Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kérillis, Henri de - Kerkennahöarna, Kerkenaöarna - Kerkevare - Kerkoper - Kerkrade - Kerkuk, Kirkuk - Kerkyra - Kermadecöarna - Kerman, Kirman, Karman - Kermanschah - Kermesbär, alkermes - Kermeskorn, kermes - Kermis - Kern, Jerome - Kernell, 1. Per Ulrik - Kernell, 2. Yngve - Kerner, Justinus Andreas - Kerner von Marilaun, Anton - Kerosene - Kéroualle, Louise de, av Portsmouth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Kerkennahöarna—Kéroualle
226
kritisk hållning mot nationalsocialismen. K.
flydde 1940 till England, anslöt sig till de Gaulle
och blev dennes representant i Canada. Han bröt
dock snart med denne, bosatte sig i New York
och grundade tidn. Pour la victorie. 1946 utgav
han ”1 accuse de Gaulle”.
Kerkennahöarna [ke’-], Kerkenaöarna,
två öar, Rharbi, och Chergui, 20 km utanför ö.
kusten av Tunisien; c:a 15,000 inv. K. är
antikens Cerci’na.
Kerkevare [ke’-], fjäll i Jokkmokks kommun
i Lappland, närmast s. ö. om Virihaure, 1,581 m
ö. h. Silver- och blyglansfyndigheter upptäcktes
här 1657, och en hytta anlades i Kvikkjokk.
Bergverket, som urspr. drevs för Kronans räkning,
nedlades 1702.
Kerkoper [kerkå’-] (grek. ke’rkopes),
grekiska folksagans namn på ett slags illsluga och
tjuvaktiga pysslingar, vilka bl. a. lade försåt för
Herakles men blevo tillfångatagna av denne. En
arkaisk metop framställer dem hängande på en
stång, som Herakles bär över axeln.
Kerkrade [kä’rkräda], stad i sydligaste delen
av prov. Limburg i Nederländerna, vid tyska
gränsen; 43,000 inv. Stenkolsgruvor.
Kerku’k [ke-], Kirkuk, stad i det inre av
n. ö. Irak c:a 150 km s. ö. om Mosul; 30,000
inv. Ändpunkt för en järnvägslinje från
Bagdad. K. ligger i Iraks mest produktiva oljefält
(upptäckt 1927), vilket med stora rörledningar
står i direkt förbindelse med Haifa och Tripolis
vid Medelhavet.
Kerkyra [ke’-], se Joniska öarna och Korfu.
Kermadecöarna [kamä’däk-], eng. Kermadec
Islands, grupp av 5 vulkanöar i Stilla havet, 700
—1,000 km n. n. ö. om Nya Zeeland och
underställda dess förvaltning; tillsammans 33 km2; 14
inv. (1951). K. ligga v. om Kermadecgraven, i
s. fortsättningen på Tongagraven; största
uppmätta djupet är 9,427 m.
Kermän [ke-], Kirman, Karman,
antikens Carmänia, den största provinsen i Persien,
omfattande landets s. ö. del; 434,228 km2, c:a
600,000 inv. Huvudstaden Kerman (c:a 50,000
inv.) ligger på en torr högslätt 1,853 m ö. h.,
omgiven av berg. Landsvägsförbindelse med
Isfa-han över Jezd samt med Bender Abbas vid
Or-muzsundet. Tillverkning av schalar och mattor.
Kermanschäh [ke-], stad i s. v. Persien,
huvudstad i prov, med samma namn, 1,481 m ö. h.
vid landsvägen Hamadan—Tigris och järnväg till
Irak; c:a 106,000 inv., av vilka många äro
kurder. Mattillv. och oljeindustri.
Kermesbär [ke’-], a 1 k e’r m e s, de torkade
bären av Phytolacca decandra (fam.
Phytolacca-ceae), en högvuxen, flerårig ört, odlad och
förvildad mångenstädes i varmare länder. K.
innehålla en röd saft, som brukas till färgning av
vin och konditorivaror.
Kermeskom [ke’-], kermes, Gröna
Che’r-mes, torkade, äggstinna honor av sköldlusen
Coc-cus el. Chermes Ilicis, som lever på ekarten
Quer-cus coccifera, i s. Europa och Mindre Asien.
Dessa brunröda, glänsande korn ge vid
pulveri-NFXII —8
sering ett högrött färgämne, liknande koschenill
(se d. o.).
Kermis [ke’-], holl. (ty. Kirnies el. Kirmse,
av Kirchmesse, kyrkmässa), benämning på
årsmarknaderna i de flamska och holländska
städerna. De utmärktes förr av ett brokigt folkliv
och ha därför ofta tagits till motiv för
bildframställningar, särskilt på 1600-talet (t. ex.
Ru-bens’ ”Kermis” i Louvren, Paris).
Kern [kän], Jerome, amerikansk
tonsättare (1885—1945), komponerade med frisk
melodisk uppfinning och i en till impressionismen
ansluten harmonisk stil filmmusik och operetter,
däribland ”Show boat” (”Teaterbåten”, 1927).
Kerne’ll. 1) Per Ulrik K., författare (1797
—1824), student 1815 i Uppsala, där han slöt sig
till sin kusin skalden Atterbom. 1822 for han
till Södern för att söka bot för lungsot, vistades
i Italien och Tyskland, där han som vän till
Aug. von Plåten dog i Erlangen. En typisk
romantiker, kännes han huvudsakligen genom de
postumt utg. ”Anteckningar under en resa” (1825).
— Litt.: P. D. A. Atterbom, ”Minnesteckningar
och tal” (1869); Klara Johanson i ”Det speglade
livet” (1926).
2) Erik Yngve K., den föreg:s kusins
sonson, författare, arkitekt (f. 1903 27/s),
utexaminerades 1926 som byggnadsingenjör och
praktiserade sedan som arkitekt, studerade målning i
Stockholm och Paris, var 1938—45 lärare vid
Skolan för bokhantverk och är sedan 1946
verksam vid Norstedt & söners bokförlag som
konstnärlig medarbetare. K. har utg. romanerna
”Utfärd i grön gobeläng” (1942), ”Konsert om
natten” (1945), en ockupationsskildring, ”Det
började med lek” (1949) med miljön från
napo-leonstidens Göteborg samt ”Blå vandringsman”
(i95o).
Kemer [kä’-], Justinus Andreas, tysk
författare (1786—1862), med. dr 1808. K:s
dikter (samlingar 1826, 1852, 1859) äro starkt
anknutna till folkpoesien och äga naiv känsla och
enkel, suggestiv form; deras motiv äro ofta
fantastiska. I K:s berättelser (”Reiseschatten”, 1811,
”Der Bärenhäuter im Salzbade”, 1837, m. fl.)
framträda också humor och drastisk kvickhet.
Som medicinsk forskare sysslade K. mest med
somnambulism och animal magnetism. — Litt.:
Th. Kerner (K:s son), ”Das Kernerhaus und
seine Gäste” (1894).
Kerner von Marilåu’n [kä’rnar fån], Anton
Joseph, österrikisk botanist (1831—98), med. dr
1854, prof, i botanik i Innsbruck 1860 och i
Wien 1878. K. var framstående florist,
växtgeograf och blombiolog och har verksamt
bidragit till utforskandet av Österrikes, Ungerns och
framför allt Alpernas flora. Hans mest kända
arbete är ”Pflanzenleben” (2 bd, 1887—91).
Kerosene [kä’rasin] (amer.), fotogen.
Kéroualle [keræa’l], Louise de, sedan 1675
hertiginna av Portsmouth, älskarinna till
Karl II av England (1649—1734). Hon var
adelsdam från Bretagne, kom 1670 som hovdam
hos Karl II :s syster hertiginnan Henriette av
Orléans till England, blev kort därpå konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
