Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gellée, Claude (Claude Lorrain) - Gellerstedt, Albert Theodor - Gellert, Christian Fürchtegott - Gellius, Aulus - Gellivare - Gelnhausen - Gelning - Gelon - Gelsemium - Gelsenkirchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
Gellerstedt—Gelsenkirchen
796
Claude Gellée: Landskap. Akvarell. Louvren, Paris.
don. De 200 lavyrer i tusch, som han för att
skydda sig mot förfalskare utfört efter sina
tavlor och samlat i en volym, ha stannat i England.
— Monogr. av W. Friedländer (1921).
Gellerstedt, Albert Theodor, arkitekt,
akvarellist, skald (1832—1914). Han studerade
från 1852 byggnadskonst vid Konstakad. och
besökte 1862—64 Tyskland, Frankrike och Italien.
1864—77 var G. ingenjör vid lots- och
fyrinrättningen, blev 1877 prof, i arkitektur vid Tekniska
högskolan och s. å. led. av Konstakad., vars sekr.
han .var 1881—91. 1897—1904 var han
överintendent och chef för dithörande verk. Det nationella
genombrottet i svensk arkitektur på 1880-talet är
oupplösligt förbundet
med G :s verksamhet.
Som akvarellist var
han mycket verksam
och representeras på
Nationalmuseum av en
större samling,
var-j ämte Nordiska
museet äger omkr. 300
av hans akvareller och
teckningar från
Stockholm. G. utgav även
”Dikter” (2 saml.,
1871 och 1881),
”Ef-tersommar” (1891)
och ”Gamla visor”
(1900) samt prosastämninga’rna ”Från hult och
täppor” (1906) och ”Ur gläntor och snår” (1909).
Hans ”Samlade dikter” utgåvos 1914 med biogr.
av F. Vetterlund; ett urval utkom 1927. Dikterna
äro idyller, enkla stämningar, där de finaste
enskildheter ur naturens liv tecknas och målas med
konstnärshand. G. blev 1901 led. av Sv. akad.
— Monogr. av H. Schiller (1931).
Gellert [gä’l-], Christian
Fürchte-gott, tysk författare (1715—69), prof, i Leipzig
1745. Särsk. berömda blevo hans ”Fabeln und
Erzählungen” (1746—48;
”Fabler och berättelser”,
1763; senare övers, av C. M.
Bellman 1793). Romanen
”Leben der schwedischen
Gräfin von G*”” (1746; sv.
övers. 1757) verkar pinsam
och omoralisk, trots salvelsen
och moraliseringen. Av G:s
”Geistliche Oden und Lieder”
(1757) finnas övers, i Sv.
ps. nr 195 och 326.
”Sämmt-lische Schriften”, 10 bd, utg.
1775, ”Dich tungen” 1891.
— Monogr. av A. Stein (2x1
uppl. 1901).
Ge’llius, A u 1 u s, romersk
författare (f. omkr. 130
e. Kr.). Han utgav ”Noctes
Atticae” (Attiska nätter) i
20 böcker, som påbörjats i
Aten samt innehålla
allehanda notiser, citat och
utdrag från grekiska och ro-
merska författare i litteraturhistoriska,
antikvariska, språkliga o. a. ämnen. De äro värdefulla
för kännedomen om en del, särskilt äldre,
romerska förhållanden.
Gellivare, se Gällivare.
Gelnhausen [gälnhau’zan], stad och kurort i
Hessen-Nassau i Tyskland, vid Kinzig, 35 km
ö. n. ö. om Frankfurt a. M.; 5,000 inv. Ruiner av
en av Fredrik Barbarossa uppförd kejsarborg
med för kännedomen om uoo-talets
försvarsan-ordningar etc. viktiga detaljer i behåll. Även
kyrka och rådhus äro från äldre medeltid.
Gelning, den sneda avskärning, som dukarna
i ett segel erhålla för att bilda dess sneda sidor.
Ge’lon, tyrann i Gela och Syrakusa (d. 478
f. Kr.). Han uppsteg från en ringa ställning bland
envåldshärskaren Hippokrates’ livvakt till
överbefälhavare för rytteriet, och vid Hippokrates’
frånfälle (491 f. Kr.) efterträdde han denne som
furste över Gela. 485 överflyttade han till
Syrakusa, utvidgade och befäste med klokhet och
framgång sitt nya välde. G :s tnest berömda
gärning är segern vid Himera (480) över
kartagerna, som företagit ett stort anfall på
Sicilien. G. efterträddes av sin broder Hieron.
Gelsèmium, växtsläkte av fam. Loganiaceae,
lianer med stora, trattlika el. klocklika, gula el.
vita blommor. En art (i de s. ö. staterna i
Nordamerika) , gul jasmin el.
Karolinajas-m i n (G. sempervirens), hyser i sin jordstam en
mycket giftig alkaloid, g e 1 s e m i n i n.
Gelsenkirchen [gälzanki’rl$:an], stad i
Ruhr-området i Westfalen, vid Emscher och Rhen—
Hernekanalen; 310,000 inv. Sedan 1875 har G.
utvecklats oerhört snabbt. Stora inkorporeringar
gjordes 1903, 1923 och 1928, sistn. år bl. a.
staden B u e r med 99,000 inv. på Emschers n.
strand. Numera är G. praktiskt taget
sammanvuxet med Essen, Wattenscheid och
Wanne-Eickel. G. är först och främst kolgruvecentrum,
det största på Europas fastland, med det äldsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
