Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl VI (konung av Neapel) - Karl VII (konung av Neapel) - Karl I (konung av Portugal) - Karl I (konnug av Rumänien) - Karl II (konnug av Rumänien) - Karl Eduard (hertig av Sachsen-Koburg-Gotha)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Karl
36
5) Karl VI, konung (1685—1740), se nedan
Tysk-romerska riket 4).
6) Karl VII, konung (1716—88), se nedan
Spanien 3).
Portugal. Karl (port. Carlos) I, konung (1863
—1908). K. var son till Ludvig I, som han 1889
efterträdde, och g. m. Marie Amélie av Orléans.
K. var slösaktig och indolent men intresserad av
oceanografiska forskningar. Han sökte i det
längsta regera strängt konstitutionellt men gav
1907 premiärminister Joäo Franco diktatorisk
makt. Följden blev en republikansk
antidynas-tisk sammansvärjning, och K. mördades 1908 på
öppen gata i Lissabon jämte sin äldste son
Ludvig. K. efterträddes av sin yngre son Manoel.
Rumänien. 1) Karl (rum. Carol) I, konung
(1839—1914), andre son till furst Karl Anton
av Hohenzollern-Sigmaringen. Han valdes 1866
till ärftlig regerande
furste av Rumänien.
Stora svårigheter
mötte honom i början av
hans regering —
misstroende eller
fientlighet från Ryssland,
Österrike och Porten,
landets betänkliga
finansiella ställning,
partistrider och täta
ministärförändringar. I
rysk-turkiska kriget
1877—78 slöt sig
K. till Ryssland och
förde själv befälet
över den rysk-rumänska hären vid Plevna.
Genom detta krig förvärvade Rumänien sitt
oberoende, varefter K. 1881 antog
konunga-titeln. Från 1883 slöt han sig nära till
trippelalliansen, särskilt Tyskland. I den inre
styrelsen var K. oavbrutet verksam; bl. a.
reformerade han hären och höjde skolväsendet.
Vid i:a världskrigets utbrott förmådde K. ej
genomdriva, att Rumänien uppfyllde sina
för-bundsförpliktelser mot Tyskland och
österrike-Ungern, men till hans död (11 okt. 1914) kunde
de forna bundsförvanterna räkna på Rumäniens
neutralitet. K. var g. m. Elisabet av
Wied-Neuwied, känd som författarinna under pseud.
Carmen Sylva.
2) Karl II, konung (1893—1953), son till
Ferdinand I, konung 1930—40. Som kronprins gifte
sig K. 1918 morganatiskt med dottern till en
general, Zizi Lambrino. Sedan detta äktenskap
hade upplösts, förmäldes han 1921 med
prinsessan Helena av Grekland, med vilken han s. å.
fick sonen Mikael. Han övergav 1925 sin gemål,
avsade sig tronföljden och bosatte sig
utomlands tills, m. madame Magda Lupescu, med
vilken han hade inlett en förbindelse. K:s
till-bakaträdande berodde även på motsättning till
bröderna Brätianu, som behärskade den rumänska
politiken. Vid konung Ferdinands död 1927
utropades Mikael till konung men tillträdde som
minderårig icke tronen. I juni 1930 kunde K.
återvända till Rumänien och korades till konung
i st. f. sonen. Den rojalistiska opinionen hade
förgäves hoppats på en försoning mellan K. och
Helena; konungen upprätthöll förbindelsen med
madame Lupescu. K. försökte vinna sina gamla
fiender liberalerna för en nationell
samlingspo-litik men misslyckades. Han visade tidigt
benägenhet att regera personligen. Den fascistiska
och antisemitiska rörelsen Järngardet, som nu
hade tagit uppsving, försökte K. tidvis blidka
genom vissa eftergifter, men dess agitation mot
regimen fortsatte. Då det inrikespolitiska läget
blev alltmer spänt och förvirrat, gjorde K. 1938
en statskupp, upplöste samtliga partier och
utfärdade en ny, autoritär författning. Ett
enhets-parti bildades under namnet Nationella
pånyttfödelsens front. Konungens personliga makt blev
avsevärt förstärkt. Järngardet nedslogs med
hård hand men gick ”under jorden”. K.
orienterade Rumänien
närmare Tyskland men
var alltjämt angelägen
att hos västmakterna
försöka vinna en
motvikt till det tyska
inflytandet. Hela hans
politik strandade 1940
på gr. av
Rumäniens nationella
olyckor och den
rumänska fascismens
uppblossande. K. såg sig
nödsakad att
associera Rumänien med
axelmakterna, men
särsk. som följd av landavträdelserna till
Sovjetunionen, Ungern och Bulgarien undergrävdes
hans egen ställning. Han tvingades i sept. s. å.
att abdikera till förmån för kronprins Mikael,
2 dagar efter det general Antonescu hade
kommit till makten. Under de följ, krigsåren
vistades K. i flera länder, bl.a. i U.S.A. 1947 ingick
han i Brasilien äktenskap med madame Lupescu
och bosatte sig därefter i Portugal. —
Passionerad och impulsiv, hade K. svårt att vinna
auktoritet, men han saknade icke handlingskraft
och ådagalade under påfrestande förhållanden
politisk talang och stor arbetsförmåga.
Sachsen-Koburg-Gotha. Karl Eduard,
hertig (f. 1884), postum son till hertig Leopold
av Albany, efterträdde 1900 sin farbror Alfred
som hertig, stod till 1905 under förmynderskap
av prins Ernst av Hohenlohe-Langenburg,
abdikerade 1918. K. var flera år president för tyska
Röda korset. Han visade tidigt sympati för
nationalsocialismen, erhöll en hög grad inom SA
och blev Obergruppenführer i NSKK. Han
internerades av de amerikanska
ockupationsmyn-digheterna i juni 1945. I juni 1948 betecknades
hån av denazifieringsdomstolen i Koburg som
nazistisk ”medlöpare”. Han är sedan 1905 g. m.
prinsessan Victoria Adelaide av
Schleswig-Hol-stein-Glücksburg (f. 1885), med vilken han har
3 söner och 2 döttrar, bl. a. prinsessan Sibylla,
som 1932 förmäldes med prins Gustav Adolf av
Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
