Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik I (konung av Sverige) - Fredrik Adolf (arvprins av Sverige) - Fredrik och Fredrik Kristian (hertigar av Augustenborg) - Fredrik (storhertig av Baden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Fredrik
130
sin systerson Karl Fredrik av Holstein-Gottorp
till tronarvinge. Mellan Görtz och F. rådde
bitter fiendskap. F. ogillade fälttåget mot Norge
1718 och underhandlingarna på Åland; i dessa
såg han ett försök av Görtz att genom
överenskommelse med ryssarna bana Karl Fredrik väg
till tronen i händelse av Karl XH:s frånfälle.
Efter Karls plötsliga död framför Fredriksten
1718 gick F., som var tillstädes vid belägringen,
omedelbart i författning om Görtz’ arrestering
och lyckades förmå krigsbefälet att villkorligt
samtycka till Ulrika Eleonoras tronbestigning.
Ständernas val av henne till drottning (1719)
stegrade väsentligt F :s inflytande. Ulrika
Eleonoras önskan att göra honom till medregent
kunde dock ej genomföras vid 1719 års riksdag,
utan F. fick nöja sig med titeln ”kunglig
höghet”. Som generalissimus kom han emellertid att
inneha högsta ledningen av försvarsanstalterna.
Regeringens beslut efter Karl XII:s död att
avbryta underhandlingarna med Ryssland och i
stället sluta fred med Hannover i förhoppning om
engelskt bistånd vid en fortsatt kamp mot tsar Peter
framkallades väsentligen genom hans råd,
Insikten om att Ulrika Eleonora lät sig ledas av sin
gemål gj orde, att ständerna 1720 ej längre motsatte
sig hennes önskan, att F. måtte bli konung. Han
blev också 24 mars 1720 vald till Sveriges konung.
Karl Fredrik lämnade i maj 1719 Sverige och
sökte hos tsar Peter vinna stöd för sina
tron-följ dsanspråk. F. fruktade nu, att tsaren vid
fredsunderhandlingarna skulle taga sig an Karl
Fredriks sak, och vidtog därför omfattade
förberedelser för att överflytta successionen på sin
egen familj (främst hade han sin broder prins
Vilhelm av Hessen-Kassel i åtanke). Han
förde i detta syfte sommaren och hösten 1720
resultatlösa underhandlingar med Georg I av
England och hade redan åtskillig tid före
fredskongressen i Nystad bakom de svenska
statsmännens rygg sökt knyta förbindelser med
tsaren. F:s hemliga underhandlingar med tsaren
kunde ej helt döljas, och det blev snart en
allmän mening, att F. personligen bar en dryg del
av ansvaret för den för Sverige så ofördelaktiga
freden i Nystad. Framför allt vid riksdagen
1723 tog sig bitterheten mot F. talande uttryck,
och dennes försök att få till stånd en ökning
av konungamakten misslyckades. Det icke
obetydliga personliga anseende, som F. ägt i
Sverige, försvann efter Nystadsfreden så gott som
alldeles. Däremot fick holsteinska partiet en
förut oanad omfattning. Ända fram till riksdagen
1726—27, då Arvid Horn lyckades krossa
holsteinska partiet, syntes det synnerligen ovisst, om
F. skulle kunna hålla sig kvar på Sveriges tron.
Även sedan det direkta hotet mot hans krona
avlägsnats, förblev hans politiska inflytande
synnerligen obetydligt. Själv förspillde han genom
lättja och sedeslöshet folkets aktning. Framför
allt väckte hans kärleksförbindelse (från 1730)
med hovfröken Hedvig Taube pinsamt
uppseende. Under sina senare levnadsår brukade F. ej
ens infinna sig i rådet, där en namnstämpel fick
ersätta hans egenhändiga underskrift. Sedan 1730
NF VIII — 5
Fredrik I. Målning av G. E Schröder, början av
1740-talet. Konstakad., Stockholm.
var han regerande lantgreve av Hessen, vars
styrelse han dock så gott som fullständigt
överlämnade åt sin bror Vilhelm.
2) Fredrik Adolf, arvprins, hertig av
Östergötland (1750—1803), 3:e och yngste son
till konung Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika.
F. sändes efter revolutionen aug. 1772 till
Östergötland för att mottaga trohetseden på den nya
författningen samt erhöll 25 sept. s. å. sin
hertigtitel. Som militär steg han slutligen till
fältmarskalk men spelade varken som sådan el. som
politiker någon roll. Starkt beroende av sin mor,
tog F. hennes parti under tvisterna med Gustav
III. F. deltog i Finska kriget 1788. Efter 1782
bodde han mest på Tullgarn, som ständerna
inköpt till honom. Där förde under något
årtionde hans mätress Sophie Hagman spiran. Under
en utrikes badresa avled F. i Montpellier.
Augustenborg. Fredrik och Fredrik
Kristian, hertigar, se Augustenborg.
Baden. 1) F r e
d-r i k (ty. Friedrich)
Vilhelm Ludvig,
storhertig (1826—1907),
son till storhertig
Leopold och Gustav IV
Adolfs dotter Sofia
Vilhelmina, blev vid
faderns död 1852
re-gent och efterträdde
1858 sin sinnessjuke
broder Ludvig som
storhertig. F.
sympatiserade tidigt med
Preussen men måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
