företeelse. Det framträdde redan i forntidens
olika orientaliska religioner. Det kristna
munkväsendet är en självständig produkt av olika
samverkande orsaker. Grundläggande var
uppfattningen om asketiskt liv som en högre form av
sedlighet. Redan vid slutet av 200-talet fanns ett
stort antal yrkesasketer, särskilt i Egypten. Bl. a.
tvang det sociala nödläget många att fly ut i
öknen (éremos) för att där leva som eremiter
(anakoreter). Så blev eremitlivet
munkväsendets första form. Rörelsens egentlige
organisatör blev Pachomios (d. 346), som vid
Tabennese skapade det första klostret genom att
utbyta eremitboningarna mot ett slutet hus,
omgivet av en mur och gemensamt för de enskilda
munkarna. En gemensam regel gällde för alla
klostrets i gemenskap levande invånare
(ceno-biter; av grek, koinöbion, plats, där man lever
tillsammans). Under Pachomios’ ledning
uppväxte en verklig klosterkongregation med
gemensam ekonomisk organisation; även nunnekloster
organiserades av honom. Från Egypten spred
sig k. till hela den kristna Orienten. Mot den
barbariska asketismen i det egyptiska
munkväsendet kom en sund reaktion genom B a s i 1 e i o s
den store (d. 379), vars regler ännu bilda
underlaget för det grekiska k. Han ställde
munkarna under kyrkans kontroll och höjde deras
kulturnivå. Han gav askesen en mer biblisk
inriktning, införde en viss prövotid (novitiat) och
gjorde munklöftet bindande för livet. Sedan
Egypten och Palestina kommit under islam, blevo
Konstantinopel och senare Athos huvudcentra.
Det grekiska k. har städse haft en mera
kon-templativ och passiv karaktär än det
västerländs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
