Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Japan
368
flytande ökades. Den väntade kraftmätningen
med Ryssland förbereddes även genom
diplomatiska aktioner. 1894—99 erhöll J. full
likställighet med de europeiska makterna genom en rad
fördrag, som upphävde exterritorialrättigheterna
och reviderade tullsatserna. 1902 lyckades man
uppnå allians med England, som likaledes kände
sig hotat av Rysslands framträngande i Asien.
De båda makterna skulle vidmakthålla status quo
i Östasien, varjämte de garanterade Englands
speciella intressen i Kina och J:s i Korea. Om
en av dem i krig med annan makt angreps av
ytterligare makter, skulle den andra komma till
hjälp. J. inledde sedan förhandlingar med
Ryssland för att om möjligt nå en överenskommelse,
som erkände de japanska intressena i Korea och
de ryska i Manchuriet. Ryssland tillbakavisade
emellertid de japanska förslagen. I febr. 1904
avbrötos förhandlingarna, varefter J. utan
krigsförklaring företog ett överraskande angrepp på
den ryska krigshamnen Port Arthur. I kriget
hade J. till en början stora framgångar, medan
Ryssland på gr. av de långa avstånden och den
snart utbrytande inre oron hade svårt att göra
sin överlägsenhet gällande. J. å sin sida hade
hårt ansträngt sina finanser. Båda parter voro
därför benägna för fred, när president Th.
Roosevelt hösten 1905 erbjöd sig att medla. I
freden i Portsmouth erkände Ryssland J:s
intressen i Korea, överlät sitt arrende av
Liao-tunghalvön och sina järnvägar och gruvor i s.
Manchuriet samt avträdde s. Sachalin. Vidare
stadgades enl. amerikanska önskemål, att båda
parter skulle dra sina trupper tillbaka från
Manchuriet, som under kinesisk suveränitet skulle stå
öppet för alla nationer.
J :s stormaktsställning var nu allmänt erkänd,
vilket bl. a. kom till uttryck, när alliansen med
England förnyades 1905 och nu stadgade
skyldighet att bistå även vid angrepp av en fiende.
Den följ, utvecklingen fram till nederlaget i 2:a
världskriget går i den japanska imperialismens
tecken med hegemoni i Östasien och Stilla havet
som mål. Till en del har denna utveckling sin
förklaring i befolkningsförhållandena och i vissa
ekonomiska och politiska faktorer. — Vid
1800-talets mitt beräknas J :s befolkning ha uppgått
till 30 mill., 1893 var den 41 mill., 1938 72 mill.
och ökades då med c:a 1 mill. årl. Det
intensiva jordbruket och den uppblomstrande
industrien kunde icke uppta hela denna enorma
befolkningsökning, varför behovet av
utvandringsområ-den gjorde sig gällande. Industrien åter
hämmades av råvarubrist. Även detta utgjorde ett
incitament till erövringspolitiken. Ä andra sidan
arbetade den japanska industrien i hög grad för
export, framför allt av textilier och
järnmanufaktur, och var därför känslig för de
avsättningssvårigheter, som krigstider förde med sig.
En stor del av J:s handel och industri
kontrollerades av fyra ledande finanshus, Mitsui,
Mitsubishi, Sumitomo och Yasuda, det s. k.
Zai-batsusystemet. De hade gynnats och utnyttjats
av staten under uppbyggnadsperioden och då
grundlagt sin sedan alltmer dominerande
ställ
ning. — Till skillnad från de stora finanshusen,
som sågo utrikespolitiken från ekonomisk
synpunkt och därför ibland bromsade upp militära
aktioner, voro militärkretsarna alltigenom
aggressivt inställda. Ända fram till 1 :a världskriget
dominerades armén av Choshu- och flottan av
Satsuma-samuraierna. Senare började armén
demokratiseras, officerskåren rekryterades i allt
större utsträckning från den skuldsatta och hårt
tyngda jordbruksbefolkningen och kom även
härigenom i motsatsställning till finanshusen.
Militärledningens inflytande var i regel mycket
stort, och genom sina representanter i
regeringen, krigs- och sjöministrarna, som statsministern
icke kunde kontrollera, hade den möjlighet att
driva politik på egen hand. En viss rivalitet
gjorde sig emellertid gällande mellan armé- och
flottkretsarna. Flottan, vars ledning fortfarande
rekryterades från högre sociala skikt, var mera
fri från den fanatism, som utmärkte armén, och
tog ofta avstånd från dennas aktioner. Nära
militärkretsarna stodo en rad patriotiska sällskap,
som genom mord och våldsdåd gentemot
misshagliga sökte ge eftertryck åt sina chauvinistiska
idéer och i regel hade folkopinionen på sin sida.
—• Kejsarens auktoritet var stor och snarast
stadd i ökning. Den vid restaurationen som
statsreligion proklamerade shintoismen innebar
bl. a. en direkt kejsarkult. Varken Mutsuhitos
son Yoshihito (regeringsnamn Taisho, 1913
—26) el. dennes son H i r 0 h i t o (regeringsnamn
Showa, från 1926) synas emellertid ha utövat
något större inflytande. Den senare har dock vid
åtskilliga tillfällen sökt moderera militärernas
aggressiva politik. — Bredvid dessa olika
maktfaktorer har riksdagen haft svårt att göra sig
gällande. Under 1900-talet framträdde nya
partibildningar. 1900 grundades ett liberalt parti,
Seiyukai, av Ito, som då stod i motsatsställning
till de oligarkiska kretsarna under Yamagata.
Det utvecklades senare i konservativ riktning och
stod armén och jordägarna nära. I motsats
härtill bildades 1915 ett konstitutionellt parti,
Ken-seikai, senare kallat Minseito, som var orienterat
åt handels- och industrikretsarna men också hade
stöd inom flottan.
Under 1900-talets första decennier växlade av
Yamagata och militärkretsarna dominerade
regeringar med mera moderata sådana av det Ito
närstående Seiyukaipartiet. Ito blev efter
ryskjapanska kriget generalresident i Korea och i
realiteten landets styresman. Den hårdhänta
japanska politiken väckte emellertid stark
opposition, och 1909 mördades Ito av en koreansk
nationalist. Följ, år införlivades landet under
namnet Chosen i det japanska imperiet.
Samtidigt sökte J. tillgodose sina intressen i
Manchuriet och i Kina men stötte här på motstånd
från U.S.A. som förfäktade den ”öppna dörrens
politik” och ville återställa Kinas suveränitet
över Manchuriet. I detta läge enades J. och
Ryssland 1910 om en överenskommelse, som
gjorde s. Manchuriet till en japansk och n. till en
rysk intressesfär. — Vid 1 :a världskrigets
utbrott gick J. med i kriget på Englands sida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
