Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klagstorp (storkommun) - Klagstorp (gods) - Klaipeda - Klaj (Clajus), 1. Johann, d. ä. - Klaj (Clajus), 2. Johann, d. y. - Klami, Uuno - Klammer - Klamp - Klampare - Klampenborg (sågverk) - Klampenborg (samhälle) - Klamydospor - Klan - Klander, klandertalan - Klang - Klangfigurer - Klangfärg el. timbre - Klappdans - Klappersten - Klapphingst - Klappholts - Klappjakt - Klappmytsen el. blåssälen (blåssjälen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369 Klagstorp—Klappmytsen 370
Klagstorp, storkommun i Malmöhus län,
Vem-menhögs, Ljunits och Herrestads domsaga,
omfattar socknarna Simlinge, Lilla Isie, ö. Torp,
Hemmesdynge, S. Åby, ö. Klagstorp, Äspö,
Källstorp, Lilla Bedinge och Tullstorp; 101,84
km2, 5,395 inv. (1952).
Klagstorp, gods i N. Kyrketorps, Hagelbergs
och Sjogerstads socknar i Skaraborgs län, s. om
Skövde, omfattar 950 har, därav 365 åker. K.
förvärvades i mitten på 1800-talet av P. Dyrssen,
som där grundade en lantbruksskola 1863. Sedan
1925 ägdes K. av Skaraborgs läns
hushållningssällskap, som självt driver jordbruket,
lantbruksskolan och en jordbruksförsöksstation.
Klaipèda [klä’jpé-], litauiskt namn på Memel.
Klaj (C 1 a j u s) 1) J 0 h a n n K., d. ä., tysk
pedagog och författare (1535—92). Han skrev
bl. a. en tysk grammatik (”Grammatica
germani-cae lingvae”, 1578, ny uppl. 1894), som fick stor
betydelse.
2) Johann K., d. y., författare (1616—56),
lärare och predikant, medstiftare av
skaldeför-bundet Pegnitzschäferorden, skrev religiösa
skådespel och andliga sånger. — Monogr. av A.
Franz (1908).
Kla’mi, U u n o Kalervo, finländsk tonsättare
(f. 1900), bedrev musikstudier vid Helsingfors
musikinst. 1920—24, i Paris 1924—25 och i Wien
1928—29. Sedan 1932 är K. musikkritiker i
Helsingin Sanomat. K. företräder i sina
kompositioner den atonala modernismen. Bland hans
verk för orkester må nämnas två symfonier,
Symphonie enfantine, Karelsk rapsodi,
Havsbil-der, Kalevalasvit, Psalmus (för kör och
orkester), en violinkonsert m. m.
Klämmer, parentestecknet [ ] och
samman-fattningstecknet [.
Klamp, grovt trästycke, fastspikat vid två el.
flera andra för att sammanhålla dem.
Klampare, arbetsförman vid brädgårdarna med
uppgift att sortera virkesutfallet från sågverken.
Klampenborg, numera nedlagt sågverk i
Medelpad, se Essvik.
Kla’mpenborg [-bår], stationssamhälle c:a 10
km n. om Köpenhamn vid Öresund. Ändpunkt för
förortstrafiken till Köpenhamn och station på
järnvägslinjen Köpenhamn—Helsingör. Vid K.
ligga Bellevue Strandbad, Köpenhamns
populäraste badort, med hotell, restauranger och teater, samt
Dyrehaven med nöjesetablissemanget
Dyrehavs-bakken. K:s kapplöpningsbana är
Danmarks förnämsta bana för galopptävlingar.
Klamydospör, bot., se Spor.
Klan (av gael. clann, barn, ättlingar), på
Irland och i Skottland benämningen på de forna
släktsamhällena. En sådan k. utgjorde antingen
en enda av en hövding styrd stam eller flera
stammar, som ansågos ha gemensam stamfader.
Alla k:s medlemmar räknade sig sålunda som
släktingar, ehuru en k. i sig kunde upptaga
främlingar. Hövdingen togs alltid ur en och samma
familj, och han hade stor makt över k:s
medlemmar men biträddes i sin styrelse av ett råd.
Klanmedlemmarna använde ett gemensamt
tillnamn, bildat genom att såsom på Irland sätta ua
(sonson, ättling) eller såsom både på Irland och
i Skottland mac (son) före klanstamfaderns
namn, t. ex. Ua Conchobhair (angliserat
0’Conor), Mac Ruaidhri (Macrory). Varje k.
hade också sitt särskilda härskri och i Skottland
sin egendomliga dräkt: en strax nedom knäet
slutande kolt (kilt) och pläd med särskilda
rutmönster för de olika klanerna. Klanväsendet
upphörde på Irland i och med den engelska
erövringen, men i Skottland höll det sig kvar även efter
föreningen med England (1603). Efter det stora
upproret 1745 krossades det emellertid genom att
klanchefernas domsrätt upphävdes och genom
den allmänna avväpningen, som genomfördes 1747.
— Litt.: A. Conrady, ”Geschichte der
Clanver-fassung in den schottischen Hochlanden” (1898).
— Inom etnologien har ordet k. tagits upp för
att beteckna stammar med föregiven gemensam
härstamning.
Klander, klandertalan, jur., vid domstol
framställt yrkande, att viss handling el.
förrättning (ss. arvskifte, bolagsstämmobeslut,
redovisning, syn, testamente, utdelningsförslag i
konkurs) skall förklaras oriktig och därför rättas
till överensstämmelse med verkliga förhållandet
el. helt frånkännas giltighet. I svenskt rättsliv
har k. å äganderättsförvärv fått särskilt stor
betydelse; i rättsspråket kallas det ofta k. å den
sak (jord, lösöreföremål), som åtkommits genom
det omtvistade förvärvet och som nu klandraren
påstår sig äga (”vindicerar”). Detta k. uteslutes
genom hävd och kan gentemot vissa förvärv i
god tro blott göras gällande såsom anspråk att
återfå saken mot lösen.
Klang, mus., se Ton.
Klangfigurer, se Chladnis klangfigurer.
Klangfärg el. timbre kallas den för olika
musikinstrument kännetecknande tonkaraktären.
Denna beror på antalet, arten och styrkan av de
övertoner, vilka instrumentet alstrar tillsammans
med grundtonen. Dessa betingas av instrumentets
art och material. Människoröstens k.
sammanhänger med stämbandens beskaffenhet samt
resonansen i huvudets kaviteter och bröstkorgen.
Klappdans, svensk folkdans, är en pardans till
glättig melodi i polkatakt. Efter framåtdansning
i ring och polkarunddans stanna paren i ring
med männen innanför, vända mot sina damer; alla
niga el. buga med händerna i sidorna, klappa i
händerna, slå handflatorna inbördes mot varandra
o. s. v. Hela dansen omtages så med dambyten
i följd.
Klappersten, rullade, någorlunda jämnt
avrundade stenar av intill 20 cm tvärmått. — Som
geologisk term har klapper använts för
anhopningar av 2—20 cm stora stenar.
Klapphingst kallas en hingst, hos vilken ena
testikeln (ensidig k.) el. båda (dubbelsidig k.)
kvarstannat i bukhålan.
Klappholts (ty. Klappholz), boktr., en
släthyv-lad, rektangelformad kloss av tätt, ej alltför hårt
trä för nedklappning av i höjden stående typer,
linjer el. klichéer i tryckformar.
Klappjakt, se Jakt, sp. 319.
Klappmytsen el. b 1 å s s ä 1 e n (b 1 å s s j ä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
