Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kara-Georg (Georg Petrovitj) - Karageorgevitj - Karahavet, Kariska havet - Karahisar - Karaiber, kariber - Karajan, Herbert von - Karakal el. ökenlo - Karakalpaker - Karakalpakistan, Karakalpakernas ASSR - Kara-khoto - Karakol - Karakolering - Karakorum, Karakoram (bergskedja)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Karageorgevitj—Karakorum
928
de 1817 till Serbien för att där åter tända
upprorslågan men lönnmördades s. å.
Karageorgevitj [-å’r-], från Kara-Georg
(se d. o.) härstammande serbisk regentätt, under
ett par släktled i tävlan med släkten Obrenovitj.
1842 valdes en son till Kara Georg, Alexander
K. (1806—85), till serbisk ’furste trots starkt
ryskt motstånd. Han förde en mot Österrike och
Turkiet tillmötesgående politik och intog under
Krimkriget en neutral hållning. 1858 utbröt mot
honom en resning, och han måste lämna landet,
där ätten Obrenovitj åter tog makten. Efter
dennas utslocknande blev Alexanders son Peter
(1844—1921) konung av Serbien 1903, av
Jugoslavien 1918. Hans äldre son Georg (f. 1887)
avsade sig 1909 tronföljden till förmån för sin
yngre bror, Alexander I (1888—1934), konung
av Jugoslavien 1921, som i sin tur efterträddes
av sin son Peter II (f. 1923). Under dennes
minderårighet förestods styrelsen av en kusin till
Alexander I, prinsregenten Paul (f. 1893),
härstammande från en yngre bror till Peter I. Om
förvecklingarna i samband med 2:a världskriget
se Jugoslavien, historia. Peter förklarades
avsatt 1945.
Karahavet, K a r i s k a havet, den del av
Ishavet, som ligger mellan Novaja Zemlja och
halvön Jamal.
Karahisa’r, ”svarta borgen”, ingår i namn på
städer i Mindre Asien.
Karäi’ber, k a r i b e r, indiansk språkgrupp
med huvudsaki. n. ö. utbredning. Urhemmet
torde ha legat i Guayana, varifrån de spritt sig
mot v. och n., sporadiskt även mot s.,
undanträngande arovakerna, varigenom de kommit att
bilda huvudmassan av den infödda befolkningen
i Guayana och ö. Venezuela med undantag av
ö. kusten, bebodd av arovaker, vilka också bilda
språköar inom karaibområdet. Bland
karaib-stammar här kunna nämnas taulipang och
ma-kuschi, arekuna, oj ana, galibi och cumanagoto
samt längst framskjutna mot v. motilon i
gränsbergen mot Colombia, Norrut vandrade k. över
till Västindien, som de vid Amerikas upptäckt
delvis erövrat från arovakerna. S. om
Amazonfloden förekomma också k. sporadiskt, ss. bakairi
vid Xingus källor, palmella vid Gaporé.
Ka’rajan, Herbert von, österrikisk
dirigent (f. 1908), var 1929—34 operakapellmästare
i Ulm, därefter generalmusikdir. i Aachen.
Sedan 1938 dirigerar han också vid Staatsoper i
Berlin, sedan 1940 även symfonikonserterna, samt
har med stor framgång uppträtt som gästdirigent,
vid flera tillfällen även i Stockholm.
Karakäl el. ö k e n 1 o, Lynx (Caracäl) caracäl,
är ett till losläktet av kattdjurens fam. hörande
rovdjur. Från övriga lodjur avviker den genom
smärtare kropp, högre ben, större öronpenslar
och enfärgad, grågul päls. Kroppslängden är 65
—75 cm, vartill kommer den 25 cm långa
svansen. K. finnes i hela Afrika och s. Asien i
öken-och stäpptrakter. Den är känd för sin vildhet
och blodtörst.
Karakalpäker, ”svartmössor”, turkstam med
Karakal.
ryskt inslag, bosatt s. om Aralsjön (c: a
140,000).
Karakalpakistän, Karakalpakernas
A S S R, autonom socialistisk sovjetrepublik inom
Uzbekistan, kring s. delen av Aralsjön; 159,600
km2, 303,470 inv. (1939), därav 38%
karakal-paker, 28,2% kazaker, 27,6% uzbeker och 1 %
ryssar. Större delen av K. är öknar el. ökenar
-tade trakter med boskapsskötsel (uppfödning av
karakulfår och kameler). Oaskultur med
bomulls- och risodling. Den viktigaste trafikleden
utgöres av Amu-darja. Huvudstad är sedan 1932
Nukus; 1932 upprättades Karakalpakernas
autonoma område, som 1936 blev autonom republik.
Kara-khoto, en 1908 av P. Koslov påträffad
ruinstad i Inre Mongoliet. Fynd av bibi. m. m.
Karakol [-å’l], stad i Kirgisistan i v. delen
av Tian-shan, 13 km ö. om Issyk-köl och 1,700
m ö. h.; 21,000 inv. K. är kurort och viktig
handelsplats på karavanvägen till v. Kina.
Karakoléring (av fr. caracole, spiral), äldre
metod för eldgivning i trupp, såväl inf. som
rytteri, varvid led efter led avfyrade sina vapen
och därefter trädde bakom eftersta ledet för att
ladda.
Karakorum, Karakoram, bergskedj
esy-stem i Centralasien, utgörande en del av den
alpidiska, mediterrana veckningszonen (se
Hima-laja), innesluten mellan Kun-lun och Himalaja.
I n. v. har det sin fortsättning i Pamirs
mellersta bågar. K. består av ett stort antal mer el.
mindre parallella kedjor, vilka fördela sig på
tre geologiskt olikartade zoner: 1)
Aghil-Kara-korum, 2) Stora K. och 3) Ladakh-Karakorum.
A g h i 1-K arakorum krönes av talrika
toppar, som i medeltal nå omkr. 6,500 m„ Inom
Shayokflodens källområde i ö. bildar den
huvud-vattendelaren mellan Centralasien och Indiska
oceanen (Karakorum-passet 5,575 m).
Stora Karakorum är K:s huvudkedja,
som sträcker sig mellan 74° och 78° ö. Igd med
en medelhöjd av över 7,000 m, kulminerande i
toppen K2 (Chogo-ri el. Godwin-Austen) med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
