- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
421-422

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klorföreningar - Klorid - Klorit - Kloritskiffer - Klorkalk, blekkalk - Klorocka - Kloroform - Klorofycéer - Klorofyll - Klorofyllkorn, kloroplaster - Kloros

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

421

Klorid—Kloros

422

därför genom att klor inledes i en varm lösning
av natriumhydroxid el. genom elektrolys i värme
av en koksaltlösning. Vitt, mycket lättlösligt salt.
— Natriumperklorat, NaClO4, bildas vid
elektrolys av koksalt under särskilda betingelser;
därav framställas kalium- och
ammonium-perklorat, som ha användning i
perklorat-krut. — Viktiga föreningar bildar klor med
fosfor och med svavel. — Bland organiska
klor-föreningar märkas följ. Klor al,
trikloralde-hyd, CCh. CHO, framställes av etylalkohol och
klorgas och är en färglös olja med kpt 97,7°.
I vatten är kloral löslig och bildar därmed
föreningen kloralhydrat, CCls. CH(OH)2,
populär benämning kloral, färglösa, vattenlösliga
kristaller. Kloralhydrat användes som
sömnmedel. — En grupp organiska k. ersätter numera på
grund av oförbrännlighet i viss utsträckning
bensin o. a. som lösningsmedel för fetter vid
teknisk fettextraktion och kemisk tvätt. Dit höra
koltetraklorid, CCh, och
triklorety-1 e n, C2HCI3, båda färglösa, tunga, flyktiga
vätskor. — Klorbensen, CsHsCl, erhålles
vid klorering av bensen med järn som
katalysator; fäglös vätska med användning i den
organiska syntesen. — Teknisk betydelse ha
bensylklorid, CsHs. CH2CI, b e n s a 1 k 1
o-r i d, QHs. CHCI2, och bensotriklorid,
CgHs . CCh, som användas vid framställning av
bensaldehyd, färgämnen, luktämnen, bensoesyra
och dess derivat m. m.

Klorid, se Klorföreningar.

Klorit (av grek. chloro’s, grön), en viktig
grupp av glimmerliknande, mestadels gröna
mineral. K. har ringa hårdhet, kristalliserar monoklint
och klyves lätt i böjliga men till skillnad från
glimmer ej elastiska fjäll. Kemiskt skiljer sig k.
från glimmer genom större vattenhalt och
avsaknad av alkalier. K. utgör en karakteristisk
omvandlingsprodukt av biotit och phlogopit,
många amfiboler och pyroxener, granat m. m.
Många k. (e g e n 11 i g a k.) kunna uppfattas som
isomorfa blandningar av 3 Mg O . 2 Si O2.2 H2O
(= Sp, serpentinsilikat) och 2 MgO.AhOs
. SiO2.2 H2O (= At, amesitsilikat), i vilka Mg
och Al kunna ersättas av två-, resp, trevärdigt
Fe (någon gång även av Mn; Al också av Cr).
Blandningsleden SpsAts—SpAt kallas pennin,
SpAt—Sp2At3 klinochlor, Sp?At3—Sp3At7
prochlorit, SpsAtr—SpAt4
korundophi-1 i t och SpAt4—At a m e s i t.

Kloritskiffer, en lökgrön till mörkgrön,
skiff-rig, metamorf bergart, som huvudsaki. består av
klorit.

Klorkalk, b 1 e k k a 1 k, gråvitt pulver med lukt
av klor. Det avger lätt syre och klor och nyttjas
som blekmedel för pappersmassa och som
desinfektionsmedel. K., som är en blandning av
kal-ciumklorid och -hypoklorit, erhålles vid
behandling av släckt kalk med klor.

Klorocka, zool., se Rockor.

Kloroform [-å’rm], triklormetan, CHCh,
framställes genom inverkan av klorkalk på etylalkohol
el. i tekniken vanligare, aceton. Den är en tung,

färglös, flyktig vätska (spec. v. i,489, kpt 6i°)
med egenartad, söt lukt, olöslig i vatten,
obegränsat löslig i alkohol och eter. Vid längre tids
förvaring bildas i kloroform
sönderdelningsproduk-ter, skadliga särskilt vid narkos; genom tillsats
av 1 Vo absolut alkohol blir den mera hållbar.
Kloroform har tidigare i stor omfattning använts
vid narkos, tekniskt vid extraktion av eteriska
oljor och som lösningsmedel för kautschuk och
guttaperka.

Klorofycéer, Chlorophyceae, bot., se
Grönalger, sp. 397.

Klorofy’ll (av grek. chloro’s, grön, och
fyllon, blad), bladgrönt, blandningen av de
gröna färgämnen hos växterna, med vilkas hjälp
kolsyraassimilationen sker. Denna blandning
består av två komponenter, nämligen det b 1 å g r
ö-n a klorofyll a och det gulgröna klorofyll b,
vilka i regel förekomma i gröna blad i
förhållandet omkr. 3:1. Såsom ex. på gröna blads
halt av färgämnen må följ, siffror enl.
Will-stätter anföras: 1 kg färska blad av Sambucus
nigra innehålla i,6i g klorofyll a, o,eo g
klorofyll b, 0,15 g karotin och 0,26 g xantofyll. Det
bästa lösningsmedlet för båda k. är 80—85 °/o
aceton; även i metyl- och etylalkohol äro de
lösliga. Klorofyll a är ett biåsvart pulver, lösligt
i alkohol, med blågrön färg och djupt röd
fluor-escens; klorofyll b är ett mörkgrönt pulver,
mindre lösligt i både alkohol och petroleter. I
starkt solljus förstöres k. hastigt.

Ett synnerligen lämpligt utgångsmaterial för
framställning av rent klorofyll a och b äro
brän-nässelblad.

K:s kemiska byggnad har till största delen
klarlagts av Willstätter. K. a och b innehålla
förutom kol, väte, syre och kväve även
magnesium, däremot icke järn, ehuru detta ämne är
nödvändigt för k:s uppkomst i växterna. Båda
k. äro di-estrar, vilka genom förtvålning lämna
vardera 2 alkoholer, näml. 1 molekyl
metylalkohol och 1 molekyl av den omättade alkoholen
fytol, C20H39OH. Vid inverkan av alkali på
k. bildas k 1 o r o f y 11 i n, innehållande
magnesium. Genom inverkan av syror på k. utlöses
däremot k:s magnesium, varvid feofytiner
uppstå, vilka genom inverkan av alkali spjälkas
i fytol och feoforbiner; feoforbin a kallas
fyto-klorin, feoforbin b fytorhodin. Borttagas
kar-boxyIgrupperna ur dessa ämnen, uppstår
etiopor-fyrin. Preparat med k. har på senare tid fått
mycket utbredd användning som medel att taga
bort dålig lukt m. m.

Klorofyllkorn, kloroplaster, de
klorofyllförande kromatoforerna i växtcellen, se
Assimilation, sp. 917, och Kromatoforer.

Kloros [-å’s], 1) (Med.) Se Bleksot. — 2)
(Bot.) Av bristfällig klorofyllbildning
förorsakad sjuklig förändring hos växter, varigenom
normalt gröna delar bli gulaktiga till vita. K.
kan bero på bl. a. brist på ljus (jfr E ti o
lera de), värme el. vissa näringsämnen, ss. järn,
kali el. kväve, vissa infektionssjukdomar el.
ärftliga anlag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free