Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historia - Hessen-Darmstadt - Hessen-Kassel - Hessen-Nassau - Hessenstein, Fredrik Wilhelm von - Hesses - Hessing, Friedrich von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hessen-Darmstadt—Hessing
247
territorier sedermera ej haft gemensam historia.
Viktigast var H.-Ka s s e 1, som urspr. under
Vilhelm IV (1567—92) omfattade Niederhessen.
Morits (1592—1627) övergick: till den
reformerta läran, hans son Vilhelm V (1627—37) tog på
Gustav Adolfs sida del i 30-åriga kriget; under
Vilhelm VI (1637—63) vann H.-Kassel i
Westfaliska freden 1648 Hersfeld och största delen
av grevskapet Schaumburg, i annat sammanhang
Marburg av H.-Darmstadt. Efter Vilhelm VII
(1663—70) följde dennes bror Karl I (1670—
1730), vars son Fredrik I (1730—51) sedan 1720
var konung av Sverige; dennes bror Vilhelm
regerade som ståthållare och efterträdde Fredrik
som Vilhelm VIII (1751—60). Ludvig IX (1785
—1821) blev 1792 indragen i Koalitionskrigen mot
Frankrike och förlorade genom freden i
Luné-ville landet v. om Rhen till Frankrike. Som
ersättning erhöll han 1803 några smärre områden
och kurvärdigheten. Som kurfurste lät han kalla
sig Vilhelm I. 1806 lät Napoleon införliva
H.-Kassel med kungariket Westfalen. 1813
återinsattes kurfurst Vilhelm i sina rättigheter. Under
hans son Vilhelm II (1821—47) och sonson
Fredrik Vilhelm I (1847—-66) pågick en ständig kamp
mellan furstemakten och den liberala
oppositionen. 1831 måste Vilhelm underteckna en ganska
demokratisk författning, som under reaktionen
1850 upphävdes men återinfördes 1862. I kriget
1866 ställde sig H.-Kassel på Österrikes sida
mot Preussen, besattes av preussiska trupper och
införlivades i Preussen (prov. H.-Nassau).
Från huset H.-Kassel, vars huvudlinje fortlever,
ha olika grenar utsöndrats. — Vid den 1567
företagna delningen av Filip den ädelmodiges land
tillföll Oberhessen Georg I (d. 1596), stiftaren
av den andra huvudlinjen, H.-Darmstadt.
Han utvidgade området genom arv, hans son
Ludvig V (1596—1626) grundade 1607 univ. i
Giessen och införde 1623 en arvfölj dsordning,
grundad på förstfödslorätt. I 30-åriga kriget stod
H.-Darmstadt på kejsarens sida. 1736 utvidgades
det med delar av grevskapet Hanau. 1792
inblandades H. i koalitionskrigen mot Frankrike men
gynnades av Napoleon, upptogs i Rhenförbundet
och utvidgades; lantgreven Ludvig X (d. 1830)
fick suveränitet över riksriddarna och lät 1806
utropa sig till storhertig under namnet Ludvig I.
1820 erhöll H. en författning, och en lantdag
inrättades. 1872 förmåddes Ludvig III (1848—
77) att gå med på en demokratisering av
lantdagens sammansättning. Han deltog 1866 i det
tyska kriget på Österrikes sida, men hans
trupper besegrades av preussarna vid Lautach; H.,
som landet efter H.-Kassels upphörande kallades,
fick betala dryg krigsskadeersättning och
avträda ett ansenligt landområde. 1867 inträdde det i
Nordtyska förbundet, 1871 i Tyska riket. Vid
november revolutionen 1918 avsattes H:s siste
storhertig, Ernst Ludvig (1892—1918), och en
ny republikansk och demokratisk författning
antogs 1919. Från 2 yngre söner till Georg I av
H.-Darmstadt härstamma linjerna H.-Butzbach
(utdöd 1643) och H.-Homburg, av vars medl.
särsk. fältmarskalken, lantgreve Fredrik (1633
248
—1708) förvärvat berömmelse. 1768 blevo
lantgrevarna av H.-Homburg i allt väsentligt
suveräna, miste suveräniteten 1806 till H.-Darmstadt
men återvunno den 1815, varefter H.-Homburg
utgjorde en stat inom Tyska förbundet till mars
1866, då linjen utgick och dess besittningar
till-föllo H.-Darmstadt. Kriget s. å. medförde
emellertid landets inkorporering i Preussen. Efter 2:a
världskriget organiserades inom den amerikanska
zonen ett land H., omfattande 21,117 km2 med
4,3 mill. inv. och huvudstad Wiesbaden.
Hessen-Da’rmstadt [-/tat], se Hessen.
Hessen-Kassel, se Hessen.
Hessen-Na’ssåu, prov, i s. v. Preussen; 16,845.
km2, 2,7 mill inv. (1939), varav 67%
protestanter och 27% romerska katoliker. H. delas i två.
regeringsdistrikt, Kassel och Wiesbaden.
Huvudstad är Kassel. — V. delen av H., som omfattar
Taunus, Westerwald och de s. ö. utlöparna från.
Rothaarbergen, har stora skogbeväxta
högslätter. ö. delen upptas av det hessiska berglandet,
med utlöpare från Spessart, Höhe Rhön,
Vogels-berg samt Thüringerwald. Mellan dessa båda
delar ligger den under tertiärtiden uppkomna
hessiska gravsänkan, av stor betydelse för
samfärdseln mellan n. och s. Tyskland. — H. är
fruktbart, och lantbruket utnyttjar 51 °/o av arealen.
H. är Preussens skogrikaste prov. (40% av
arealen). Jordbruket är betydande på slätterna
och i dalarna. Störst är odlingen av råg, havre
och potatis; därefter komma vete, korn,
sockerbetor, tobak m. m. Fruktodlingen är betydande
i Mains, Kinzigs, Lahns och Werras floddalar.
Vinodlingen är av stor betydelse, särsk. på
Taunus’ s. sluttning, i Rhen-, Main-, Kinzig- och
Lahn-dalarna. Skogsbruket är betydande.
Järnmalm förekommer i Lahn- och Dill-dalarna, vid
Gelnhausen och Bieber, stenkol i Bückebergen,
brunkol vid Kassel, Meissner och Hornberg,
kali-salt m. m. Ett stort antal mineralkällor finnas,
mest kring Taunus och Lahn. Väl kända äro
Wiesbaden, Ems och Selters. Industrien, som är
koncentrerad i Kassel, Frankfurt a. M., Hanau,
Schmalkalden, Eschwege och Fulda, är betydande
(järn-, maskin-, kemisk, textil-, tobaks- och
läderindustri). — Ang. H:s historia se Hessen och
Nassau.
He’ssenstein [-/tain], Fredrik Wilhelm
von, furste, militär (1735—1808). Han var son
till Fredrik I och hovfröken Hedvig Taube, blev
1741 romersk riksgreve och 1742 svensk greve,
utnämndes 1747 till överste och deltog i
pommerska kriget, varunder han 1759 befordrades till
generallöjtnant. H. avböjde vid revolutionen 1772
anbudet att bli överbefälhavare och fick därför
några dagar sitta fängslad. S. å. blev han
romersk riksfurste, 1773 fältmarskalk, 1776
riksråd och var 1776—91 generalguvernör i
Pommern. Han förklarades 1785 för svensk furste.
Hesses, mus., tonen b (hess), sänkt ett halvt
tonsteg (= d).
Hessing, Friedrich von, tysk mekaniker
och bandagefabrikant (1838—1918), skapare av
den moderna ortopediska bandagetekniken. H.
gick först i snickarlära, övergick snart till ban-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
