Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kerameikos - Keramik - Keramiker - Keratin - Keratitis - Keratoplastik - Keratos - Kerbela (Karbala) - Kerberos - Kercha - Kerenskij, Aleksandr Fedorovitj - Kerer - Kerfstedt, Amanda - Kerguelen - Kerguelenkål - Kérillis, Henri de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Kerameikos—Kérillis
224
Keraméi’kos [ke-] (grek. Kerameiko’s),
”kruk-makarkvarteret”, stadsdel i n. v. delen av det
forna Aten.
Keramik [ke- el. ke-] (av grek. ke’ramos,
krukmakarlera), numera allmänt antagen
benämning på lergodstillverkningen i hela dess
omfattning från tegelbränning upp till den finaste
porslinsfabrikation. Ordet nyttjas även för att
beteckna såväl framställningen av denna tillverknings
historia som de genom tillverkningen frambragta
alstren. De keramiska tillverkningarna kunna efter
godsets hårdhet, dess genomskinlighet och
glasyrens beskaffenhet delas i flera huvudgrupper: i)
lergods med porös, ogenomskinlig massa, 2)
lergods med hårdbränd, ogenomskinlig massa och 3)
lergods med hårdbränd, halvgenomskinlig massa.
Till den första gruppen höra de tegel liknande,
grova tillverkningarna av oglaserat lergods
(terra-kotta), de antika vaserna, det simpla glaserade
krukmakargodset och den emaljerade fajansen;
till andra gruppen hänföras den s. k. fina
fajansen och stengodset, till den tredje de olika
arterna av porslin. — Litt.: E. Hannover, ”Keramisk
handbok”, 1—II (1919—24).
Keramiker, utövare av keramik.
Keratin [ke-], en till äggviteämnena hörande
albuminoid, som utgör huvudmassan i horn, hår,
naglar och fjädrar samt utmärkes av stor
svavel-halt (2—5 °/o). Se Albuminoider och Cystin.
Keratitis [ke-], inflammation i ögats
hornhinna. Se ögonsjukdomar.
Keratoplastik [ke-], dets. som
hornhinne-transplantation.
Keratos [keratå’s], plur. keratoser (av
grek. ke’ras, horn), gemensamt namn för alla på
abnorm utveckling av epidermis och hornartade
vävnader beroende hudåkommor, t. ex.
svålbild-ning, liktornar, hudhorn, vårtor och ichthyosis.
Kerbela [ke’-] (Kar b al a), stad i det inre
av Irak, 85 km s. s. v. om Bagdad och gränsande
till öknen. K. är huvudstad i distriktet Kerbela
(276,670 inv.) och är schiiternas heliga stad. I
K. finns en gravmoské över imamen al-Husain
ibn Ali. Säte för den styrande schiitiske
mujta-hiden. K. är utgångspunkt för en av de viktigaste
pilgrimsvägarna till Mecka.
Kerberos [ke’-], se Cerberus.
Kercha [ke-], antikens Choaspes, flod i v.
Persien.
Kerenskij [kje’rjinskaj], Aleksandr
Fe-dorovitj, rysk
revolutionsledare (f.
1881). Urspr. advokat,
invaldes han dec. 1912
i fjärde riksduman.
Han slöt sig där till
det radikala
trudoviki-partiet och väckte
uppseende genom
passionerad vältalighet. Vid
marsrevolutionen 1917
kom K. att framträda
i allra första ledet. I
provisoriska
regeringen blev K. först
justi
tieminister och vid regeringens rekonstruktion i
maj krigs- och marinminister. Efter den av
general Brusilov ledda offensivens fullständiga
misslyckande i juli ökades svårigheterna för
provisoriska regeringen, inom vilken K. nu
även blev premiärminister. I sept. övertog K.
själv högsta befälet över armén, samtidigt med
att Ryssland förklarades för republik. K. sökte
förgäves motarbeta de av Lenin ledda
bolsje-vikernas makttillväxt; då dessa i nov. vågade
en kupp, lämnade han Petersburg i hopp att
vinna stöd hos armén men måste inom kort
fly. Från 1940 är han bosatt i U.S.A. Efter sin
flykt från Ryssland har K. varit verksam inom
emigranternas organisationsarbete och som
skriftställare. Bland hans arbeten märkas ”The
pre-lude to bolshevism” (1919), ”The catastrophe”
(1927), ”Erinnerungen. Vom Sturz des
Zaren-tums bis zu Lenins Staatsstreich” (1928) och
”L’expérience Kerenski” (1936).
Kerer [kè’-] (grek, kéres), grek myt., hos
Homeros dödsdemoner, senare skadedemoner över
huvud.
Kerfstedt, Hilda Augusta Amanda, f.
Hallström, författarinna (1835—1920). Hon skrev
romaner (bl. a. ”Holger Vide”, 1893),
berättelser (”Bränningar”, 1899, m. fl.) och
uppskattade barnböcker (”Små och stora”, 1882, ”Bland
fält och ängar”, 1895, m. fl.). — Hennes svåger
Johannes K. (1841—1921), prästvigd 1864,
var 1870—1920 föreståndare (1870—1909
studierektor) för Fjellstedtska skolan i Uppsala. Teol.
hedersdr i Uppsala 1915.
Kerguelen [kärgelä’n], subantarktisk ögrupp i
Indiska oceanen, mellan 48°3o’ och 500 s. br. och
mellan 68°3o’ och 7o°3o’ ö. Igd; 3,414 km2. K.
består av en huvudö och otaliga småöar och skär.
Längs v. kusten stryker en 1,000 m hög rygg,
som i s. slutar med Ross’ berg, en nära 2,000
m hög kraterkägla. S. K. är täckt av ett
sammanhängande firnfält, och här och där i bergen
finnas f. ö. glaciärer. Vegetationen är torftig
(mossor och lavar); faunan karakteriseras av
pingviner, sälarter (sjöelefanter o. a.) och valar.
K. är en viktig bas för valfångstexpeditioner,
ögruppen upptäcktes 1772 av den franske
sjöfararen Yves Joseph Kerguélen-Trémarec (1745
—97). K. tillhör sedan 1924 den franska kolonien
Madagaskar.
Kerguelenkål, Pri’nglea antiscorbütica, en
korsblomstrig, mångårig ört av ålderdomlig
karaktär, växer på Kerguelen och närliggande öar.
Den köttiga, mer el. mindre nedliggande, ända till
1 % m långa stammen bär i spetsen en
kålhuvud-liknande rosett av stora, fasta blad, som äro
ätliga och förr spelade en viss lokal roll som
medel mot skörbjugg; därav artnamnet.
Kérillis [kerili’s], Henri de, fransk
publicist (f. 1889), utmärkte sig som stridsflygare
under 1 :a världskriget, varefter han blev politisk
red. i Écho de Paris och 1937 dess chefred. Han
blev chef för högerns propagandabyrå och
invaldes i deputeradekammaren 1936. Han
framträdde som utpräglad fransk nationalist, särsk.
gentemot Tyskland, och intog tidigt en skarpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
