Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Kina
292
övergrepp, och de hemliga sällskap, som bildats
mot tronen, förvandlades i förbund av ”boxare”,
frivilliga krigare, som rustade sig att utrota de
vita. Till provinsen Chi-li strömmade stora
skaror av boxare, som av regeringen insläpptes i
huvudstaden och tillätos våldföra sig på de
infödda kristna. En internationell mindre trupp
hade hunnit upp från kusten till
legationskvar-terens skydd, och där barrikaderade man sig och
utstod i veckor (sommaren 1900) en våldsam
belägring av boxartrupper, företagen med
regeringens goda minne. När slutligen utländska trupper
hunno fram till undsättning, flydde hovet hals
över huvud till prov. Shan-si. Efter grundliga
plundringar och diverse straff expeditioner gingo
makterna in på fred, vilken slöts i sept. 1901.
Utom bestraffning av ledande män utkrävdes
skadestånd på sammanlagt 450 mill. taels. Ryssland
hade begagnat tillfället att förlägga större
militära styrkor till Manchuriet och uppfyllde ej
sina löften att draga dessa tillbaka, vilket blev
närmaste anledningen till de förvecklingar, som
ledde till rysk-j apanska kriget (1904—05).
Strävan att genom tekniska och politiska reformer
skaffa K. kraft till självförsvar blev nu allmän,
och även den gamla kejsarinnan sadlade om.
Reformrörelsens främsta män voro den gamle
generalguvernören C h a n g C h i-t u n g och Y ü a n
S h i-k a i. Sept. 1905 utfärdades edikt, som
slopade hela det gamla examenssystemet och lade
grunden till ett nytt, modernt skolväsen. I aug.
1908 tillkännagavs ett program för gradvis
genomförande äv ett konstitutionellt styrelsesätt.
Den lovande utvecklingen avbröts genom
änkekej-sarinnans och kejsarens död hösten 1908. En
späd kejsare, Süan-tung, uppsattes;
förmyndarregeringen var ej situationen mäktig.
Marken blev gynnsam för den revolutionära
propaganda, som länge bedrivits från kinesiska
kolonier i utlandet, särskilt av kantonesen Sun Y a
t-s e n. Revolutionen utbröt hösten 1911 i Wu-chang
(mitt emot Han-kou) vid Yang-tsi i hjärtat av
K. Med Li Yüan-hung som ledare hade
rebellerna snart bemäktigat sig dessa städer och
Han-yang med dess arsenal. Upproret spred sig
hastigt till 11 av de 18 provinserna. I dec. erövrades
Nanking av rebellerna efter heta strider. Yüan,
som nu utnämnts till generalissimus, stävjade
visserligen alla rebellernas framstötar, men tiden
arbetade för dessa. Underhandlingar inleddes,
varvid Yüan ville behålla en konstitutionell monarki
med starkt begränsad makt för regenten, medan
de revolutionära fordrade republik. Sun Yat-sen
anlände nu från utlandet till Shanghai och valdes
29 dec. till provisorisk president i ”republiken
Kina” med Li Yüan-hung som vicepresident. En
första konstitution skisserades. Hovet beslöt nu
(jan. 1912) göra en stor militär
kraftansträngning, men ett flertal högre officerare vid
Han-koufronten vägrade att vidare bekämpa de
republikanska trupperna. Yüan insåg nu det
hopplösa i motståndet och förmådde dynastien att
abdikera (12 febr. 1912) med tillstånd att bo kvar
i Pekingpalatset med ett ordentligt apanage från
republiken. Yüan var dock alltjämt den starke
mannen med talrika trupper till förfogande. Sun
Yat-sen insåg sin vanmakt och abdikerade (14
febr.) till förmån för Yüan, som alltså blev
president. I mars utfärdades en provisorisk
författning, som begränsade presidentens makt och vid
hans sida ställde ett parlament på 2 kamrar. I
det första parlamentet hade Sun Yat-sens
anhängare majoritet, nu organiserade som ett parti,
Kuo-min-tang (nationella folkpartiet, ofta kallat
nationalistpartiet). Radikalt till sin läggning, kom
det snart i konflikt med presidenten, som visade
auktoritära tendenser. Efter ett uppror inskred
Yüan mot Kuo-min-tang, vars ledare måste fly.
Det decimerade parlamentet förmåddes sedan
välja Yüan till president på 10 år, varefter det
upplöstes (1913). Följ, år utfärdades en ny
författning, som gav presidenten makten. —
Revolutionen minskade centralregeringens redan förut
svaga auktoritet över biländerna. Yttre
Mongoliet begagnade tillfället och förklarade sig 1911
självständigt men kom i realiteten i starkt
beroende av Ryssland. 1913 godtog K. det passerade
mot att dess formella överhöghet erkändes. —
Det allvarligaste hotet kom emellertid från Japan,
som vid 1 :a världskrigets utbrott fick fria
händer i K. 1914 förklarade det Tyskland krig och
intog dess besittningar på Shantung-halvön. Följ,
år riktade det en serie krav i 21 punkter till
Yüan Shi-kai, innebärande vittgående ekonomiska
koncessioner och japansk kontroll över
förvaltningen. Yüan strävade i det längsta emot och
lyckades efter intervention från U.S.A. avvisa de
mest långtgående kraven; de övriga måste han
efter ett japanskt ultimatum acceptera i maj 1915.
I praktiken blev dock överenskommelsen aldrig
fullt genomförd. I dec. 1915 försökte Yüan
stabilisera sitt välde genom att anta kejsartitel.
Stormakterna protesterade emellertid, och i s. K.
utbröt uppror, anstiftat av Sun Yat-sens anhängare.
Yüan kunde icke bemästra situationen och dog
inom kort, juni 1916. — Efter Yüans död vidtog
en upplösningsperiod, då den svaga
centralregeringen i Peking icke kunde göra sig gällande
mot provinsguvernörerna, ofta samtidigt
armébefälhavare. Yüans närmaste efterträdare blev
den tidigare vicepresidenten L i Yü an-h ung,
som återinförde 1912 års författning och på nytt
sammankallade parlamentet. Han råkade
emellertid snart i konflikt med Yüan Shi-kais
generaler, den s. k. Anfu-klicken, och måste avgå 1917.
Anfuklicken tog sedan ledningen med Tuan
Ki-juei som statsminister och satt vid makten till 1920
med parlament och presidenter som betydelselösa
bifigurer. Det ursprungliga parlamentet
upplöstes 1917 men tog då sin tillflykt till Kanton, där
det kom under Sun Yat-sens och Kuo-min-tangs
ledning. Kanton-regimen stod sedan länge i
opposition mot centralregeringen i Peking. — 1917
hade även K. inträtt i kriget och deltog som
en av segrarmakterna i Versailleskonferensen
1919. Redan 1917 hade ententemakterna
garanterat Japan de tyska besittningarna på
Shantung-halvön, och detta godtogs av konferensen, trots
K:s protester. I K. utbröt en storm av ovilja
med demonstrationer och bojkotter mot Japan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
