Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Djurvärlden - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Kina
270
äro rätt sällsynta, geckoödlor
däremot vanliga. I
Yang-tsi-kiang finns Gamla världens
enda alligator, Alligator
si-nensis. Vidare förekommer
en jättesalamander i v.
delarna av Centralkinas
bergstrakter. Av fiskar böra nämnas
talrika medl. av fam.
karp-fiskar.
Befolkning och bebyggelse.
K. hade omkr. 1700
förmodligen över 100 mill. inv., på
1800-talet c:a 200 mill., men
i övrigt har
befolkningstillväxten icke beskrivit någon
normalt uppåtgående kurva.
Befolkningssiffran har
tvärtom uppvisat stora
fluktuationer till följd av krig,
missväxt och farsoter. 1910 lät
det kinesiska
inrikesministeriet företa ett slags
folkräkning, som tillgick så, att man
räknade antalet hushåll och
multiplicerade deras antal
med 5,5 (storleken av ett
ge-nomsnittshushåll). Den
därav uppkomna produkten, 316
mill., blev det approximativa
invånarantalet i de 18
historiska provinserna. Man
beräknar, att invånarantalet
f. n. stiger med c:a 4 mill.
per år. Befolkningstätheten
är störst på de bördiga
slätterna och i floddalarna.
Maxi-misiffror uppvisa
nordkinesiska låglandet, Röda
bäckenet, Yang-tsi-dalen samt
Sydkinas kustområden. Prov. Kiangsu t. ex. har
335 inv. per km2, Shantung 261, Chekiang 213 och
Hopei 204. Glest befolkade äro däremot s. K:s
bergstrakter, högplatåerna i v. och
buskstäppområdena. Prov. Chinghai har sålunda endast 2,2 inv.
per km2, Kansu 16, Ninghsia 2,6, och Suiyüan 6.
Jordbruksområdenas höga befolkningssiffra
betecknar jordens maximala produktionsförmåga,
och endast under särsk. gynnsamma skördeår kan
hela befolkningen livnära sig där. Under perioder
med mera normala skördar halvsvälta invånarna,
och vid verklig missväxt dö millioner människor
av svält. Särsk. utsatt för missväxt är det torra
n. K., men försök med omflyttning av
befolkningen ha misslyckats. Den kinesiske bonden har
så djupa rötter i den fäderneärvda jorden och
är med så starka band fästad vid förfädernas
gravar, att de flesta försök till omflyttningar
varit förgäves. Utvandringen från n. K. till
Man-churiet och de n. v. gränsområdena har aldrig
fått någon större omfattning. Däremot har
Kanton-kinesernas utvandring från s. K. till Bortre
Indien och Indonesien haft större betydelse, men
även dessa emigranter vända ofta som äldre
tillbaka till hemlandet. 1942 var utlandskinesernas
KINAS
BEFOLKNING
1926
Varje prick
betyder 50.000 inv.
antal 8,7 mill., därav 2,5 mill. i Siarn, 2,4 mill. på
Malacka och 1,3 mill. i Indonesien.
Det nuv. kinesiska folket har ursprungi.
bebott ett område kring nedre Huang-ho,
sträckande sig från denna flods sammanflöde med
Wei-ho fram till Shantung-halvön. överallt på
slätterna, där kineserna slogo sig ned, blandade de
sig med urinvånarna. I n. v. hejdades
kinesernas fortsatta framträngande av stäppernas
mon-goloida nomadfolk. Utmärkande drag för
kineserna äro det mörka stripiga håret, de mer el.
mindre sneda ögonen och den breda, tillplattade
näsan. Det råder, vad utseendet beträffar, rätt
stora skiljaktigheter mellan befolkningen i n. och
den i s. Nordkineserna äro ett högväxt, kraftigt
folk, medan sydkineserna äro småväxta och
spensliga. Mongoltypen framträder mera markerad
hos befolkningen i s. än hos inv. i n.
Man-chuerna, vilka på 1600-talet erövrade K., hade
tungusisk härstamning men ha under tidernas
lopp blivit kineser.
över 80% av K:s befolkning äro bosatta på
landsbygden, där den typiska bebyggelseformen
är byn. Endast i undantagsfall har denna flera
tusen inv., i regel blott något hundratal. Spridd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
