Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frenssen, Gustav - Freoner - Frère-Orban, Hubert - Frères - Fréron, Stanislas - Fresco - Frescobaldi, Girolamo - Frese, Jacob - Fresenius, Carl Remigius - Fresenius, Johann Philipp - Fresk - Freskati (Frescati) - Fresko - Freskomåleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
F reoner—F reskomåleri
174
drei Getreuen” (1898;
”De tre”, 1903) kom
hans huvudverk, ”Jörn
Uhl” (1901; sv.
övers. 1903), som har
drag av episk storhet.
Sv. övers, äro
vidare ”Bypredikningar”
(1904), ”Hilligenlei”
(1906), ”Jesu lif”
(1907), ”Peter Moors
färd till
Sydvästafri-ka” (s. å.), ”Klaus
Hinrich Baas” (1910),
”Anna Hollmanns
un
dergång” (1915), ”Bröderna” (1917) och ”Brev
från Amerika” (1924). F. har vidare skrivit bl. a.
romanerna ”Der Pastor von Poggsee” (1921),
”Lütte Witt” (1924), ”Otto Babendiek” (1926),
”Dummhans” (1929) och ”Die Witwe von
Hu-sum” (1935) samt ett hexameterepos om Bismarck
(1914). — Monogr. av W. Alberts (1922).
Freoner [-å’n-], grupp av
fluorsubstitue-rade kolväten, som bl. a. på gr. av sin
giftfrihet och kemiska stabilitet erhållit vidsträckt
användning inom kyltekniken som köldmedier.
Ämnena lanserades i början av 1930-talet av
Kine-tic Chemical, Inc., U.S.A., på grundval av
synteser, utarbetade av de amerikanska forskarna
Midgley, Henne och McNary. Det f. n. mest
begagnade f. är diklor fluormetan, CCI2F2, även
betecknat F12. I Tyskland m. fl. länder
användes för F12 benämningen ”Frigen”.
Frère-Orban [frä’r-årbä’], Hubert Joseph
Walthère, belgisk statsman (1812—96). Han
invaldes 1847 i deputeradekammaren som liberal.
Redan s. å. blev F. minister för allmänna
arbeten, var 1848—52 finansminister och
grundade 1850 den belgiska nationalbanken. 1857 blev
han åter finansminister, behöll denna post till
1870, med ett kort avbrott 1861, och var 1868
—70 jämväl ministerpresident. Han slöt
fri-handelsvänliga traktater med England och
Frankrike, avskaffade inrikestullar och avvisade
franska försök till finansiellt inflytande i Belgien.
1878—84 var han ministerpresident och
utrikesminister samt genomdrev då en antiklerikal
skollag, som vållade brytning med Vatikanen, men
föll på sitt doktrinära motstånd mot allmän
rösträtt.
Frères [frär], fr., bröder. — F. de la
cha-rité [da la Jarite’], Barmhärtiga bröder (se
d. o.).
Fréron [frerå’], Louis Marie St anis las,
fransk politiker (1754—1802). Han blev ivrig
anhängare av revolutionen och grundade 1790
tidningen Orateur du Peuple. Satt i konventet och
blev jämte Barras skräckväldets redskap i
Marseille och Toulon 1793. Återkommen till Paris,
blev F. som anhängare av Danton misstrodd och
bidrog att störta Robespierre. En tid använd
i direktoriets tjänst, följde han Leclerc till San
Domingo och dog där.
Fresco [fre’skå], it., se Freskomåleri.
Frescoba’ldi [freskå-], Girolamo, italiensk
tonsättare (1583—1643); från 1608 organist vid
Peterskyrkan i Rom. F. ansågs som sin
samtids främste orgelvirtuos; komponerade bl. a.
flera gedigna stycken för orgel och klaver.
Frese, Jacob, skald (omkr. 1690—1729).
Han var född i Viborg, inskrevs 1703 som
student vid Åbo univ., överflyttade omkr. 1711 till
Sverige, där han tog tjänst i Kungl. kansliet
och 1719 blev kanslist vid civilexpeditionen. —
F:s diktsamlingar (”Andelige och Werldslige
Dikter”, ”Werldslige Dikter” och ”Kårta
sedeläror och sede-tillämpningar”, 1726,
”Passions-Tankar” och ”Någre poetiske samblingar”, 1728)
visa honom som en eklektiker och självständig
eg. endast i sina ”Verser i sjukdom wid
åtskil-lige wåhrtider”. Lidande och sorgsen, fann han
i pietismen den trosform, som mest tilltalade
honom, och hans dikt ger i dessa subjektiva
betraktelser och stämningar ett rörande vemodigt
uttryck för hans känsloliv. F :s ”Valda dikter”
utgåvos 1902 med biogr. av A. Hultin.
Fresénius, Carl Remigius, tysk kemist
(1818—97). Han inrättade 1848 i Wiesbaden ett
laboratorium, som under F:s och sedermera
under sonens, prof. Heinrich F:s (1847—1920)
ledning utvecklats till ett analytiskt institut av
rang. F. skrev de vittbekanta handböckerna
”An-leitung zur qualitativen chemischen Analyse”
(1841) och Ӏnleitung zur quantitativen
chemischen Analyse”. (1846), båda i många uppl.,
och utgav från 1862 Zeitschrift für Analytische
Chemie.
Fresénius, Johann Philip p, tysk lutersk
teolog (1705—61), tidtals slottspredikant och
e. o. prof, i Giessen, från 1743 kyrkoherde i
Frankfurt a. M. F. arbetade i Speners och
Franckes anda men i mera ortodox riktning.
Hans ”Utvalda anderika betraktelser” (sv. övers.
1764) och särskilt hans ”Skriftermåls- och
kom-munionbok” (sv. övers. 1753; många uppl.)
be-höllo länge en stor läsekrets.
Fresk (fr. fresque), se Freskomåleri.
Freskäti (Frescäti), hållplats inom
Stockholm, vid Djursholmsbanan, i stadsdelen
Brunnsviken på N. Djurgården.
Fresko (ital. fresco, frisk), textil., ett lätt och
hårt kamgarnstyg, särsk. använt i
sommarkostymer.
Freskomåleri, målning med vattenfärger på
färskt (it. al fresco, av fresco, färsk), ännu vått
kalkbruk, varvid kalken förenar sig med och
binder de använda färgstoff erna, som jämväl
rivas med kalkvatten. Detta målningssätt
ut-märkes genom varaktighet och lämpar sig
därför till monumentala ändamål. F. har anor från
antiken (t. ex. Pompeji) och hade en
blomst-ringstid i Italien fr. o. m. 1300-talet, då det
undanträngde mosaiktekniken. I synnerhet
kyrkor och kloster men även rådhus, palats och
villor smyckades under 1300-, 1400- och
1500-talen med massor av fresker. Under barocktiden
förföll f. i Italien, samtidigt med att dess
teknik upptogs litet varstädes i det övriga Europa.
I Sverige utförde Johan Sylvius 1686—87
väggmålningarna i Drottningholms trapphus i fresko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
