Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frémont, John Charles - Frenatae - French, Daniel Chester - French, John - Frenckel, släkt - Frenckel, Erik von - Frenesi - Frenninge - Frenologi - Frenssen, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Frenatae—F renssen
172
nom spekulationer, var F. 1878—81 guvernör i
territoriet Arizona. — Litt.: A. Nevins, ”F.”
(2 bd, 1928).
Frenatae, se Fjärilar.
French [-(t)/], Daniel Chester,
amerikansk skulptör (1850—1931). Han vann ett
berömt namn genom monumentala verk i Boston,
Washington och New York. En av F.
modellerad ryttarstaty av G. Washington är rest i
Paris.
French [-(t)/], John Denton Pinkstone, Earl
F. of Ypres, engelsk fältmarskalk (1852—
1925). Han tjänade först vid flottan (1866—70)
och ingick 1874 vid kavalleriet. Han deltog i
Nilexpeditionen 1884
—85. Vid utbrottet
av kriget i Sydafrika
blev han utnämnd till
generalmajor och chef
för den efter hand dit
sammandragna
kav.-divisionen. Han
segrade därvid bl. a. vid
Elandslaagte 21 okt.
1899. I okt. 1900 blev
han generallöj tnant.
1901—07 hade han
befälet över
Alder-shottrupperna. 1907
blev han
general
inspektör för brittiska armén och general, 1912
chef för generalstaben och 1913 fältmarskalk.
April 1914 lämnade han posten som
generalstabs-chef i samband med myteriansatser bland
trupperna på Irland. Vid 1 :a världskrigets utbrott
fick F. befälet över expeditionsarmén. Han
deltog först i det hastiga återtåget från Mons,
men sedermera kommo de under hans ledning
stående trupperna att ärorikt deltaga i flera
betydande strider, framför allt slagen vid Ypern
okt.—-nov. 1914 och april—maj 1915. F.
avlöstes dec. 1915 som befälhavare på
krigsskådeplatsen av Sir Douglas Haig och blev högste
befälhavare i hemlandet. Han var 1918—21
lordlöjtnant och generalguvernör på Irland samt
upphöjdes vid sin avgång till Earl of Ypres. F.
utgav ”1914” (1919; krigsminnen).
Fre’nckell, finländsk släkt, som på 1740-talet
inflyttade med tryckerifaktorn, sedermera
akademiboktryckaren Johan Christopher F. (1721—79).
Tryckeriet utvidgades av hans son Johan
Christopher F. (1757—1818), som jämväl bedrev
bokhandels- och förlagsrörelse. Sonen Johan
Christopher F. (1789—1844) fortsatte affären och
grundade i Tammerfors Finlands första
maskinpappersbruk. Hans son Frans Wilhelm (1821—
78), adlad von F. 1868, utvecklade rörelsen, var
delägare i många andra industriella företag och
borgarståndets talman 1867. Dennes bror, Otto
Reinhold F. (1823—80), verkade som författare
och politiker för de nyvaknade liberala idéerna;
han var Helsingfors Dagblads förste redaktör
(1862), dir. i de nygrundade kreditanstalterna
Finska hypoteksföreningen och Föreningsbanken
samt blev 1875 överdirektör i statskontoret. Hans
son fil. mag. Arthur Reinhold F. (1861—1933)
inköpte 1885 Hufvudstadsbladet, som han snabbt
upparbetade till det ledande svenskspråkiga
organet i Finland. Han kvarstod som huvudred,
till 1928. — Litt.: O. Nikula, ”Boktryckarna
Frenckell och deras föregångare vid Åbo
akademi” (1942).
Erik von F., sonson till F. W. von F.,
finansman och politiker (f. 1887), avlade 1912
ingenjörsexamen i Dresden, var 1918
handels-attaché i Berlin, senare direktör för
Emissions-ab. och medl. av direktionen för Finlands bank,
1931—40 fastighetsdirektör i Helsingfors
stads-styrelse och från sistn. år drätseldirektör där.
F., som tillhörde riksdagen 1927—39, har ofta
anlitats som statsfinansiell expert och blev 1930
bankfullmäktig. Medl. av Svenska folkpartiets
centralstyrelse 1918—24 och sedan 1939. Inom
olika idrottsorganisationer har F. i årtionden
intagit en central ställning och är bl. a.
kommissarie för de planerade Olympiska spelen i
Helsingfors 1952.
Frenesi (fr. frénésie), ursinne, raseri. —
Frenetisk, ursinnig, rasande.
Frenninge, se Fränninge.
Frenologi (av grek, frön, själ, och lo’gos,
lära), läran om själsegenskapernas lokalisation i
hjärnan vid vissa organ. I slutet av 1700-talet
uppträdde Gall med läran, att olika, i själva
verket ytterst komplicerade, själsförmögenheter
och själsegenskaper vore lokaliserade till olika
delar av hjärnans yta. Ju mer utpräglad en
dylik egenskap vore, desto mer utvecklat vore
motsv. hjärnområde, vilket åter gåve sig till
känna genom en motsv. upphöjning på skallen.
Man skulle således av skallens yttre form kunna
sluta sig till personens karaktär. Gall kallade
sin lära kranioskopi. Hans medhjälpare
Spurzheim införde namnet f. I synnerhet
orimlig i denna lära är den godtyckliga
uppdelningen av själsfunktionerna i olika
”förmögenheter” el. ”sinnen”, t. ex. fortplantning, vänskap,
moral, list, färguppfattning, metafysik, skaldskap,
godmodighet, gudsfruktan o. s. v. Av
upphöjningar el. insänkningar på huvudskålen kan man
ej heller bilda sig någon uppfattning om de
därunder belägna hjärndelarnas olika
utvecklingsgrad, ty upphöjningar på ytan motsvaras
ingalunda av fördjupningar på insidan, som möjl.
kunde lämna plats för särskilt utvecklade
hjärn-partier. — För hj ärnfysiologiens utveckling var
f. dock ej utan betydelse; ehuru Galls förslag att
indela hjärnan i områden, motsv. vissa ”sinnen”,
måste betraktas som ett fantasifoster, fanns däri
likväl idén om en lokalisation i hjärnan. — Litt.:
A. Nyman, ”F. el. karaktärsforskning på
huvudskålen” (i Hygienisk revy, 1919).
Fre’nssen, Gustav, tysk författare (1863-—
1945). Bördig från Dithmarschen, där han 1890
—1902 var präst, har F. betydelse framför allt
som en folkligt moraliserande hembygdsskildrare,
med bred, vederhäftig miljöbeskrivning,
känslofull naturmålning och didaktiskt lagd
personkarakteristik. Efter de obetydliga ”Die
Sandgräf-in” (1896; ”Sandgrefvinnan”, 1903) och ”Die
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
