- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 10. Hassle - Infektera /
335-336

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjorth, Bror - Hjorth, Einar - Hjorth, 1. Hjalmar - Hjorth, 2. Ragnar - Hjorthagen - Hjorth, B. A., & co. ab. - Hjorth-Nielsen, Sören - Hjorthornsolja - Hjorthornssalt - Hjorth Wetterström, Harriet - Hjort-Karström, Brita - Hjortron - Hjortsberg, Lars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

335

Hjorth—Hjortsberg

336

”Kristus” (brons 1922) är helt primitiv, och
medvetet bortrensar H. allt oväsentligt för att
stärka uttrycket. Omkr. 1930 skapade han en
rad skulpturer, i vilka den primitiva formen
svarar mot den primitiva livskraft och naturdrift den
vill uttrycka. Den kroppsliga kärleken blir det
centrala motivet. Emellertid finns det en annan
sida hos H. Gripande skildrar han det inre livet
i ”Fröding” (1923), och förslaget till Karolinska
sjukhusets gravkapell (1939) framställer Korsets
kärlek, vilket i vidare bemärkelse även reliefen
”Getsemane” (1940) och relieferna till
Skogskyrkogårdens krematorium göra. Det sista
decenniet har H. blivit mer naturalist men behåller
samtidigt ett drag av naivitet. Bland H:s
monumentalarbeten kunna nämnas bröstbilden av
Engelbrekt (1935, Arbeidersamfundet i Oslo),
relieferna i Kanslihuset i Stockholm med Engelbrekt
och bönderna och med Branting och arbetarna
(1936) samt ”Gås-Anders” 1941), en bondspelman
från H:s egen uppländska hembygd. — Litt.: E.
Blomberg, ”B. H.” (1942).

Hjorth, Svante Einar, dekorationsmålare
och teaterchef (f. 1899 4/s), har fått sin
konstnärliga utbildning i Göteborg, Oslo, Köpenhamn
och Berlin och var flera år verksam i de båda
förstnämnda städerna samt vid Hälsingborgs
stadsteater. 1936 engagerades H. till Stora
teatern i Göteborg som dekorationsmålare, och 1948
blev han teaterns chef.

Hjorth. 1) Johan Hjalmar H., språkman
(1852—1949), fil. lic. i Uppsala 1885, adjunkt vid
Kungsholmens realskola 1902—19, förf, flera i
stort antal uppl. utg. läroböcker i tyska språket,
bl. a. ”Tysk grammatik” (1897, 2Ö:e uppl. 1938).

2) Ragnar H., den föreg:s son, arkitekt,
ämbetsman (f. 1887 2/s), utexaminerades från
Tekniska högsk. 1910, studerade därefter vid
Konst-högsk. och blev 1917 arkitekt i
Byggnadsstyrelsen, där han 1923 blev chef för kulturhistoriska
byrån och byggnadsråd. H., som även
tjänstgjort som lärare vid Konsthögsk. 1917—21, blev
1927 slottsarkitekt vid Haga. Han var 1940—50
v. ordf, i Konstrådet. H. har utfört
Nobelstiftelsens hus i Stockholm (1925) i sober
20-tals-klassicism, Tekniska museet där (1934—36) i
saklig betongkonstruktion, Halmstads museum (1933)
samt ett antal enskilda byggnader.

Hjorthagen, stadsdel inom Engelbrekts förs,
i Stockholm, vid Lilla Värtan och Lidingöbron.
Bostadsbebyggelse av såväl äldre som modernare
typ (lamellhus); här ligga gas- och elkraftverk.

Hjorth, B. A., & co. ab., Stockholm,
etablerat 1889, bolag 1899, ägare av ab. Primus,
Stockholm, ingenjörsfirman Einar Eriksson & co. ab.
samt ab. Enköpings verkstäder. Vid Primus
tillverkas bl. a. kok-, löd-, belysnings- och
värmeapparater för fotogen, sprit etc., vid Enköpings
verkstäder dels skiftnycklar, rörtänger, bultsaxar,
bil- och cykelverktyg m. m., dels fläktar och
luft-uppvärmningsapparater. Varumärken ”Primus”
och ”Bahco”.

Hjorth-Nielsen [jårt-], Sören, dansk målare
och grafiker (f. 1901), elev vid Köpenhamns
konstakad. Efter debut och studieresa till Italien

bildade han 1928 tills, m. Holger J. Jensen, Erik
Sievert m. fl. gruppen ”Decembristerne”.
Redan vid denna tid hade H. börjat välja motiv
från Köpenhamns utkanter, förstäder och lantliga
omgivningar, men produktionen behärskades ännu
av porträtt o. a. figursaker i olja, teckning,
litografi, radering och träsnitt. I den följande
alstringen stramas den arkitektoniska kompositionen
alltmera åt och förenklas efter delvis
stereomet-riskt beräknade linjer. — Litt.: S. Bille-Holst,
”S. H.” (1937).

Hjorthornsolja, o’leum animale foe’tidum,
som råprodukt svart benolja, som renad
D i p p e 1 s olja, framställdes förr genom
torr-destillation av hjorthorn, sedermera av ben, brosk,
horn m. m. H. har nu endast användning
inom veterinärmedicinen.

Hjorthornssalt, äldre namn på en blandning
av ammoniumbikarbonat och ammoniumkarbamat
(se Ammoniumföreningar).

Hjorth Wetterström, Harriet, f. Albihn,
författarinna (f. 1908 °/s). H. har framträtt som
skönlitterär förf, med romanerna ”Blommande
ljung” (1938), ”Den blå butiken” (1939),
”Jeanne” (1941), ”... och Marcel är kär i Nina” (1942)
och ”Treklang” (1946), i vilka hon behandlar
erotiska motiv och ger prov på fint natursinne,
samt som natur- och reseskildrare och
kulturhistoriker i böckerna ”Fackelros och granit”
(1944), ”Utö” (1945) och ”Irlandskust” (1947).
Under pseud. Eva Pors utgav H. ”Jag vill
ha en far till mina barn!” (1947), en
socialmoralisk stridsskrift, riktad mot skilsmässorna.

Hjort-Karström, Brita, pianist (f. 1907 V12),
studerade i Köpenhamn hos Johanne Stockmarr
och Ignaz Friedman, i Paris hos Alfred Cortot
samt hos Lili Kraus vid Lago di Lago. Gedigna
musikaliska och tekniska egenskaper ha skaffat
henne stort anseende både som solist och som
ensemblespelare vid konserter i Sverige, Danmark
och Finland. H. är verksam som pianopedagog.

Hjortron, se Hallonsläktet.

Hjortsberg, Lars, skådespelare (1772—1843),
sonson till prosten och skalden J. L. Hiortsberg.
Han blev 1778 elev
vid Kungl. teatern,
anställdes 1786 vid
Gustav III :s franska
teater, utbildades av
Monvel, blev 1787 elev
vid Kungl. teaterns
nya deklamationsskola
och samtidigt anställd
vid Risteils svenska
teater. Han var 1788
—1834 förste aktör
vid de kungl.
teatrarna, 1798—1810
ordningsman samt 1810
—12 och 1816—27

styresman för Dramatiska teatern. H. blev
1789 bibliotekarie på Haga och lektör hos
Gustav III, som han följde bl. a. till Finland, där
han var med vid Svensksund 1790, samt till
Aachen och Spa 1791, utnämndes 1811 till hov-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffj/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free