Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Kina
296
skred han i april 1927 till motåtgärder och
rensade med sina arméer Shanghai m. fl. städer från
kommuniststyrkor. I Nanking uppsattes en
mot-regering, som inom kort vann allmän anslutning.
Han-kou-regeringen isolerades alltmer. I juli
måste Borodin och hans ryska medhjälpare
lämna landet, och inom kort avbrötos de
diplomatiska förbindelserna med Sovjetunionen.
Kommunisterna uteslötos ur Kuo-min-tang och måste gå
under jorden. Trots utrensningarna visade det
sig svårt att åstadkomma enighet inom partiet, där
Chiang Kai-sheks auktoritet ej var obestridd. I
aug. drog han sig självmant tillbaka, säker om
sitt inflytande i armén. Partistriderna
förvärrades nu, varför Chiang vid årsskiftet 1927/28
under allmän anslutning kunde återta överbefälet
och kort därefter blev ordf, i partiexekutiven.
Under mellantiden hade han stärkt sin ställning
genom giftermålet med Soong Meiling, av en
framträdande finansdynasti i Shanghai, syster till
Sun Yat-sens änka. Hon och hennes släktingar
ha sedan dess utövat stort inflytande på landets
politik, främst brodern T. V. Soong och svågern
H. H. Kung, vilka innehaft en rad höga
ämbeten, bl. a. stats- och finansministerposterna. —
1928 återupptog Chiang Kai-shek offensiven och
lyckades med Feng Yü-siangs hjälp besegra
Chang Tso-lin, trots att Japan liksom föreg. år
försökte spärra vägen genom att besätta
Shan-tung-halvön. I juni måste Chang Tso-lin
utrymma Peking och föll sedan under reträtten till
Manchuriet offer för ett attentat, som
misstänktes vara anstiftat av japanska militärer. Hans
son och efterträdare i Manchuriet, Chang
Hüe-iiang, sadlade om och anslöt sig i dec. 1928 till
Chiang. Därmed var K. i varje fall formellt
enat. Följ, år riktades ett direkt slag mot
Sovjetunionen, när Chang Hüe-liang lade beslag på
den östmanchuriska järnvägen. Detta
framkallade dock en omedelbar militär aktion från rysk
sida, varefter status quo återställdes i Manchuriet.
Efter det fullborade enhetsverket valdes till den
nya huvudstaden Nanking, där ett mausoleum
över Sun Yat-sen uppfördes, som blev det nya
K:s nationalhelgedom. Den gamla huvudstaden
Peking omdöptes till Peiping (”den nordliga
friden”). 1928 antogs en lag om republikens
styrelse, som 1931 omformades i en provisorisk
författning. Styrelseskicket blev liksom i
Sovjetunionen dualistiskt med ett relativt fåtaligt
statsparti, Kuo-min-tang, och en av detta
dominerad styrelse. Genom sin exekutivkommitté utsåg
partiet ett statsråd, vars president var statens
överhuvud, och ett försvarsråd. Under statsrådet
sorterade 5 råd ”Yüan”, varav ett, det exekutiva,
närmast motsvarade en ministär. Till sin
karaktär var systemet en partidiktatur, över vilken
Chiang Kai-shek utövade ett dominerande
inflytande, endast tidvis som president, eljest i kraft
av sina militära befogenheter och sitt medlemskap
i olika råd och utskott. — Den nya regimen
ställdes redan från början inför stora
svårigheter. 1929 och 1930 måste Chiang Kai-shek föra
fälttåg mot oppositionella generaler, bl. a. Feng
Yü-siang. Härtill kom en besvärande opposition
från partiets vänsterflygel under Wang
Tsing-wei, som tidvis associerade sig med de
fronderande generalerna. — Det allvarligaste hotet kom
emellertid från kommunisterna, som snart
hämtat sig från 1927 års förföljelser och etablerat
kommunistiska centra i olika delar av landet,
särsk. i Kiangsi och Fukien. 1931 proklamerades
här en kinesisk sovjetrepublik, inom vilken en
fraktion under Mao Tse-tung tog ledningen.
Denna inriktade sig främst på agrarreformer;
beskattningen förenklades, och jorden togs från
godsägarna och fördelades på bönderna, som
härigenom vunnos för den nya regimen. Från
1930 förde Chiang Kai-shek en rad fälttåg mot
kommunisterna i södern men kom länge till korta
inför deras gerillataktik. Först 1934 lyckades han
med hjälp av tyska militära rådgivare och efter
ett enormt kraftuppbåd pacificera kommunistprov.
Stora kommuniststyrkor lyckades dock slå sig ut
och tränga tvärs igenom landet till de n. v. prov.
Shensi och Kansu, där redan tidigare funnits
kommunisthärdar och nu etablerades en ny
kommuniststat med huvudstad i Yenan. Dess ledare
var fortfarande Mao Tse-tung som ordf, i
partiexekutiven med Chou En-lai som v. ordf, och
Chu Teh som överbefälhavare.
Inbördesf ej derna försvårade genomförandet av
de sociala och ekonomiska reformer, som stodo
på Kuo-min-tangs program. Den skicklige
finansmannen T. V. Soong lyckades emellertid
reorganisera statsfinanserna och uppgjorde 1932 en
4-årsplan för landets industrialisering, som dock
endast delvis kunde genomföras. 1930 antogs en
agrarlag för att förbättra j ordarrendatorernas
ställning, men ej heller den kom att helt
efterlevas. I utrikespolitiskt hänseende var
Kuo-min-tang-regimen från början starkt nationalistisk
och inriktade sig på att undanröja kvarstående
utländska rättigheter. Vissa framgångar
uppnåddes; 1929 återlämnade England sin arrendehamn
Wei-hai-wei, och s. å. erhöll K. tullautonomi.
Exterritorialrättigheterna blevo däremot
bestående. Likaså behöllo stormakterna sina koncessioner
i de viktigaste städerna. — Under 1920-talet hade
Japan fört en måttfull kinapolitik, aktionerna
1927 och 1928 utgjorde endast isolerade
intermezzon. Depressionen omkr. 1930 gav emellertid
vind i seglen åt de japanska militärkretsarna, för
vilka det råvarurika Manchuriet framstod som
ett lämpligt expansionsmål. Japan innehade här
under arrende den sydmanchuriska järnvägen och
Liaotung-halvön med den uppblomstrande
hamnstaden Dairen. Manchuriet i övrigt behärskades
av Chang Hüe-liang, som fortsatte sin fars
anti-japanska politik. I sept. 1931 skred den japanska
armén på egen hand till aktion och besatte inom
kort hela Manchuriet, som utrymdes av Chang
Hüe-liangs trupper. K. drog saken inför N. F.,
som tillsatte en undersökningskommission under
Lord Lytton. I K. hade det passerade väckt stark
förbittring och för tillfället bilagt striderna inom
landet, medan Chiang Kai-shek för en tid måste
avstå från sina ämbeten. President blev nu L i n
Sen (1932—43). Omfattande bojkotter
organiserades mot japanska varor, vilket Japan
besva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
