Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik V (konung av Danmark) - Fredrik VI (konung av Danmark) - Fredrik VII (konung av Danmark) - Fredrik VIII (konung av Danmark)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Fredrik
136
pietistiska hovet. F. hade ingen stor
begåvning, men dugliga ministrar, ss. J. L.
Holstein, J. H. E. Bernstorff, O. Thott, H.
C. Schimmelmann och särskilt hovmarskalken
A. G. Moltke, höllo landet utanför de europeiska
konflikterna samt strävade ivrigt att främja
handel och industri. Konst och vetenskap
understöddes, och kulturlivet fick en högre ton än under
Kristian VI. Emellertid förföll F. alltmera;
han förstörde sig fullständigt genom dryckenskap.
F. ingick äktenskap 1743 med den av folket högt
älskade Louise av England, mor till Kristian
VII och Gustav III :s gemål, Sofia Magdalena,
och 1752 med Juliane Marie av
Braunschweig-Wolffenbüttel, mor till arvprins Fredrik.
6) Fredrik VI (1768—1839), son till
Kristian VII och Carolina Mathilda av England.
F:s glädjelösa barndom gjorde hans natur hård;
han hade gott
förstånd men fick aldrig
tillfälle att förvärva
omfattande kunskaper.
Under
Guldbergsperio-dens sista år
uppgjorde F. i förening med
A. P. Bernstorff o. a.
en plan att störta de
makthavande och
utförde den personligen
i statsrådet med stor
beslutsamhet april
1784. Från denna tid
ledde han som
kronprins regeringen i den
sinnessjuke faderns namn, tills hans 1808 blev
konung. Åren 1784—97, då A. P. Bernstorff
var den främste rådgivaren, präglades av
epokgörande resultat, först och främst
jordbruks-reformen 1786—99, tullagstiftningen 1797,
negerhandelns upphörande, viktiga domstolsreformer
o. s. v. I detta arbete tog F. livligt del och
lade därigenom grunden till en popularitet, som
aldrig upphörde. Efter Bernstorffs död (1797)
fortsattes reformarbetet enl. samma principer
och gav betydande resultat åt både lantbruk,
handel och industri, men de hotande utrikespolitiska
förhållandena gjorde det allt svårare att hålla
landet utanför de stora förvecklingarna i Europa,
och F. och hans rådgivare visade härvid ofta en
ödesdiger brist på smidighet. Händelserna 1801,
då en engelsk flotta angrep den danska på
Köpenhamns redd, 1807, då Köpenhamn
bombarderades av engelsmännen och danska flottan måste
utlämnas, samt 1813—14, då Norge gick förlorat,
bragte icke alldeles oförskyllda olyckor över
landet, och de sista 25 åren av F :s regering
utmärktes av trånga inrikesförhållanden. Följderna
av statsbankrutten 1813 spårades länge. 1834
infördes rådgivande
provinsialständerförsamling-ar, och därmed lades grunden till en fri
författning. F. äktade 1790 sin kusin Maria Sofia
Fredrika av Hessen-Kassel och hade med henne
endast döttrar.
7) Fredrik VII (1808—63), son till
Kristian VIII och Charlotta Fredrika av
Mecklen
burg-Schwerin. F:s uppväxtår präglades av
föräldrarnas olyckliga äktenskap; han fick ingen god
uppfostran, och hans karaktär visade tidigt en
viss löshet och opålitlighet. Han hade ett gott
naturligt förstånd och gott hjärta men saknade
moralisk hållning, och denna brist präglade hela
hans liv. F:s första äktenskap (1828), med F.
VI :s dotter Vilhelmina, upplöstes 1834, och 1841
ingick han äktenskap med Mariana av
Mecklenburg-Strelitz, men det upplöstes 1848. F. hade
redan då knutit förbindelse med den forna
balettdansösen Louise Rasmussen, som efter hans
tron-bestigning upphöjdes till grevinna Danner och
1850 blev hans morganatiska gemål. Vid
tron-bestigningen (20 jan. 1848) ansågs F. allmänt
vara en vän av den liberala rörelsen; i själva
verket önskade han icke gå längre än till vissa
medgivanden, som planlagts redan av hans fader.
Resningen i
hertigdö-mena mars 1848 och
den därigenom
väckta nationella rörelsen
ryckte F. med sig;
han trädde i spetsen
för folket som dess
ledare, avskedade det
gamla
geheimestatsrå-det, tog de
national-liberala ledarna till
ministrar och
underskrev 5 juni 1849 den
nya, mycket frisinnade
grundlagen. Under det
konservativa bakslag,
som följde efter kriget 1848—50, var han
ofta starkt betänkt på att återtaga
envåldsmak-ten, men den oerhörda popularitet hans
gemytliga danska sinnelag vunnit liksom band honom
vid folket, och det kom ej till någon avgörande
brytning med 1849 års idéer. Grevinnan Danner,
som med brännande hat förföljdes av de
national-liberala, verkade med opportunistisk klokhet i
samma riktning. Under de alltmera hotande
förhållandena i söder ansåg man i flera
hänseenden F:s person som en garanti för landet: hans
ställning som den siste ättlingen av
kungahusets huvudlinje, hans vänskap med det svenska
kungahuset, hans solidaritet med folket. Alla
dessa garantier försvunno med F :s rätt oväntade
död på Glücksborg 15 nov. 1863.
8) Fredrik VIII
(1843—1912), son till
Kristian IX och Louise
av Hessen-Kassel. Han
utbildades till officer,
blev 1891 inspektör för
armén och ordf, i
generalkommissionen.
Vid Kristian IX :s död,
29 jan. 1906, tillträdde
F. regeringen. Som
konung lät han leda sig
av parlamentariska
grundsatser. Han
avled plötsligt under ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
