Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kimon - Kimono - Kimrök - Kimstad - Kin - Kina - Geografisk och geologisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Kimono—Kina
266
Kimono.
(omkr. 466). K:s ställning undergrävdes av det
växande demokratiska partiet, och han blev 461
genom ostracism landsförvisad på tio år. Sedan
Aten misslyckats i sina expansionssträvanden,
återvände K. och fick i uppdrag att återupprätta
Atens prestige i striden mot Persien. Han
företog en expedition till Cypern och dog vid
belägringen av Kition.
Kimono [ki’-], japanskt klädesplagg för män
och kvinnor, en lång, fotsid rock, där fram- och
ryggstycken äro
skurna i ett enda
stycke. Skärningen
brukas i den
moderna damdräkten.
Kimrök (från
Ity. kinrok, av kin,
tjärbloss, torrved),
sot, kol i
finfördelat tillstånd,
framställes tekniskt
genom att
förbränna tjära, naftalin,
harts, hartsrika
trädslag, ss. gran,
tall, m. m., i
Amerika framför allt
jordgas och mindre
värdefulla. oljor
(carbon black), vid
otillräckligt
lufttillträde samt
uppsamla det bildade sotet
i särsk.
konstruerade kammare. K.
användes som svart
färgämne i första
hand för beredning
av trycksvärta,
vidare till tusch och
svart målarfärg samt som tillsatsämnen vid
tillverkning av gummivaror.
Kimstad, sn i Östergötlands län, Memmings
hd, kring Motala ströms utlopp ur Roxen; 62,18
km2, 1,835 inv. (1952). Naturskön, av
förkastningar präglad trakt; bördig slättbygd ö. om
Motala ström, skogsbygd v. därom. 1,902 har
åker. I stationssamhället Kimstad med
Krokhagen (756 inv., 1951) finnes kvarn och
mjölkpulverfabrik. Flera historiska gods, bl. a.
Lövstad och Norsholm (se dessa ord). Nuv. kyrkan
är byggd 1728—33, tornet 1770. Pastorat i
Linköpings stift, Norrköpings kontrakt; tillhör
storkommunen Norsholm.
Kin, kinesisk liggande cittra med fem el. flera
silkessträngar.
Kina, kin. Chung-kuo (Mittens rike), republik
i Östasien mellan 180 och 530 n. br. och mellan
900 och 1340 ö. Igd. K. omfattar förutom
egentliga K., d. v. s. de 18 gamla provinserna, även de
3 prov. Chahar, Suiyüan och Ninghsia i Inre
Mongoliet samt kinesiska Tibet (prov. Chinghai
och Sikang). Till den kinesiska republiken hör
dessutom Manchuriet. Däremot är K:s
överhöghet över Sin-kiang el. östturkestan endast
nomi
nell. Till K. hör också ön Formosa. Hela K.
omfattar 9,736,000 km2 med 463,500,000 inv.
(beräkning vid mitten av 1950). — I det följande
kommer i de flesta fall endast Egentliga Kina
att behandlas. I övrigt hänvisas till Manchuriet,
Mongoliet, Tibet och Formosa. — Huvudstad i
K. är Peking (1928—1949 Nanking).
Geografisk och geologisk översikt. K. omfattar
den del av Asien, som sträcker sig mellan de
stora centralasiatiska buskstäpp- och
ökenområdena å ena sidan och Stilla havets randhav å den
andra, d. v. s. i stort sett det område, som
av-vattnas genom de floder, som mynna i Gula
havet, östkinesiska havet och Sydkinesiska
havet. Med avseende på terrängförhållandena består
K. av de stora centralasiatiska högplatåernas ö.
randzoner, vilka med höga, branta
förkastnings-linjer sänka sig ned mot havet. Den västligaste
av förkastningslinjerna utgör Centralasiens
egentliga ö. rand och bildar flerstädes en
förkastnings-brant med höjder på över 1,000 m. — I
morfo-logiskt hänseende kan K. från n. till s. indelas
i 3 zoner: Norra K., Mellersta K. och Sydkinaö
Norra Kina sträcker sig från Manchuriets1
gräns till den höga bergskedjan Tsin-ling-shan,
en utlöpare till Kunlun, vilken som en väldig mur
med höjder på 3,000—4,000 m tränger fram mot
ö. Den utgör vattendelaren mellan Huang-hos
och Yang-tsi-kiangs flodsystem. Längst i v.
ligger i prov. Shansi, Shensi och n. Hopei det
nordkinesiska berglandet, vars över 1,000 m höga ö.
rand, höjande sig brant över de låga slätterna i
ö., utgör en fortsättning av Chingan-bergen i
Manchuriet. Berglandet är urspr. uppbyggt av en
serie antiklinaler av hög ålder, skilda åt av
syn-klinaler med tjocka lager av sedimentbergarter
från paleozoisk och mesozoisk tid. I denna
lagerserie finnas väldiga stenkolslager från karbon,
perm och trias. De genom erosion framkallade
nivåskillnaderna i terrängen ha under tidernas
lopp till stor del utjämnats genom avlagring av
löss, som med vindens och, ehuru i ringare grad,
med flodernas tillhjälp förts dit från Gobis och
delvis också Ordos ökenområden. Dessa
lössbildningar med sina lodräta, gula branter bidraga
till att ge landskapet i n. K. dess karakteristiska
utseende. I lössområdet ha de stora floderna
Huang-ho och Wei-ho uteroderat djupa kan
joner. Det nordkinesiska låglandet, vilket i s.
omärkligt övergår i Yang-tsi-kiangs deltaområde
och i n. sträcker sig in i Manchuriet, är ett
in-störtningsbäcken, som delvis är täckt av vatten
(Gula havet). Jordlagren bestå av alluviala
flodsediment, bemängda med löss, och området hör
till K:s fruktbaraste och tätast befolkade.
Slätten växer ständigt tack vare flodernas, främst
Huang-hos, slamavlagringar. Under tidernas lopp
har Huang-ho (se d. o.) flera gånger ändrat sitt
lopp och utmynnat endera n. el. s. om
Shantung-halvön. ö. om låglandet ligger Shantung-halvön,
vars bergland är rester av ett urgammalt
fastland, som fortsätter dels på halvön Liaotung i
Manchuriet, dels i ö. delen av Sydkina. Även
här finnas betydande stenkolsförekomster. —•
Mellan Tsin-ling-shan, som bildades genom veck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
