Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Kina
294
Den härskande regimen, som haft goda
förbindelser med Japan och fått stora japanska lån,
störtades 1920 av en annan militärklick,
Chili-männen under general Wu Pei-fu, som nu tog
makten i Peking och större delen av K. Kuppen
hade företagits i samarbete med marskalk Cbang
Tso-lin, som etablerat sig i Manchuriet och här
styrde med anmärkningsvärd skicklighet. Redan
1922 råkade han i konflikt med Wu Pei-fu men
besegrades då. 1924 förenade han sig med en
av Wu Pei-fus underbefälhavare, ”den kristne
generalen” Feng Yü-siang, som hade sitt tillhåll
i Inre Mongoliet, och lyckades med dennes hjälp
besegra Wu Pei-fu. De följ, åren fylldes av nya
strider, tills slutl. Chang Tso-lin 1926 stod som
härskare över större delen av landet, s. K.
undantaget. — Under denna oredans och
militäranarkiens tid hade K. vissa utrikespolitiska
framgångar. Vid krigsutbrottet 1917 kunde man utan
vidare indra Tysklands och Österrike-Ungerns
exterritorialrättigheter, koncessioner och andelar
i det stora skadeståndet för boxaroroligheterna.
1920 indrogos Tsarrysslands motsvarande
rättigheter, som under upplösningsåren efter ryska
revolutionen endast kommo vitryssarna till godo.
1919 lyckades den kinesiska regeringen t. o. m.
återföra Yttre Mongoliet under sin kontroll. Det
ockuperades emellertid 1921 av Ungern-Sternbergs
vitryska trupper, vilka redan s. å. fördrevos av
sovjetryska, som på nytt etablerade en
ryssvänlig regim, under vilken landet snart ombildades
till en kommunistisk republik. I ett rysk-kinesiskt
fördrag 1924 erkändes visserligen K:s
överhöghet, men detta ändrade ej de bestående
förhållandena. I samma fördrag avstod Sovjetunionen
från Rysslands gamla koncessioner utom den
viktiga östmanchuriska järnvägen, som under rysk
ledning gemensamt skulle förvaltas av
Sovjetunionen och K. Även gentemot Japan vann K. vissa
framgångar. Dettas äventyrliga politik under de
första efterkrigsåren hade väckt stark misstro
hos övriga makter, som vid
Washingtonkonfe-rensen om stillahavsproblemen (1921/22) gå vo K.
sitt stöd. I överensstämmelse med U.S.A:s
traditionella politik erkände man i ett
niomakts-fördrag K:s suveränitet och territoriella integritet
samt alla makters lika rätt att delta i dess handel.
Samtidigt förmåddes Japan avstå från Shan
tunghalvön. Likaså utlovades, att
exterritorialrättig-heterna skulle avvecklas och K. få tullautonomi,
vilket dock först sent kom att infrias. Däremot
avstodo under 1920-talets förra del flertalet
stater från fortsatta utbetalningar av skadeståndet
för boxaroroligheterna.
Under 1900-talets första decennier hade en
anmärkningsvärd ekonomisk och social utveckling
ägt rum i det länge efterblivna K. Särsk. efter
revolutionen hade industrialiseringen gjort
snabba framsteg och kommunikationsväsendet starkt
utvecklats, likaså banker o. a. finans företag.
Utländskt kapital, framför allt engelskt och
japanskt, hade investerats i stor utsträckning. Vid
sidan av ämbetsmän, militärer och den stora,
starkt proletariserade bondeklassen framträdde
två nya samhällsklasser, en internationellt
förank
rad företagarklass och ett arbetarproletariat. Vid
samma tid uppkom ännu en faktor av politisk
betydelse, den stora skaran studenter och yngre
akademiker. Dessa nya grupper blevo av stor
betydelse för den nu framväxande målmedvetna
nationalism, som trädde i st. f. det äldre, mera
onyanserade främlingshatet. Den tog sig främst
uttryck i av studenter och arbetare organiserade
bojkotter mot japanska varor. Den riktade sig
också mot det utländska inflytandet över huvud
och mot de reaktionära militärklickarna. — Den
kommunistiska propagandan hade i detta
sammanhang sin betydelse. I Moskva grundades en skola
för de undertryckta asiatiska folken, där även
kineser utbildades i kommunismens ideologi och
propagandametoder. Redan 1919 framträdde de
första kommunistgrupperna i K, och 1921
bildades i Shanghai ett kinesiskt kommunistparti, som
hade sitt egentliga centrum i s. ö. K. Här hade
även Kuo-min-tang sitt tillhåll med Kanton som
huvudstad. Dess ledare, Sun Yat-sen, hade under
senare år utvecklats i alltmer radikal riktning men
som praktisk politiker visat sig skäligen
misslyckad. 1923 fick han löfte om rysk hjälp, och s. å.
mottog han en delegation ryska rådgivare med
Michael Borodin i spetsen. Suns stabschef, Chiang
Kai-shek, sändes till Moskva för vidare
utbildning och grundade vid sin återkomst en
krigshögskola, Whampoa, vid Kanton, där
nationalistarméns blivande officerare utbildades av ryska
instruktörer. 1924 åstadkom Borodin en
samman-fogning av Kuo-min-tang och kommunisterna. Vid
en stor partikongress s. å. effektiviserades
partiapparaten efter ryskt mönster, varjämte man
antog ett radikalt program, appellerande till arbetare
och bönder. — 1925 fick Sun Yat-sen kontakt
med generalerna i n. och reste till Peking för
underhandlingar men avled där s. å. Hans
testamente och böcker lades sedan till grund för
partiets program, framför allt de av honom
formulerade tre principerna nationalism, d. v. s.
frihet från främlingsvälde, demokrati, en
gradvis utveckling mot folkstyre, f ö 1 k
försörjning, ekonomiska och sociala reformer
för att lösa de stora massornas
försörjningsproblem. Inom kort dyrkades han som
national-helgon efter leninska förebilder.
Efter Sun Yat-sens död blev en av hans
närmaste män, Wang Tsing-wei, partiledare och
Chiang Kai-shek överbefälhavare. Chiang
lyckades emellertid snart undantränga sin rival Wang
från makten. I maj 1926 inledde han det länge
förberedda fälttåget norrut. I mars följ, år hade
nästan hela K. anslutit sig, kvar stodo endast de
n. prov, och Manchuriet, som fortfarande
behärskades av Chang Tso-lin. — I Han-kou etablerades
en radikal partiregering, i vilken bl. a. Wang
Tsing-wei inträdde. Under ledning av Borodin
och partiets vänsterflygel igångsattes nu en rad
attacker mot utländska koncessioner och inhemska,
kapitalister. Den tilltagande radikaliseringen
väckte emellertid missnöje bland partiets moderata
element, till vilka Chiang Kai-shek anslöt sig„
sedan han i mars avskedats som överbefälhavare.
Anropad om hjälp av finanskretsarna i Shanghai,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
