Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Geografisk och geologisk översikt - Klimat - Växtvärld - Djurvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Kina
268
ningsprocesser under devon- och permperioderna
och höjdes längs brottlinjer under tertiärtiden,
och det sydkinesiska berglandet ligger
Mellersta Kina. Denna del av K. uppfylles längst
i v. av Sichuan-bergen, som här utgöra
randbergen för den tibetanska högplatån (se bild 6
å pl. vid Asien), ö. om dessa ligger Röda
bäckenet, vars jordmån utgöres av förvittrade
röda sandstenar och skiffrar,
sötvattensavlag-ringar från mesozoisk tid. Höjden ö. h. är
i genomsnitt 500 m, och landet avvattnas av
Yang-tsi-kiang. Längre ö.-ut ligger
Yang-tsi-dalens stora centralbäcken kring Han-kou, och
ö. därom utbreder sig Yang-tsi-kiangs väldiga
delta. Flera stora sjöar, ss. Tung-ting-hu och
Po-yang-hu, jämte otaliga kanaler bilda
tillsammans K:s förnämsta kommunikationssystem och
äro även en utmärkt reservoar för
vattenöverskottet vid somrarnas högvattenstånd. S y d k i n a är
till största delen ett berglandskap, vars 500—
1,000 m höga ryggar ha s. v.—n. ö.
strykningsrikt-ning, alltså samma strykningsriktning, som bergen
ha på Shantung-halvön. Det sydkinesiska
berglandet är ett mycket gammalt massiv, bestående
av ett flertal mycket tidigt bildade veckberg, som
neddenuderades och under paleozoisk och
mesozoisk tid täcktes av sedimentära bergarter.
Endast en ringa del av Sydkina utgöres av slätter,
vilka företrädesvis utbreda sig kring floden
Si-kiang och i kusttrakterna vid östkinesiska och
Sydkinesiska havet. Även i Sydkina påträffar
man de största höjderna i v. delen. I prov.
Yünnan finnas åtskilliga platåer med en höjd
av c:a 2,000 m ö. h.
S. delen av ö. kusten fram till
Hang-chou-viken är en riaskust el. skärgårdskust. En
sänkning i sen geologisk tid har medfört, att havet
har trängt in i flodmynningarna och omvandlat
dessa till vikar och bukter, medan farvattnet
utanför är uppfyllt av en mängd klippöar och skär.
Klippkusten kommer igen vid Shantung-halvön. I
övrigt karakteriseras n. K:s kuster av att
låglandet överallt når fram till havet, varvid kusten
får karaktär av lagunkust, där havsströmmarna
oavbrutet åstadkomma nya revlar till hinder för
de naturliga avloppen. Dessa laguner fyllas efter
hand med slamavlagringar från floderna och
förvandlas till åkerjord.
Klimat. K. har östasiens monsunklimat,
karakteriserat av de stora temp.- och
nederbördsskill-naderna mellan sommar och vinter. På gr. av
landets stora utsträckning i n. och s. är
skillnaden i vintertemp. mycket stor i landets olika delar.
Vintermonsunen når blott starkt försvagad till
Södern och sänker därför temp. mindre där än i
n. K. Tsin-ling-shan bildar även i detta avseende
en skarp gräns: s. därom uppträder ingen
långvarig frost. Sommartemp. är ovanligt likformig
över hela K.: den fuktiga s. ö. monsunen träffar
först s. K. och framkallar där ett beständigare
och tätare molntäcke än i n., där insolationen
därför blir starkare. Ärsamplituden blir sålunda
mycket större i n. än i s. Av nämnda skäl är
årsnederbörden mycket större i s. K., vartill dock
bidrager, att här även vinterregn uppträda. I n.
Temperatur och nederbörd.
Ort Medeltemp. för Arlig
nederbörd mm
jan. (kallast) juli (varmast)
Peking ................ —4?? 26% 624
Tai-yüan .............. —6?s 26% 347
Shanghai .................. 2?r 26% 1,170
Han-kou ................... 4?o 28^5 1,384
Chung-king ................ 8?s 2Ö°s 1,080
Kanton ................... i2?s 28% 1.665
K. faller 92% av den årliga nederbörden under
sommarhalvåret, i mellersta K. 70 °/o och i s. K.
80 °/o.
Växtvärld. S. K:s naturliga vegetation är den
ständigt gröna skogen. I s. ö. K. är den dock
undanträngd av kulturlandskapet från
dalbottnarna och de lägre dalsidorna. På de högre
ryggarna är den ofta genom vedtäkt förvandlad till
snårskog av bambu- och lagerarter, cypresser
och enstaka palmer med inblandade kamelior och
magnolior. I de v. delarna av Sichuan och
Yünnan finnas sammanhängande bergsskogar av
ständigt gröna ekar, palmer, lagerträd, magnolior och
barrträd med lianer och epifyter. I hela s. K.
finnas dessutom inslag av vinterkala träd, ss.
ekar, ask, äkta kastanje och Celtis australis.
Kulturlandskapet består på dalbottnarna och de lägre
dalsidorna av risodlingarna med deras
karakteristiska bevattningsterrasser, omväxlande med
planteringar av mullbärsträd och tebuskar. Den
ständigt gröna vegetationen går i n. till
Tsin-ling-shan. På dess n. sluttning blandas söderns
tor-niga ekar, bambu och magnolior med nordens
vinterkala lövträd. På den n. kinesiska slätten
saknas skog, däremot finnas talrika träddungar
och planteringar av mullbärs- och fruktträd,
hästkastanj och blåregn. Det nordkinesiska
berglandet har upp till 2,000 m ö. h. skogar av björk,
lärk, hassel, rönn och ask. I berglandets v. del
övergår skogen i den centralasiatiska stäppen.
Djurvärlden består av orientalisk-indiska och
sibirisk-europeiska element. Sydkina hör till den
indokinesiska underregionen, medan de centrala
delarna räknas till den centralasiatiska och de ö.
delarna till den östasiatiska underregionen.
Djurlivet är fattigt i de tätt befolkade delarna,
betydligt rikare i gränstrakterna. Här finns tigern, i
n. förekommer den sibiriska, i s. den indiska
formen. I Mongoliet och Sin-kiang är irbisen
det vanligaste rovdjuret; även stäppräven
förekommer allmänt. På stäpperna finnas flera arter
antiloper, vidare vildåsnor samt vilda el.
förvildade kameler. I bergen i n. ö. finnas björn,
panter, vildkatt, räv och antiloper. I skogsområdena
förekomma hjortar och i Yang-tsi-kiangs
flodområde det hornlösa vattenrådjuret. I ö. K:s
kulturbygder finnas få vilda däggdjur. Hare och räv
äro dock vanliga. I de glest befolkade
bergstrakterna i s. v. K. är djurlivet rikare. Här
förekomma en del indiska element, ss. apor,
skunk-djur, bambubjörn, kattbjörn och myrkott.
Fågelvärlden är rik. Många fasanarter, ss.
guld-och silverfasanen, ha sitt hemland här. Vidare
förekomma många sump- och simfåglar. Ormar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
