Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karlstadt (Andreas Bodenstein) - Karlsteen, Arvid von - Karlstein - Karlsten - Karlstorp - Karlsvik - Karlsvärd - Karlsö, Stora och Lilla - Karl Ulfsson (junker Karl)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Karlsteen—Karl Ulfsson
72
1524 landet och förenade sig med döparrörelsen.
Mellan honom och Luther växlades skarpa
stridsskrifter. K. dog som prof, och predikant i Basel.
— Litt: K. Müller, ”Luther und K.” (1907);
E. Hertzsch, ”K. und seine Bedeutung für das
Luthertum” (1932).
Karlsteen [-sten], Arvid von,
medaljgra-vör (1647—1718). K. blev tidigt anställd vid
myntverket och studerade 1668—72 hos Jean
Va-rin i Paris och J. Roettiers i London. Från 1672
till sin död var K. Sveriges ledande medalj gravör,
från 1681 som chef vid myntverket. K:s till ett
hundratal uppgående medaljer äga förträfflig
karakteristik, kraft och fantasi i utförandet och stor
elegans i kompositionen. K. sammanförde en
dyrbar, efter hans död skingrad samling medaljer
och konstföremål. — Litt.: S. Stenström, ”A.
K.” (1944).
Ka’rlstein [-ftain], tjeck. Karluv Tyn el.
Karlstejn, borg i Böhmen, 23 km s. v. om Prag
på en 72 m hög kalkklippa vid floden Berounka.
Uppfördes 1348—56 av Karl IV och
restaurerades på 1800-talet. I det 37 m höga huvudtornet
ligger Heliga korskapellet, den forna
skattkammaren.
Karlsten, förutvarande fästning på
Mar-strandsön på berget strax v. om Marstrand.
Staden var redan under danska tiden befäst, men
sedan den 1658 blivit svensk, uppgjorde J.
Wärn-sthiöld plan till nya befästningar. En träskans,
Wahlens verk, uppfördes s. å. på berget och
gjorde stor nytta vid norrmännens anfall. 1667
uppfördes en tornbyggnad av sten, som
påbyggdes 1671—73 och fick namnet K. 1677 uppgavs
K. till Gyldenlöve och 1719 till Tordenskj old, som
genom utspridande av rykten om stora danska
förstärkningar lyckades skrämma kommendanten
Danckwardt till kapitulation. Fästningen
nedla-des 1882. Disponerades 1906—36 av
skeppsgossekåren i Marstrand.
Karlstorp, socken i Jönköpings län i östra hd
mellan Vimmerby och Vetlanda; 107,75 km2; 927
inv. (1952). K. består av kuperade skogstrakter
med mossar och flera sjöar, av vilka de största
äro Flen (181 m ö. h.) och Linden (151 m).
1*063 har åker. Pauliström med pappersbruk,
träsliperi m. m. tillhör godsägare H. Drangel.
Pauliström anlades som järnbruk på 1720-talet.
Karlstens fästning.
Foto K. O. Sjöström.
Kyrkan är byggd 1760, klockstapeln 1744. Ingår
i K:s och Kråkhults pastorat i Växjö stift, ö.
härads kontrakt; tillhör storkommunen Alseda.
Karlsvik, samhälle i Alnö sn i Medelpad.
Karlsvärd, förutvarande befästning på
Enholmen utanför Slite på Gotlands östkust. 1657
påbörjades en bastionerad femhörnig skans, som
1711 fick namnet K. 1788 utdömdes K. och
raserades.
Karlsö, Stora och Lilla, resp. 6,5 och 3
km utanför Gotlands västkust, Eksta sn. Stora
K. är 2,35 km2, Lilla K. 1,39. öarna äro Sveriges
enda fågelberg och berömda för sin storslagna
och egenartade natur. De utgöra två hedartade
platåer av översilurisk märgelskiffer och
kalksten (Hallakalksten), Stora K. 56 m ö. h., Lilla
K. 66 m, begränsade av höga abrasionsbranter.
öarna äro mycket rika på raukar, klyftor och
grottor, de flesta från ancylustid, blott ett fåtal
från issjö- och litorinatid. Väl utbildade
strand-vallar synas flerstädes. I den märkliga grottan
Stora Förvar på Stora K. och i närbelägna
grottor finnas mäktiga kulturlager från stenåldern.
Järnåldersrösena äro talrika. Vid Norderhamn på
Stora K. låg förr ett av v. Gotlands större
fisklägen. V. därom står sedan 1887 en fyr, numera
med mistsignal och radiofyr; personalen utgör
öarnas enda inv. Fågellivet är i synnerhet om
våren oerhört rikt. Här finnas en ansenlig koloni
tordmular (1952 beräknat bestånd 15,000 ex.)
och den i Sverige sällsynta sillgrisslan (75,000
ex.), tobisgrisslan, ej der, svärta, skrakar,
gravand, trutar, däribland en stor koloni havstrut,
åtskilliga småvadare, småfåglar (t. o. m.
näktergal) och ibland häckande pilgrimsfalk. öarna ha
en synnerligen intressant vegetation med bl. a.
sällsynta relikter från den postglaciala
värmetiden. Den intressantaste växtarten är Lactu’ca
quercüna, karlsösallaten, som här har sin enda
förekomst i n. Europa, öarna utnyttjas till
fårbete. Stora K. tillhör sedan 1887 K. jagt- och
djurskyddsförening ab., Lilla K. bönder i Eksta.
Båda öarna äro fridlysta och få besökas blott
med särskilt tillstånd. De äro ofta svåra att
angöra; bästa tilläggsplats är Norderhamn på
Stora K. — Litt.: B. Berg, ”Stora K.” (1915); H.
Munthe, E. Hede och L. v. Post, ”Beskrivning till
kartbladet Hemse” (SGU, ser. Aa, nr 164, 1927);
Hanna Rydh, ”Stora K. under forntiden” (1931);
I. Fröman, ”Karlsöarnas blomsterskatter” (i
Sveriges natur, 1938); B. Wahlin, ”Vegetationen på
Lilla K.” (i Bot. notiser, 1945); N. J. Nilsson,
”Karlsöarna” (1947); V. Johansson, ”Karlsöarna”
(1952).
Karl Ulfsson (junker Karl), riddare (d.
1260), son till jarlen Ulf Fasi av folkungaätten.
K. spelade en politisk roll vid 1200-talets mitt.
I striderna mellan Birger Jarl och
upprorskret-sar, som K. genom sina släktskapsförbindelser
stod nära, deltog han åtminstone formellt på herr
Birgers sida. Sedermera gick han i Tyska ordens
tjänst och stupade i strider mot litauerna vid
Durben. Han hade dessförinnan testamenterat
större delen av sitt omfattande godskoplex i
Sverige, bl. a. Tullgarn, till Tyska orden, som i fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
