Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanslihuset - Kanslikollegium el. kansliet - Kansliordning - Kanslipresident - Kansliråd - Kanslirätt - Kanslisekreterare, förste och andre - Kanslist - Kanslistil - Kansu - Kant, Edgar - Kant, Immanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
893 Kanslikollegium—Kant 894
byggnaden, liksom kvarterets tre gränder, vilkas
resterande delar mynna i dennas runda,
arkadom-givna gård.
Kanslikollegium el. kansliet, se Kansli.
Kansliordning, förr namn på de av K. m:t
utfärdade författningar, som uppräknade
tjänstemännen och ordnade arbetet inom den högsta
riksstyrelsen i Sverige, K. m:ts kansli. Se Kansli.
Kanslipresident, se Kansli.
Kansliråd, titel på vissa högre ämbetsmän
inom statsdep. Ett k:s främsta uppgift är att
bereda de ärenden, vilka tilldelats den under
honom lydande byrån, föredraga dem inför
vederbörande statsråd samt därvid i regel tillika
avgiva förslag till beslut. I Utrikesdep. bäres titeln
endast av chefen för dess arkiv. Understundom
tilldelas karaktärsfullmakt å titeln kansliråd
i K. m:ts kansli, varmed således icke något
på dep:s stat uppfört ämbete är förenat. — Dén
nuv. titeln k. infördes 1878, då den avlöste titeln
expeditionssekreterare.
Kanslirätt. Enl. 1626 års kansliordning
tillerkändes rikskanslern och kansliråden
bestraffningsrätt över Kansliets tjänstemän.
Kanslikollegium fick 1661 egen jurisdiktion över sina
tjänstemän genom en särskild k. Dennas
sammansättning har växlat. K. indrogs 1870. De
mål den handlagt lades dels under Högsta
domstolen och dels under Svea hovrätt.
Kanslisekreterare, förste och andre k.,
titel på vissa tjänstemän inom statsdep., utom
Utrikesdep. Ämbetet tillkom 1878, dess
uppdelning i två grader genomfördes 1917. Enl.
gällande instruktion för nämnda statsdep. åligger
förste k. bl. a. att biträda vid beredning av
ärenden och att biträda statssekr. m. fl. k.
överordnade ämbetsmän inom dep. vid fullgörandet av dem
åliggande uppgifter. Andre k. åligger bl. a. att
i Statsrådet föra protokoll och ansvara för dess
riktighet, att ombesörja det till protokollet
hörande registraturet och ansvara för dess
riktighet och att föra protokoll i Regeringsrätten.
Förste k. på Justitiedep:s lagavd. åligger även
att föra protokoll i Lagrådet.
Kansli’st, eg. tjänsteman i ett kansli, finnes
inom en del statsmyndigheter, i riksdagens utskott
och vid K. m:ts orden.
Kanslistil, språkv., kurialstil, namn på den
omständliga, stela och ålderdomliga stil, som
ända från Gustav Vasas kansli varit
kännetecknande för svenska förvaltande ämbetsverks
skrivelser. K. har i syntax och ordval starkt
påverkats av tyska och latin. Kungl. cirkuläret
22 mars 1907 anbefallde vissa förenklingar i
dessa ämbetsverks skrivsätt. — Litt.: B.
Wed-berg, ”Lagstil” (1928).
Kansu, provins i n. v. Kina; 391,000 km2,
6,690,000 inv. Gräns mot Mongoliet i n. bildar
på långa sträckor kinesiska muren. K. är ett
flackt taffelland (stenkolsformation), täckt av
ett ända till 400 m mäktigt lösslager. V. och s.
delarna genomdragas av Kun-lun, genom norra
K. flyter Huang-ho. Rikliga mineralförekomster.
Huvudstad är Lan-chou (Kao-lan).
Kant, Edgar, geograf (f. 1902 W2), fil. dr
1934, doc. 1934—36 vid Dorpats univ., prof, där
i geografi 1936, prorektor 1938, avsatt av de
ryska ockupationsmyndigheterna 1940 samt st. f.
univ.-rektor 1941. K. vistas sedan 1944 i
Sverige, där han sedan 1947 är forskningsstipendiat
vid Lunds univ:s geografiska inst. och sedan 1950
lärare i ekon, och social geografi. Hans skrifter
behandla huvudsaki. kulturegografiska problem.
Kant, Immanuel, tysk filosof (1724 22A—
1804 12/2). K., som var född i Königsberg, i ett
pietistiskt sinnat hantverkarhem, framlevde hela
sitt liv i fädernestaden med undantag av en tid
som informator hos några utanför staden bosatta
familjer. Han studerade teologi och
filosofiska discipliner, däribland särskilt matematik
och filosofi, vid fädernestadens univ. Sedan
han 1755 blivit magister och universitetslärare,
blev han 1770 prof, i logik och metafysik.
K. tjänstgjorde vid univ. till 1797. I samtidas
skildringar framstår K. som en ren
förstånds-människa, utan lidelser eller passioner. Han
reglerade sin dag efter ett schema, som han följde
nästan med klockan i hand.
Filosofiskt uppfostrades K. i den gamla
Wolf-ska rationalismen, men han väcktes, som han själv
säger, ur sin dogmatiska slummer genom Hume.
Bland de arbeten, som K. utgav under sin
rationalistiska period, märkes särsk. ”Allgemeine
Na-turgeschichte und Theorie des Himmels” (1755),
i vilken han på visst sätt föregriper Laplaces
nebularhypotes. Under de år, som förflöto, innan
”Kritik der reinen Vernunft” 1781 utgavs,
mognade långsamt grundtankarna i detta arbete. 1783
utkom en förkortad popularisering,
”Prolegome-na”, och 4 år därefter ”Kritikens” andra
omarbetade uppl.
I ”Kritik der reinen Vernunft”, som är en av
filosofiens betydelsefullaste skrifter, vill K.
utföra en kopernikansk omvälvning av filosofien.
Han vill således visa, att objektet rättar sig
efter vår kunskapsförmåga och icke vår
kunskapsförmåga efter objektet. Förmedelst denna
förändrade ståndpunkt hoppas K. kunna
övervinna skepticismen. Det problem, som K. söker
lösa i sin teoretiska filosofi, är frågan: Huru
äro syntetiska omdömen a priori möjliga? Med
syntetiskt omdöme menar K. ett omdöme, i vilket
predikatet faller utanför subjektsbegreppets
innehåll och som icke i likhet med det analytiska
omdömets predikat logiskt kan härledas ur detta.
A priori åter är det, som kunskapsförmågan ger
ur sig själv, oberoende av erfarenheten, och dess
motsats, det aposterioriska är det, som upptages
från erfarenheten. Kriterierna för apriorisk
kunskap äro allmängiltighet och nödvändighet. Det
ges två vetenskaper, som till väsentlig del bestå
av syntetiska omdömen a priori, och det är den
rena matematiken och den rena naturvetenskapen.
K. vill nu uppvisa möjligheten av dessa
vetenskaper, samtidigt som han vill avslöja det
oberättigade i de anspråk, vilka resas av en tredje
s. k. vetenskap, som utger sig bestå av syntetiska
omdömen a priori, metafysiken. Allt detta sker
genom en undersökning av kunskapsförmågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
