Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hesselman, 2. Bengt - Hesselman, 3. Jonas - Hessen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Hessen
246
vokalerna i och y i svenskan” (1909—10), ett
i svensk ljudhistoria redan klassiskt arbete,
”Studier i svensk formlära”, i—2 (1911—31). Av
stort värde för svensk språkhistoria är H:s
språkliga inledning till den uppl. av ”Swänska
Argus”, som han jämte M. Lamm ombesörjt
(1910—19). ”Ortografiska reformer i
språkhisto-risk belysning” (i Språk och stil, 1919) ger ett
tidigt uttryck åt den omsvängning i konservativ
riktning i synen på de ortografiska problemen,
som kännetecknar de
senare årtiondenas
svenska språkforskare.
Bland språkhistoriska
arbeten helt el. delvis
utanför svenskans
område märkas
”Väst-nordiska studier” (2
bd, 1912—13),
”Omljud och brytning i de
nordiska språken”
(1945), ”Huvudlinjer
i nordisk
språkhistoria”, 1 (1948). H. har
vidare visat livligt
intresse för etymolo-
giska undersökningar, särsk. av växtnamn (t. ex.
den briljanta avh. ”Gråbo” i ”Nysvenska
studier”, 1922). Betecknande för H:s mångsidighet
är ortnamnsstudien ”Långheden och
Hälsingskogen” (1930), som tills, m. ett antal av H:s andra
mindre avh. föreligger i omtryck i ”Från
Mara-thon till Långheden” (1935). Han utgav s. å.
den första kritiska uppl. av Sam. Columbus’
”Mål-Roo el. Roo-Mål”. De två sistn. arbetena
ingå liksom den monumentala uppl. av
”Bröl-lopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen”
(i937) i den av H. sedan 1934 redigerade serien
”Nordiska texter och undersökningar”.
3) Knut Jonas Elias H., de föreg:s bror,
motortekniker (f. 1877 9A), examinerades 1899
från Tekniska högsk. H. anställdes 1900 vid det
kort förut grundade
ab. Diesels motorer,
var konstruktionschef
där 1901—06 samt
överingenjör 1906—
17. Under H:s ledning
avancerade företaget
snabbt i tekniskt
avseende. Som resultat
av systematiska studier
utvecklades nya
motortyper med låg
oljeförbrukning och högt
medeltryck. Ett nytt
system för
backslagning av större
die
selmotorer för fartygsbruk bär likaledes H:s
signatur. Från 1917 drev H. egen
konstruktions-byrå och utvecklade härvid ett komplex av
konstruktioner och uppfinningar, kända under namnet
H:s system för direkt insprutning av bränsle.
För att administrera rörelsen grundades 1925
Hesselmans patent ab. — S. å. påbörjade H. sina
experiment med den lågtrycksmotor för råolja,
som är känd under namnet hesselmanmotorn.
Exploateringen härav övertogs 1931 av ett bolag
med övervägande engelskt kapital, Hesselman
Motor Corp., Ltd., i vilket H. var delägare till
1941. — H. har utom en mängd uppsatser i sitt
fack utg. ”Teknik och tanke” (1948). — H. är
led. av Ingenj örsvetenskapsakad. sedan 1920,
erhöll dess stora guldmedalj 1929, är led. av
Ve-tenskapsakad. sedan 1934 och blev tekn. hedersdr
1949.
Hessen, efter 1919 Land i s. v. Tyskland;
7,692 km2, 1,5 mill. inv. (1939), 67% protestanter
och 30% romerska katoliker; huvudstad:
Darm-stadt. Omfattar två från varandra skilda
huvuddelar, en sydlig vid Rhen och Main, delad på
prov. Starkenburg och Rhenhessen,
och en nordlig, prov. Oberhessen, n. om
Main och helt omsluten av preussiskt område;
dessutom smärre enklaver, bl. a. staden
Wimp-fen vid Neckar. I H:s s. huvuddel utbreder
sig vid Rhen och Main ett jämnt slättland, som
bildar norra delen av övre Rhendalens stora
tertiära gravsänka. I. ö. höjer sig Odenwald,
som inom H. når 605 m ö. h. Rhenhessen är
huvudsaki. ett lågt, småkulligt bergland.
Oberhessen uppfylles i ö. av Vogelsberg (744 m ö.
h.) och når i s. v. upp på Taunus. Mellan dessa
bergstrakter ligger det småkuperade låglandet
W e 11 e r a u. Oberhessens n. delar tillhöra
Hes-siska berglandet. — H. är ett av Tysklands mest
betydande åkerbruksområden. Vete odlas mest i
Wetterau, sockerbetor i Rhenhessen, något majs
och tobak på Rhenslätten; störst areal uppta råg,
korn, havre och potatis. Odlingen av frukt och
vin är betydande. Rhenhessen är ett av de bästa
tyska vinodlingsdi strikten. Boskapsskötseln är
mest betydande i Oberhessen. — H. är icke rikt
på brytvärda bergarter. Järnmalm finns vid
Vogelsberg och i Giessenbäckenet, brunkol i
Wetterau och på Mainslätten, vidare mangan och
bauxit. På Odenwald brytas granit och sandsten.
Industrien omfattar tillverkning av maskiner,
textilier, trä och lädervaror. Handel och samfärdsel
främjas av de segelbara floderna och ett väl
utvecklat järnvägsnät.
Historia. Urspr. utgjordes H. av det land
kring floderna Fulda, Nieder och Eder, som
beboddes av rester av chatternas stam. Det
kristnades på 700-talet av Bonifatius; ett viktigt
kristet kulturcentrum blev benediktinklostret Fulda.
På noo-talet kom landet under lantgrevskapet
Thüringen. Sedan dess dynasti 1247 utslocknat
med Henrik Raspe, fick en hans ättling på
kvin-nolinjen, Henrik av Brabant, 1263 v. delen av
hans besittningar. Detta kom att bilda
lantgrevskapet H., som f. ggn delades 1460 men åter
förenades 1500. Filip den ädelmodige (1509—67)
var en ivrig gynnare av reformationen och
grundade 1527 Marburgs univ. Vid hans död 1567
blev H. delat mellan hans fyra söner,
resideran-de i Darmstadt, Kassel, Marburg och Rheinfels.
Två av dem dogo utan manliga arvingar, och
deras områden tillföllo linjerna H.-Kassel och
H.-Darmstadt, som förblevo skilda och vilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
