Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jones, Sir William - Jongen, Joseph - Jongkind, Johann - Jonglera - Jonglör - Jon Hafthoressön - Jonien - Jonier - Jonisation, jonisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Jongen—Jonisation
512
Johann Jongkind: Canal de 1’Ourcq, 18S5.
Manus lagbok m. fl. texter). Samlade arbeten
i 13 bd 1807.
Jongen [jåhj^an], Joseph, belgisk
tonsättare (f. 1873), 1920 lärare i kontrapunkt och
fuga och 1925 dir. vid konservatoriet i
Bryssel. Som tonsättare anknytande till César Franck
och senare även till fransk impressionism, har J.
vunnit namn särskilt genom sin ofta vekt
lyriska kammarmusik. Han har även skrivit
orkesterverk, bl. a. en kontrapunktiskt
verkningsfull ”Fantaisie” över två vallonska julvisor,
konserter för olika instrument, pianostycken,
sånger m. m.
Jongkind [jå^kint], Johann Bartold,
holländsk målare och etsare (1819—91). Han
studerade i Düsseldorf och för Isabey d. y. i
Paris. Han blev först efter världsutställningen
1889 erkänd som en av det då moderna
luftmåleriets föregångsmän. J. målade små
stäm-ningsbilder från Holland, Normandie och från
Paris’ gränder och kajer o. s. v. Hans maner
är brett och kraftigt med känsliga valörer.
Jonglera [/åg- el. jåjj-], se Jonglör.
Jonglör [/åq- el. jåig-] (av mlat. joculätor,
spelman, fnfr. jogleor), vandrande musikant och
sångare under medeltiden; senare taskspelare,
gycklare, akrobat. Nu har j. blott denna
betydelse, liksom jonglera betyder göra konster,
särskilt bolla med föremål (el. ord).
Jon Hafthoressön, norsk storman på
1300-talet, son till Hafthore Jonsson och konung
Håkon V Magnussons oäkta dotter Agnes. J.
deltog 1333 och 1337 i de norska stormännens
uppror mot konung Magnus Eriksson men var
senare konungahuset tillgiven. Ännu vid Olof
Håkonssons tillträde till regeringen (1380) satt
J. i riksrådet. Han levde ännu 1395.
Jönien (grek. Ioni’a, lat. lönia), det antika
namnet på mell. delen av Mindre Asiens v. kust
och öarna utanför. Grekerna, som här kallades
joner, invandrade vid slutet
av den mykenska tiden och
bildade ett förbund av tolv
städer. Ledande var före
perserkrigen Miletos, senare
Efesos. I äldre tid gick J.
i spetsen för den andliga
utvecklingen i Grekland. I J.
ha de homeriska dikterna
fått sin nuv. form, där
upp-stodo prosalitteratur,
vetenskap, historieskrivning och
filosofi. De joniska
städerna togo livlig del i handel
och kolonisation, särskilt
Miletos av Svartahavskusten och
Fokaia i v. Medelhavet. Det
lydiska riket ö. om J.
strävade att underlägga sig de
tolv städerna, och vid dess
fall 546 f. Kr. kommo
jonerna under perserna. De
gjorde uppror men blevo
slagna 494 f. Kr. En följd
av upproret var persernas
anfall på Grekland; efter grekernas seger
kommo jonerna i beroende av Aten och efter dess
fall åter under perserna, tills de befriades av
Alexander den store.
Jönier, se Joner.
Jonisation, j o n i s è r i n g, sönderfallande el.
uppdelning i joner. Om en elektrolyt upplöses
i vatten el. vissa andra lösningsmedel,
sönderfaller den mer el. mindre fullst. i joner. Detta
slag av j. plägar kallas elektrolytisk dissociation.
Av annan art är den j., som gaserna kunna
undergå; härvid uppkomma huvudsaki. atom- el.
molekyljoner samt fria elektroner.
Sammanträffar en positiv jon med en negativ jon el. en
elektron, kunna neutrala atomer, molekyler el.
molekylkomplex återbildas. Denna process
kallas rekombination. Om den joniserande
kraften är oföränderlig, inställer sig snart ett
jämviktsläge, vid vilket per tidsenhet lika många
jonpar uppkomma, som neutrala atomer etc.
genom rekombination återbildas. Bringas en
joniserad gas in i ett elektriskt fält mellan två
elektroder, komma de positiva, resp, de negativa
jonerna och de fria elektronerna att röra sig
med växande hastighet mot den negativa, resp,
positiva elektroden. Gasen har på gr. av j.
erhållit förmåga att leda elektriciteten.
Ledningsförmågan och det därmed sammanhängande
motståndet beror av jonernas koncentration och
rörlighet. Är den anlagda spänningen
tillräckligt stor, erhålla joner och elektroner så stor
hastighet, att de vid sammanstötning med de
neutrala molekylerna förmå jonisera dessa.
Detta fenomen kallas stötj onisation. För att
denna skall komma till stånd fordras således,
att de stötande partiklarna ha en viss, för varje
gas karakteristisk, minimal rörelseenergi, den
s. k. jonisationsenergien. Den
spänning, som en elektron utan begynnelsehastighet
minst måste genomlöpa, för att j. av en i vila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
