Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonisation, jonisering - Joniska havet - Joniska skolan - Joniska öarna - Jonisk stil - Jonkheer - Jonkvill - Jón Loptsson - Jonn (John-Andersson), Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513 Joniska havet—Jonn 514
varande molekyl skall kunna äga rum, kallas
j onisationspotential. Metoder att
bestämma jonisationsspänningen ha utarbetats av
J. Franck och G. Hertz. I nedanst. tab. äro
jonisationspotentialer för några gaser angivna.
[-Jonisations-potential-]
{+Jonisations-
potential+} (i volt)
Väte ..................................... 16,1
Syre ..................................... 15,5
Kväve .............................. 16,»—16,s
Argon .............................. 15
Helium ................................... 24,6
Gaserna kunna även på andra sätt joniseras:
genom bestrålning med vissa strålningsarter,
genom inverkan av glödande metaller el. genom att
bringas till hög temp. Starkt joniserande
verkar framför allt kortvågig strålning, ss.
ultraviolett ljus, röntgen- och y-strålar samt
kor-puskularstrålning, ss. a- och ^-strålar ävensom
katodstrålar. En metod att direkt synliggöra de
genom bestrålningen bildade jonerna i
vattenånga har utvecklats av C. T. R. Wilson. Den
atmosfäriska luften är alltid joniserad till en
viss, ringa grad, beroende på jordens radioaktiva
strålning, på atmosfärens halt av
radiumemana-tion och på den kosmiska strålningen. — Medan
vid j. genom bestrålning av en gas positiva och
negativa joner till lika stort antal uppstå, kan i
vissa fall endast endera jonslaget uppträda.
Detta kan iakttagas i närheten av glödande
metaller el. glödande kol. Vid mycket höga temp.
undergå gaserna lätt j. Att en gaslåga leder
elektriciteten, var känt redan under 1600-talet.
Bringas lågan in i ett elektriskt fält, avböjes
den. En gaslåga har även förmåga att urladda
en laddad kondensator. — Spontan j., s. k.
autoj onisation, kan inträda hos en atom,
i vilken 2 elektroner samtidigt exciterats, om
därvid atomens energiinnehåll är större än det,
som svarar mot det jonisationstillstånd, då den
ena av de båda elektronerna avlägsnats.
Auto-j onisation består däri, att atomen utan
utstrålning övergår i ett joniserat tillstånd under
utsändning av en elektron. Ett slags
autojonisation ger upphov till den s. k. augereffekten inom
röntgenspektra. Fenomenet är även av betydelse
för optiska spektra, och kännedomen om detta
har gjort det möjligt att tyda flera tidigare
oförklarliga fenomen vid dessa spektra. — Litt.:
H. Geiger och K. Scheel, ”Handbuch der
Phy-sik”, 13—14 (1927—28); W. Wien och F. Harms,
”Handbuch der Experimentalphysik”, 13 (1930).
Jöniska havet, del av Medelhavet mellan
sydligaste Italien och Grekland.
Jöniska skolan kallas ofta den äldsta
riktningen inom den grekiska filosofien. Till denna
”skola” räknas de s. k. naturfilosoferna Thales,
Anaximandros, Anaximenes och Ariaxagoras
samt Herakleitos.
Jöniska öarna, ögrupp i Joniska havet, längs
Greklands v. kust; 2,345 km2, c:a 242,000 inv.
J. bestå av två ökomplex, ett n. med Kérkyra
(586 km2) öch Paxös (J9 km2) samt ett s. med
Levkås (285 km2), Kephallema (690 km2), Ithåke
(93 km2), Zåkynthos (403 km2) samt en del
NF XI — 17
mindre öar och skär. J. äro uppbyggda av de
västligaste, ur havet uppskjutande
parallellkedjorna av hellenidernas tertiära veckbergssystem,
vilket bildar dinaridernas s. fortsättning och
utgör ryggraden i Balkanhalvöns s. v. delar. De
högre delarna av J. bestå av mesozoiska
sand-och kalkstenar, av vilka de sistnämnda
flerstädes bilda sterila karstlandskap. J. äro i allm.
höga och bergiga; Kephallenia når 1,620,
Levkås 1,141 och Kérkyra 914 m ö. h. Slätterna
mellan bergen äro nästan helt täckta av oliv-,
vin- och korintodlingar och mycket tätt befolkade.
Klimatet är milt och fuktigt, och öarna äro
uppskattade som vinterkurorter.
J. nåddes tidigt av romerskt inflytande och
införlivades med tiden fullständigt i romerska
riket. Vid dettas delning 395 e. Kr. kommo
öarna under östrom och voro under medeltiden
omstridda mellan olika makter på Balkanhalvön
och i Italien, främst furstendömet Akaja,
östromerska riket, Neapel och Venedig. Sistn.
makt förenade under 1400-talet J. under sitt
välde och behöll dem till sin undergång 1797.
öarna införlivades nu i Frankrike men
erövrades under Bonapartes egyptiska fälttåg av en
rysk-turkisk flotta och förvandlades 1800 till en
förbundsrepublik under ryskt-turkiskt skydd.
Efter freden i Tilsit uppgav tsaren sina
rättigheter över J. till Napoleon, som 1807
införlivade dem i Frankrike. Efter hand besatte
engelsmännen den ena efter den andra av
öarna; dessa ställdes vid uppgörelsen 1814—15
under engelskt skydd och organiserades som
Joniska öarnas förenade stater. Vissa områden på
fastlandet, som under det venetianska och
franska herraväldets tid varit fast förenade med J.,
överlätos till Turkiet. Republiken styrdes täml.
autokratiskt av de engelska generalguvernörerna,
men de befrämjade kraftigt öarnas materiella
och kulturella uppsving. På J. framträdde
emellertid en rörelse, som önskade deras anslutning
till moderlandet, och tid efter annan ägde
oroligheter rum. 1864 överläto britterna J. till
Grekland.
Jönisk stil, se Kolonnordningar.
Jonkheer [jå’xjkhèr], titel för nederländska
adelsmän.
Jonkvill [Jåijkvi’1], bot., se Narcissväxter.
Jon Loptsson, isländsk storman (1124—97),
sonson till Sæmund Frode och dotterson till
norske konungen Magnus Barfot. Ansågs som
sin tids klokaste, lärdaste och rikaste man på
Island. Hos J. på gården Oddi, där det torde
ha funnits ett utmärkt bibliotek, uppfostrades
Snorre Sturlasson. Till J :s ära skrevs ”Nöregs
konungatal”.
Jonn (förut J onn-Ander s s on),
Gunnar, målare (f. 1904 W2). Han studerade vid
Skånska målarskolan 1926—28, debuterade 1929
och hade en stor, förvirrande utställning av
övervägande makaber art på Malmö rådhus 1933.
S. å. blev han elev av A. Jörgensen vid
Köpenhamns könstakad. och fortsatte där till 1937,
sista tiden på freskoskolan. Inom yngre skånskt
måleri företräder J. det dramatiska, nästan vul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
